• Miguel83

    Barnet kommer i sep och hon kräver ensam vårdnad :(

    Allt verkade bra strax efter ultraljudet den 30 april. Sedan började barnets mor bli undvikande och ville inte längre kännas vid mig. Hon började prata om paus och jag gick med på det, även om jag kände att det bara kunde sluta på ett sätt då...

    Jag tyckte att jag anpassade mig till bästa förmåga vad beträffar hennes önskan om att få vara själv men det dröjde inte länge för än vi skulle på andra föräldragruppsmötet och precis efter det väljer hon att lämna mig för gott. Efter det har hon blivit oerhört avvisande, kylig och exkluderat mig helt vad gäller graviditeten.

    När jag börjat ifrågasätta det så har hon blivit arg och kallar det för "Tjafs"..

    Idag släppte hon den största bomben av dom alla;

    Hon kräver ensam vårdnad och exkluderar mig från förlossningen fast hon precis nyligen sa att jag skulle få vara med på den.

    Nån som har nån aning om hur det så snabbt kan slå över från att vi var lyckliga, förväntansfulla blivande föräldrar, till det här?
    Känner mig totalt maktlös och så jävla ensam! Känns som att hon tagit ifrån mig allt och hon har gjort det rejält tydligt att hon inte tar någon som helst hänsyn till hur jag känner/mår kring detta.

    Tacksam för åsikter och att ni delar med er av liknande erfarenheter.

  • Svar på tråden Barnet kommer i sep och hon kräver ensam vårdnad :(
  • Papipapi

    Välkommen i klubben, samma här. Hon hatar mig just nu. Jag är en patetisk myra i hennes ögon. Jag försöker räkna kallt med att hormonerna snart får henne att tänka klart....

  • tantamantan

    Hormoner kan styra och ställa till med en massa problem. Och att det gick snabbt, det gjorde det antagligen inte, hon har förmodligen tänkt på detta länge, även om hon inget visat utåt.

    Har något spec hänt som gör att hon ändrat sig och nu vill utesluta dig? Hon har ju nämligen rätten på sin sida, är ni inte gifta så får hon ensam vårdnad direkt och du får be henne skriva under för gemensam eller stämma henne. Förlossningen har du inte ens rätt att veta omd en har startat eller om hon finns där, ringer du och frågar och hon har sagt att de inget fr säga till dig så säger de inget.

       

  • Grönt03

    Beklagar verkligen... låter som att du har det enormt tufft just nu.

    Hormonerna kanske gör sitt, men bara för att man är gravid, har pms etc har man ingen rätt att vara elak eller agera hur som helst. Fast man är gravid måste man ta ansvar för sina handlingar. Men detta är kanske lite utanför ämnet..

    Det bästa vore ju om ni kan lösa det på något sätt. Hur länge har det pågått? Alltså har hon varit så här i några dagar eller flera veckor?

    Är det någon skillnad på hur hon agerar beroende på hur du bemöter henne? Exempelvis; tar hon mer eller mindre avstånd från dig om du ringer henne?

    Är du säker på att det är ditt barn? Tänk om det är någon annans barn och därför "vill hon inte att du ska vara pappa"?

    Om du är pappan så är du pappan oavsett vad hon tycker/tänker om den saken.

    Har du pratat med någon kompis eller med dina föräldrar om detta? Annars tycker jag du ska göra det, inte bra att gå igenom en sådan här sak själv.

  • Entheo

    Beklagar verkligen och hoppas det löser sig! Men vad du än gör GE INTE UPP!! Kämpa för dina rättigheter som pappa och för ditt barns rättigheter att vara med sin pappa! Massa kärlek loco!

  • Pappa1984

    Beklagar!

    Har varit med om mycket annat skit gällande mamman. Jag tycker att de flesta unga "kvinnor" som blir mammor, är så jäävla omogna, patetiska, dramaqueen biiiiiitches!!! De tror att dem kan göra som dem vill. Men jag har aldrig gett upp.

    Ge inte upp, stå på dig, det är ditt barn också, gör allt för att vara en bra pappa och gör allt för att du ska kunna träffa ditt barn. Stå på dig! Hon kan inte få ensam vårdnad bara så där!!

    Och föresten, får man inte automatiskt gemensam vårdnad nuförtiden? Hon kan fan inte få ensam vårdnad om DU inte nu är kriminell, slår henne och allt sånt här skit.

    Ursäkta mitt språk, brukar inte skriva så här, men ibland får man vara arg :)

    Ha de bra!

  • tantamantan
    Pappa1984 skrev 2013-10-05 11:12:41 följande:
    Beklagar!

    Har varit med om mycket annat skit gällande mamman. Jag tycker att de flesta unga "kvinnor" som blir mammor, är så jäävla omogna, patetiska, dramaqueen biiiiiitches!!! De tror att dem kan göra som dem vill. Men jag har aldrig gett upp.

    Ge inte upp, stå på dig, det är ditt barn också, gör allt för att vara en bra pappa och gör allt för att du ska kunna träffa ditt barn. Stå på dig! Hon kan inte få ensam vårdnad bara så där!!

    Och föresten, får man inte automatiskt gemensam vårdnad nuförtiden? Hon kan fan inte få ensam vårdnad om DU inte nu är kriminell, slår henne och allt sånt här skit.

    Ursäkta mitt språk, brukar inte skriva så här, men ibland får man vara arg :)

    Ha de bra!
    Nej, gemensam vårdnad får man bara om man är gift eller om kvinnan skriver under för det. Det en man kan göra om han vill ha gemensam är att stämma kvinnan och om det inte finns några hinder så blir det oftast så. Dock kan samarbetsproblem anses som ett hinder och när barnet är litet så förblir vårdnaden kvinnans (har iaf inte hört något om att en man då kan få den) om hon inte är olämplig som förälder. Man har större chans när barnet är äldre OM man har haft regelbundet dagumgänge som sakta utökats under en längre tid.
  • Qvars

    Vad gäller gemensam vårdnad vill jag minnas att det nu förtiden lutar mer åt delat vårdnad som standard. Vad det sen innebär vet jag inte, kanske varannan helg.

    Dessutom vet jag att det enda fall en domstol inte får döma gemensam vårdnad är då båda föräldrarna begär att det ska vara endast en förälder som tar hand om barnet.

    Jag tycker att oavsett hur det är med mamman så handlar det om att så snabbt som möjligt bygga upp dig själv, ta ansvar, åt minstone spara pengar till barnsaker, och så vidare. Planera för att mamman känns rubbad och att du själv står där med barnet på heltid. (skulle kunna hända vid t.ex. någon olycka eller så. Hur vill du att din situation ser ut i så fall.

    Mentala inställningen bör nog vara, Tack för att du ger mig ett barn, gå du om du vill, men lämna barnet hos mig. - Vi vill båda att barnet ska ha det bästa.


    Viktigt för att undvika problem är nog att bygga förtroende i förhand.

    Ingen erfarenhet av krångliga mammor så, men jag vet att om du inte tar striden kommer du ångra dig.

  • Qvars

    Ps. Hur har det gått med det hela. Vill gärna veta hur du/ni gjorde sedan?   Svarade vad jag tyckte eftersom att flera kanske läser.  DS.

  • tantamantan
    Qvars skrev 2013-12-21 02:05:39 följande:

    Vad gäller gemensam vårdnad vill jag minnas att det nu förtiden lutar mer åt delat vårdnad som standard. Vad det sen innebär vet jag inte, kanske varannan helg.

    Dessutom vet jag att det enda fall en domstol inte får döma gemensam vårdnad är då båda föräldrarna begär att det ska vara endast en förälder som tar hand om barnet.

    Jag tycker att oavsett hur det är med mamman så handlar det om att så snabbt som möjligt bygga upp dig själv, ta ansvar, åt minstone spara pengar till barnsaker, och så vidare. Planera för att mamman känns rubbad och att du själv står där med barnet på heltid. (skulle kunna hända vid t.ex. någon olycka eller så. Hur vill du att din situation ser ut i så fall.

    Mentala inställningen bör nog vara, Tack för att du ger mig ett barn, gå du om du vill, men lämna barnet hos mig. - Vi vill båda att barnet ska ha det bästa.


    Viktigt för att undvika problem är nog att bygga förtroende i förhand.

    Ingen erfarenhet av krångliga mammor så, men jag vet att om du inte tar striden kommer du ångra dig.


    Har inte hört tala om att gemensam vårdnad ska bli standard. Vårdnaden har inget med umgänget att göra heller så.. Du kan ha varannan v eller varannan helg oavsett vårdnadsform men du kan däremot inte ringa skolan och få upplysningar om ditt barn om du inte har vårdnad.
Svar på tråden Barnet kommer i sep och hon kräver ensam vårdnad :(