• Äldre 12 Aug 22:35
    2531 visningar
    11 svar
    11
    2531

    är detta att samsova?

    jag väntar mitt tredje barn nu, har två söner sedan innan varav den ena har autism.

    Har med bägge barnen samsovit med dom när de var små, men de somnar nu själva i sina egna sängar. Men min son med autismen kommer fortfarande varje natt in till oss och sover mellan oss. Det har jag inga som helst problem med, tycker det bara är mysigt

    Men, jag är lite orolig för hur det blir då nya bebisen kommer. Jag vet inte om jag kommer våga ha bebisen mellan oss i sängen, eftersom sonen kommer på natten, och pga hans autism så kan han vara lite oberäknelig Han skulle nog inte skada bebisen med vilje, men han vet inte alla ggr vad som är hårt och löst vid fysisk kontakt, och är rädd att han inte ska tänka på att bebisen ligger där och kliver rätt på. Är rädd att han ska känna sig bortstött också om han helt plötsligt inte får sova med oss, för han behöver verkligen den tryggheten med oss.

    Har funderat på om jag ska ha en spjälsäng på sidan av sängen, en sån man kan ta bort ena långsidan på. Men det blir ju inte riktigt samma närhet då... räknas detta som att samsova?

    Eller hur hade ni löst det?

              

  • Svar på tråden är detta att samsova?
  • Äldre 12 Aug 23:05
    #1

    Jag skulle just förelås att ha spjälsängen bredvid sängen med gaveln borta. Det är väl inte mindre nära än annars? Tror nästan det är bättre om man ser till risken för plötslig spädbarnsdöd, då det inte blir lika varmt i egen säng.

  • Äldre 12 Aug 23:15
    #2

    Jag har med alla småsyskon flyttat ur sovrummet så jag haft eget rum till mig och bebisen och så har pappan fått ta hand om de större syskonen som kommit på natten.

    Även mina barn utan diagnoser sover tungt sparkar i sömnen så det är ingen miljö jag velat ha bebisar i, de har fått komma till den stora sängen som 2-åringar ungefär :)

  • Scandi­navian­Mom
    Äldre 12 Aug 23:30
    #3

    Ja det är absolut att samsova. Så gjorde jag med min son. Jag hade hans säng direkt brevid min så jag behövde bara öppna ögonen för att titta på han och jag hörde alla ljud han gjorde. När han vaknade kunde jag bara flytta han över till mig, amma han, somna en liten stund och sedan flytta han över till sin säng när han ammat färdigt och somnat om.

    Jag har för mig at samsovning är att sova i samma rum, det behöver inte vara i samma säng en helt natt.

  • Äldre 12 Aug 23:42
    #4

    Det spelar väl ingen roll vad det kallas så länge arrangemanget fungerar för dig och din familj.


    42.
  • Äldre 13 Aug 06:53
    #5

    Vi hade en samsovande dotter, eftersom vi är gravida så valde vi att vänja henne av vid detta så att det inte blir bebisens "fel" att hon inte får sova med oss sedan..

  • Äldre 14 Aug 06:25
    #6

    Tack för svaren!

    Nej jag bryr mig inte om vad det just "kallas", var mer ute efter om det ger samma trygghet för barnet att sova i en spjälsäng bredvid min säng som att dela säng med mig?

    Och att vänja av sonen från att komma in till oss på natten är nog uteslutet. Han behöver den tryggheten hos oss.

    Men det är långt fram tills att bebisen kommer, så hinner fundera lite till         

  • Äldre 14 Aug 07:37
    #7

    När äldsta dotter (med autism, fast det visste vi inte då) fick en lillebror, gjorde vi så att bebis sov längst ut mot ena kanten. Vi ställde just en spjälsäng bredvid, och även om han aldrig ville ligga i den utan bara tätt tätt intill mig så försvann ju urrullningsrisken iom spjälsängen. När vi fick ytterligare en bebis så hade båda de äldre barnen fått sina diagnoser (lillebror har också autism), och då blev sängarrangemanget
    äldre barn - pappa - äldre barn - mamma - bebis (behöver jag säga att vi gjorde en specialsäng... =D

    SKULLE vi få en till (knappast, lillasyster får strax sin diagnos även hon så vi har det vi gör... =D) så blir det nåt liknande. Äldsta dottern är dock på väg ut ur sovrummet nu (fyller sex i oktober), så det skulle väl troligtvis bli en liknande lösning som sist.

    Jag tror absolut på bebis längst ut mot en kant, där du kan ha full kontroll. Eg inte så mycket för diagnosen, utan ffa för att man inte har så bra koll på syskon som kommer annars. 

  • Äldre 3 Sep 20:29
    #8

    Jag tycker det låter som en bra lösning att ta bort en gavel, du kan lägga en hand på bäbisen när du vill men det riskerar inte att bli överrullat av din son. Du kan vid behov låta det sova på din arm eller liknande på sidan som vetter mot spjälsängen. Det finns öppna "halvmånesängar" i handeln, ofta är inte dagens spjälsängar gjorda för att man ska kunna ta bort en sida när barnet sover i det övre läget i spjälsängen.

    Annars är det väl en jättebra lösning att pappan och sonen sover tillsammans i ett annat rum så att du och bäbisen kan sova själva, om nu din son klarar av att ändra sina rutiner.

  • cruz
    Äldre 5 Sep 06:23
    #9

    Vi samsov också med vår pojke som har autism, hans tvillingbror och deras lillebror. Vi låg på detta sätt: tvillling1, pappa, tvilling2, jag och sedan bebis (sängkanten stod mot väggen).

  • Äldre 6 Sep 20:24
    #10

    Vi har alltid haft dottern, nu 5 år mellan oss och lillebror på min andra sida m spjälsäng och sen växasäng bredvid där han krupit i och ur upp till mig bör han velat. Dottern är under utredning för autism och har lindrig utvecklingsstörning, enormt närhetsbehov nattetid. Lillebror var på väg att börja sova i eget rum ett tag men den kom han på att storasyster sov hos oss fortfarande och nu är han tillbaka i vår säng. Vi har två 105 cm sängar.

  • Äldre 7 Sep 14:17
    #11

    Jag tycker absolut att den nya bebisen ska sova i en spjälsäng utan sida som står mot er säng. Det blir ju bara som en förlängning av den befintliga sängen. H*n kan komma över i er säng för att få mat under natten och sedan kan h*n flyttas över till sin säng igen. Bebisen kommer ligga så nära att ni kan ha hudkontakt.

    Det blir ju jättemysigt och ingen skillnad från om h*n hade haft en egen yta i er säng.


    Följ min blogg Trasanapan.se
Svar på tråden är detta att samsova?