• mee79

    Min sambo förlorade sitt barn, nu väntar vi första gemensamma...

    Min sambo och jag väntar vårt första gemensamma barn, vilket var planerat, och jag är nu i vecka 10. Min sambo förlorade sin 4 åriga dotter i cancer för 5 år sedan, och trots att detta barnet var planerat har kan fått en ganska kraftig depression.. han mår jättedåligt, är rädd att något ska hända detta barnet också, och säger sig vara i samma sinnesstämning nu som när hans dotter dog.
    Jag förstår ju honom samtidigt som det är ett hårt slag mot mig. något vi planerat och pratat så mycket mo känns nu inte det minsta välkommet och jag funderar på att ta bort barnet.

    Min sambo har fått tid hon en psykiaterker nu i veckan ,så vi får se vad det ger för resultat. just nu känns det mesta bara nattsvart.
    Ni som förlorat barn och sen skaffat syskon , kan ni känna igen er i hur min sambo reagerar?
    Kan man med hjälp av samtal och medicin bli "bättre" eller är detta något som måste komma av sig självt?
    tacksam för alla åsikter och reflektioner!

  • Svar på tråden Min sambo förlorade sitt barn, nu väntar vi första gemensamma...
  • Quiet thoughts

    Hejsan

    För snart 3 år sedan förlorade vi vår 6.5 år gamla dotter i cancer. 11 månader senare föddes vår livsglädje och gnista Lykke. Vi hade också en son sedan tidigare, ett "mellanbarn" som han skulle ha varit nu.

    Jag har bloggat mycket på bambinidolce.blogg.se om allting, allt från sjukdomstid till hela första sorgeåret och att vänta ett nytt barn när man sörjer. Kanske den kan hjälpa honom att läsa.

    Min "nya" fortsättningsblogg finns också länkad.

    På Facebook har vi också en sluten grupp för oss som mist barn i barncancer. Vill han gå med i denna varma grupp kan ni meddela i inbox namn så kan jag lägga in honom där.
    Känns som han har mycket att ventilera och prata om. 
                 


    Ängeln Lova 2003-2010 - Alvin 2007- Påskägget Lykke 2011
  • Quiet thoughts

    gruppen innehåller också några pappor. Om han känner att han vill ha manlig kontakt med likasinnade.


    Ängeln Lova 2003-2010 - Alvin 2007- Påskägget Lykke 2011
  • Dulcinea

    Jag tror att män reagerar på ett annat sätt än kvinnor i sånt här. Vi kvinnor kan inte tänka så att något ska hända, annars hade vi inte orkat med en grav, männen står bredvid och kan därför tillåta sig själva att tänka så. Jag förstår verkligen hans rädsla och att det känns väldigt jobbigt för dig i din graviditet. Men det är nog jättebra att han går och får hjälp av psykolog, hoppas att han hamnar hos någon han får förtroende för, annars är det viktigt att han byter direkt.

    Jag tror att hans rädsla kommer att släppa och när ni väl får er bebis kommer det att kännas helt annorlunda. Oroa dig inte över att han inte kan glädjas just nu, det kommer sen! Lycka till! 

  • Lindsey Egot the only one

    Rädslan att förlora ytterligare ett barn kommer finnas med hela livet tror jag.

  • Pax Solaris

    Hej TS. Jag är i en liknande situation som när du skrev här för flera år sedan. Min sambo är inte deppig men jag vill gärna ha funderat på hur kan kan reagera senare när ansvaret blir lite mer verkligt när bebisen kommer.

    Hur har det gått för er? 


    Signaturer tar upp onödig bandbredd!
Svar på tråden Min sambo förlorade sitt barn, nu väntar vi första gemensamma...