• Anonym (Ts)
    Äldre 10 Oct 15:13
    37980 visningar
    351 svar
    351
    37980

    Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...

    En kollega förlorade för ca 6 månader sin dotter. Hon var sju månader och var extremt tidigt född (vecka 24). Hon dog av komplikationer som tillstött pga av hennes tidiga födsel. Detta har naturligtvis varit en mycket tuff tid för henne och hennes familj. Idag hade hon en "dålig dag" och lämnade jobbet tidigare i tårar (hon har tillstånd att göra det, ibland blir det bara för tufft för henne). En relativt nyanställd ung tjej i 20-års åldern frågade mig varför hon var ledsen och jag berättade (hon har bett oss kollegor berätta om någon frågar så hon slipper) om att de förlorat sitt barn. Varpå tjejen säger "jag förstår helt, jag har också ett änglabarn." Sen framkom det att hon fick missfall i vecka fem ... Jag kände instinktivt att det inte är samma sak och att som hon säga "jag förstår helt" är att nedvärdera min andra kollegas sorg. Den nya tjejen sa att hon skulle "dela med sig" men min kollega för att "vi har gått igenom samma sak" och jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte kalla henne idiot. HUR kan man jämför ett missfall i vecka fem med att förlora sin 7-månader bebis?! Jag lyckades avstyra det hela tror jag men jag är orolig för att den här pantade bruden kommer att klampa in i min kollegas sorg i alla fall. Men allvarligt, hur dum får man vara?!

  • Svar på tråden Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...
  • Anonym (Agnes­)
    Äldre 13 Oct 00:36
    Lindsey Egot the only one skrev 2013-10-12 23:44:15 följande:
    Hur mår du egentligen?
    Ena stunden så är klarar du inte av att vara i närheten av dina släktingar och vänner som är gravida eller har barn sedan är du glad över att du slipper allt vad barn innebär.
    Jag mår bra tack.

    Jag har aldrig skrivit att jag inte klarar av att vara i närheten av mina släktingar och vänner som är gravida eller har barn.
    Lindsey Egot the only one skrev 2013-10-13 00:14:52 följande:
    Ja då får man använda en eller en här på FL så man är övertydlig med sin ironi. Vi pratar om allvarliga saker här så som sorg i känsliga rummet. Men visst känner man att ens utomkvedeskap är något som har med ironi att göra så är man nog inte så ledsen över det heller. Där av min fråga över hur människan mådde. Jag tror inte hon mår bra eftersom hon vill hävda sin rätt att hennes missfall kan likställas med ett fött barn dött. För hur hon än förklarat sig så hävdar hon att hon har all rätt att sörja precis som en som har förlorat ett barn. Och JA det har hon, helt självklart har man rätten att sörja det som inte blev. Men det är sorgen som man kan likställa, inte det som föranledde sorgen.
    Och jo alla hanterar en kris likadant meddela fyra olika faserna fast man gör det olika fort och då blir krisreaktionen olika.
    Det är en viss skillnad och alla har inte den förmågan förstå det och det är tydligt i denna tråden.

    Läser man runt här på FL ser man att många vill sätta ord på sina missfall och göra dom legitima. Förr var missfall en skam, kvinnan kunde inte behålla barnet och kvinnan hade syndat. Idag vet vi mer tack och lov. Idag är det inte en skam att få missfall eftersom vi vet att oftast är det ett livsodugligt embryo eller foster som kroppen själv sorterar bort. Det betyder inte att sorgen över missfallet inte är något att sörja över. Självfallet är varje enskilt missfall en stor sorg. Men som i TS fall att en människa tänker säga till en mamma som förlorat ett barn på 7 månader med att säga "jag vet vad du går igenom jag har själv haft ett missfall i vecka fem" är ett jäkla hån och ett stort övertramp i mammans sorg. Den som inte kan hålla med i det är inte riktigt normal i huvudet.

    Och jag har förklarat att man kan inte komma och säga till en kvinna som har haft missfall att man själv förlorat ett barn för då förminskar man den som fått missfall till att tolkas som "du det där är väl ingenting" och man kan inte komma och säga till en mamma som förlorat ett barn med att säga att "jag vet jag har haft missfall" för då tar man ifrån barnet dess identitet till att inte bli någon.
    För mig och många andra var det tydligt att det var ironi. I övrigt tangerar du tidigare rekord i förmåga till att inte ta till dig skriven text, hitta på saker och dra egna slutsatser in absurdum.

    1. Förmåga till ironi när man får absurda icke-argument kastade i ansiktet har inget att göra med hur ledsen man är. Det finns liksom ingen korrelation där.

    2. Återigen - jag har aldrig hävdat något, jag har förklarat min utgångspunkt utan annat mål att just förklara min utgångspunkt och ge dig perspektiv av andra sätt att se på saker.

    3. Återigen - jag har aldrig sagt att "mitt missfall ska likställas med att ett barn har dött".

    4. Jag har aldrig hävdat att jag har rätt att sörja precis som att jag har förlorat ett barn. Jag har hävdat att jag har rätt att sörja en upplevelse som beroende på många faktorer är mer än "bara ett embryo".

    5. Nej, man pratar om fyra olika faser inom sorgearbete vid förluster, men det finns undantag. Alla följer inte dessa mallar.

    Sluta skriva att jag tycker saker jag inte tycker, att jag skrivit vissa saker när jag har skrivit exakt motsatsen till dig flera gånger. Herregud.



  • Äldre 13 Oct 00:50
    Lindsey Egot the only one skrev 2013-10-13 00:32:34 följande:
    Är du på riktigt?
    Några få här har verkligen förstått. Ni andra läser in sådant som inte står skrivet och ja är man i änglarum, sorg eller känsliga rimmet för sorg så får man lämna ironin utanför.
    Tyvärr fattar inte alla det.
    Instämmer, några få här har verkligen förstått. Du tillhör inte dessa få.
    Om du har något vettigt att säga så är du på fel forum.
  • Äldre 13 Oct 08:10
    Lindsey Egot the only one skrev 2013-10-13 00:17:33 följande:
    Jag kallar inte min dotter för änglabarn utan vid hennes namn och att hon är hos änglarna alt att hon är en ängel.

    Änglabarn, då borde det heta änglavuxen om man dör som vuxen och pensionärsängel om man dör som gammal. Eller?
    Det kan man tycka. Vill man kalla en vuxen för det får man det, det finns inga regler.

    Men å andra sidan har du en poäng. Det Ts handlar om är som att säga att man förstår någon fullt ut som förlorat sitt barn eftersom man förlorat sin pappa.
  • Lejonm­amman0­1
    Äldre 13 Oct 12:15
    Anonym (Agnes) skrev 2013-10-12 19:25:05 följande:
    Tack för sympatin. Men en fråga - på vilket sätt beter du dig annorlunda än den unga kollegan i TSn gör?

    Du jämför mina dysfunktionella, alkoholiserade föräldrar och en mycket otrygg uppväxt med att du också är ensambarn. Du jämför min ångest över  barnlöshet och den livscykel jag beskriver med när vänner svek och killar gjorde slut. Du sammanfattar min livssorg till benämningen "ensamångest" (det handlar om betydligt större begrepp än så) och underordnar den förlusten av en individ. Du påstår att du förstår vad jag går igenom när du själv har barn. Du tar dig också rätten att bestämma vad som är friskt eller inte vid en situation som du uppenbart inte har någon som helst förståelse för vad det innebär.

    Tja, mina föräldrar var inte så roliga dom heller. Men först och främst var de gamla när de fick mig, vilket gjorde att jag visste att det skulle bli många år ensam i världen efter att de gått bort. Om jag inte lyckades skaffa egna barn.

    Men jag når inte fram till dig, känner jag, så jag bryter här nu. 
  • Lejonm­amman0­1
    Äldre 13 Oct 12:17
    intetnyttpåplusfronten skrev 2013-10-12 18:24:22 följande:
    Betydelsen är också individuell. Jag har all rätt i världen att benämna mitt missfall som mitt änglabarn.

    Fast så funkar ju inte ett språk. "Jag säger alltid bokhylla om det som andra nämner påfågel." Blir svårt att kommunicera då..?  Tomte
  • Lejonm­amman0­1
    Äldre 13 Oct 12:17
    Anonym (Mia) skrev 2013-10-12 19:35:50 följande:

    Du har självklart RÄTT att kalla en tomat för en gurka också, men det är fel. Helt fel.
  • Anonym (Agnes­)
    Äldre 13 Oct 12:50
    Lejonmamman01 skrev 2013-10-13 12:15:43 följande:

    Tja, mina föräldrar var inte så roliga dom heller. Men först och främst var de gamla när de fick mig, vilket gjorde att jag visste att det skulle bli många år ensam i världen efter att de gått bort. Om jag inte lyckades skaffa egna barn.

    Men jag når inte fram till dig, känner jag, så jag bryter här nu. 
    Jo du når fram, jag förstår vad du menar. Däremot missförstod du det jag skrev till dig. Det jag ville ha fram är inte att jämföra våra berättelser eller att berätta hur jobbigt jag haft/har det utan att när någon mår dåligt/har varit med om något jobbigt vill vi visa förståelse. Vi kan inte förstå något vi inte själva varit med om så vi hänger upp vår förståelse på den erfarenhet vi upplever ligger närmast. Vi människor har ett grundläggande behov av att känna gemenskap och man drar paralleller mellan egna och andras upplevelser. Sen uttrycker vi vår förståelse utifrån det och gör på kuppen jämförelser vilket kan bli väldigt fel fast man från början inte menade något illa. Precis som den unga kollegan i TSen gjorde. Förstår du hur jag menar? Jag tror inte att du menade något illa med texten du skrev till mig utan du ville tvärtom visa att du förstod mig och på det visa din poäng, men för mig hade det du skrev kunnat tolkas annorlunda.
  • Anonym (Agnes­)
    Äldre 13 Oct 12:56

    Det är rent ut sagt skitlöligt av er att jämföra benämningen änglabarn med tomater, gurkor, bokhyllor och påfåglar. Änglabarn har ingen fast benämning - jag har råkat på olika tolkningar långt innan jag själv drabbades.

  • Äldre 13 Oct 13:12
    Lejonmamman01 skrev 2013-10-13 12:17:13 följande:

    Fast så funkar ju inte ett språk. "Jag säger alltid bokhylla om det som andra nämner påfågel." Blir svårt att kommunicera då..?  Tomte
    Det är som sagt inte riktigt samma sak. En påfågel är en påfågel. Ett änglabarn är ett änglabarn som man själv känner det.

    Den riktiga betydelsen för änglabarn är ett barn som är lugnt och snällt ungefär, så ska man tänka så så är det inte rätt av någon att kalla ett dött barn för änglabarn. 
    Om du har något vettigt att säga så är du på fel forum.
  • Lejonm­amman0­1
    Äldre 13 Oct 14:49
    Anonym (Agnes) skrev 2013-10-13 12:50:58 följande:
    Jo du når fram, jag förstår vad du menar. Däremot missförstod du det jag skrev till dig. Det jag ville ha fram är inte att jämföra våra berättelser eller att berätta hur jobbigt jag haft/har det utan att när någon mår dåligt/har varit med om något jobbigt vill vi visa förståelse. Vi kan inte förstå något vi inte själva varit med om så vi hänger upp vår förståelse på den erfarenhet vi upplever ligger närmast. Vi människor har ett grundläggande behov av att känna gemenskap och man drar paralleller mellan egna och andras upplevelser. Sen uttrycker vi vår förståelse utifrån det och gör på kuppen jämförelser vilket kan bli väldigt fel fast man från början inte menade något illa. Precis som den unga kollegan i TSen gjorde. Förstår du hur jag menar? Jag tror inte att du menade något illa med texten du skrev till mig utan du ville tvärtom visa att du förstod mig och på det visa din poäng, men för mig hade det du skrev kunnat tolkas annorlunda.
    Jo, så är det kanske.

    Sedan finns det människor som har det värre än du också. Sådana som aldrig lyckas få en man/fru/sambo heller. Läste någonstans, att två procent av alla kvinnor och fem procent av alla män aldrig har samlag i hela sitt liv - och då hade man räknat bort homosexuella och gravt fysiskt- och begåvningshandikappade. Så det finns mycket ensamhet och längtan där ute... inte bara efter barn, utan efter kärlek och närhet från NÅGON. 
Svar på tråden Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...