Vad tror Ni händer vid och efter döden?

Intressant!

För man fråga vad det var du såg där på "andra sidan"?

Kan försöka förklara!

Det var liksom dimensionslöst, man såg inte som man ser med ögonen utan allt var bara omkring en, så sjukt vackert. Det var som om en massa själar lekfullt for runt varandra på nåt fnittrande konstigt vis, det var bara glatt, varmt och tryggt, kan inte med ord beskriva den frid och harmoni jag upplevde. Det var som en ström, om du tänker en vattenström eller en varm sommarvind som man sakta sögs in i och där kom känslan av att man skulle flyta iväg mot ett ljus som jag tror ligger till grund för mångas berättelse.

Jag kände hur jag sögs bakåt och allt blev svart. Sen vaknade jag.

Det enda otrevliga med upplevelsen var att jag kände besvikelse att ryckas tillbaka

Tack för att du ville dela med dig!

Låter som att det hela var rätt så "behaglig" (missförstå mig inte) upplevelse.

Känns på något sätt skönt att veta för mig som ibland kan bli direkt livrädd av tanken på döden. Att man skulle vara och känna sig ensam är min största rädsla tror jag!

Jag vet inte vad jag själv tror händer när man väl somnar in. Men jag har så svårt att tro att det bara blir svart som att släcka en lampa.

Vad man tror och vad man vill har ingen påverkan på hur verkligheten fungerar. 

Livet kan absolut vara en tillfällighet och själens existens behöver beläggas med mer än känslor och vilja innan den kan användas som argument. Själaminnen är inte ett belagt fenomen utan enbart anekdotiska belägg som saknar validitet, inga själaminnen har kunnat bekräftats men många har kunnat direkt avfärdas.

Att du haft en nära döden upplevelse säger bara att du upplevt precis det som andra med samma typ av upplevelse upplevt. Det finns hundratals vittnesmål om ndu och samtliga har varit liknande de man artificiellt kunnat framställa genom manipulering av hjärnan. Det har forskats en hel del och man är ganska klara på vad som händer och det är ingenting övernaturligt utan naturliga processer i hjärnan. Men naturligtvis vill du säga att just din upplevelse var annorlunda och "på riktigt", dock får du göra det helt utan belägg.

Jag förstår att man gärna vill tro att något händer när man dör och att man på något vis får leva vidare. Den ståndpunkten saknar dock verklighetsanknytning då ingenting tyder på att det skulle vara så. Kanske har jag fel men jag är av åsikten att det bästa för oss och för de runt om oss är att göra antagandet att vi bara lever en gång, vi måste göra det bästa av vad vi tar oss för nu för vi får inga fler chanser, vi måste ta hand om våra medmänniskor och vår planet för det är enda möjligheten vi har till det.

Jag tror att när man är död så existerar inte ens medvetande längre. Jag var "död" i 13.7 miljarder år innan jag existerade, och det gjorde inte mig något.

Det är vad du tror, och det respekterar jag.

Min tro är snarare en övertygelse, min upplevelse var allt för stark för att bara se som en vetenskaplig händelse, i kontakt med andra människor runt om i världen med liknande upplevelser finns allt för många gemensamma faktorer för att bara kunna avfärda som några kvarvarande signaler i hjärnan. Jag var borta under många minuter och skulle i stort sätt precis dödsförklaras när pulsen återvände. Vad som talar emot att det skulle vara en enda dröm är att jag dessutom låg i djup koma utan några hjärn aktiviteter. En annan stroke patient jag senare kom i kontakt med under rehab dog tre gånger på samma dag, han kunde beskriva hur han åkte in och ur mörkret och framför allt kände han igen det jag beskrev. Han sa bara; jag vet... har varit där.

Se upp i himla valet, alla dessa solar och planeter... det vore fruktansvärt trångsynt tro vi är dem enda, det finns garanterat för oss obegripligt mycket liv därute. Vetenskapen har lärt oss om hur otrolig skapelsen faktiskt är, tyvärr går inte vetenskapen och det andliga hand i hand som kanske då också bidrar till svårigheten för oss att få en helhetsbild av något som är så mycket större än vi kan förstå. Jag har under flera års forskning och grubblande över min upplevelse kommit fram till en tro att våra själar inte är begränsade till just våran planet och den värld vi är så väl bekant med. Visst flumigt som helvete men vad om det är så att våra själar reser mella olika världar genom universum. Allt vi kan föreställa oss är möjligt, men få vågar spekulera vilket jag tror är bra. Meningen är som sagt och där möts du och jag, att vi skall ta vara på livet som är ett sånt ofattbart stort fenomen. Vi skall möta varandra med respekt och kärlek, vårda våran planet där så många själar vandrat och kommer att vandra.

Männsikan skapade religoner i alla former främst med avsikt att kunna definiera något som är så otroligt mycket större än vi möjligen kan begripa, ett ansikte på existensen helt enkelt. Vi behöver då religoner i olika syften och kanske kommer den främst till nytta när vi behöver säga farväl till någon som lämnat jordelivet. Kan vara skönt att enkelt få förklarat för oss att dem vi sörjer har det bra dit dom reser. Även i det här ämnet som är för stort och djupt för att jag skall orka gå in på här & nu finner vi gemensamma faktorer mellan dem olika religoner vars ursprung är helt oberoende av varandra som inte går att avfärda som en tillfällighet.

På ett vis lever vi alla vidare på jorden genom gener och arvsanlag, vi är lite krasst alla släkt med varandra, jag lever vidare efter min pappa och mina barn efter mig osv. Men jag tror det krävs två själar för att skapa en ny själ. Därav kärlekens gigantiska storhet. Kanske vi inte är förmögna att se sammanbandet i allting och förmodligen är det inte meningen vi skall det heller.

Antar jag försöker säga är... tänk på livet, inte vad som finns därefter. Vi behöver inte frukta döden, men vi skall inte heller frukta livet. Lev och njut av den största gåvan vi alla människor har gemensamt... nämligen livet.

Kärlek till er alla

PS: När man sitter och håller sin kära i handen en fin kväll vid stranden se havsörnen glida in i solnedgången är det förbannat svårt att tro allt bara är en tillfällighet

Återigen, vad man tror och vad man vill är irrelevant.

Även utan normalt registrerbar hjärnaktivitet har man kunnat med mer avancerade redskap kunnat visa på djup aktivitet liknande den närmat uppvaknandet från sömn nr man kan uppleva väldigt mycket på kort tid, en sorts överaktivitet djupt i hjärnan. Det är ingenting unikt eller övernaturligt med din upplevelse.

Då säger vi att du har rätt   Jag har inga problem med det och jag respekterar dina åsikter olika åsikter är bra, annars fanns där ingen balans eller motvikt

Men, mina upplevelser är mina, och dem kan ingen ta ifrån mig.

Tycker det är otroligt stort av dig att dela med dig här. Det är ett jobbigt ämne som ibland hamnar på bordet! Jag tycker att alla har rätt till att tro vad dem vill men i dem här diskusionerna dyker det alltid upp någon som gör allt för att slå ner på det "andliga". Ofta hårdnackat och lite nedlåtande! Det är inget ödmjukt så hoppas du inte bryr dig om det. Som du sa är det dina upplevelser som du äger.

Jag tror inte att det bara tar slut. Har en mamma och en mormor som båda står i kontakt med det oförklarliga. Även fast jag själv inte gör det tror jag på dem. Det är inga galningar och dem går inte på droger.