Jag försöker skriva ihop mitt förlossningsbrev och vill ha med så mycket information som möjligt, men jag vill ändå hålla det så kort som möjligt så att de hinner läsa allting och dessutom komma ihåg det.
Har ni några tips på vad man ska ta med och/eller vad man ska undvika att ta med?
Har aldrig förstått grejen med ett sånt där larvigt och betydelselöst brev? Kommer du inte kunna använda din mun när du kommer till sjukhuset eller vad? Det går liksom inte att planera sin förlossning till punkt och pricka, släpp kontrollen och lyssna på din kropp och sköterskorna. Så mitt råd är: skriv inget
Tala med din partner om det är ngt som är extra viktigt så kan denne stötta dig isf. Det är mitt tips. Födde en son för 7 mån sen inget var planerat ( han kom tidigt) men det gicks bara bra. Det blir som det blir. Brev eller ej, lycka till med er lilla skatt!!
Skrev inget. Varför när man ändå i 99 % av fallen kan prata? Har man så många önskemål så man måste skriva ner dem så säger jag bara stackars bm
Brev är jättebra! Vid mina förlossningar har BM läst breven och kunnat förekomma mina önskemål- t ex talat om när det passat med en viss typ av smärtlindring. Och framförallt har jag kunnat fokusera på mig själv istället för på vad som händer runtomkring.
Däremot bör man givetvis ha rimliga förväntningar- ett förlossningsbrev är ingen beställning 
. Jag har skrivit vilka typer av smärtlindring jag vill ha (och inte vill ha( och hur jag vill bli bemött.
Jag tycker du ska ta med två viktiga saker om du är förstföderska, dels att du vill ha information om vad som händer hela tiden, min första förlossning var en mardröm, kändes som att ingen berättade någonting för oss, och vi visste inte ens om vi skulle vara kvar eller inte! Det andra är att be att få slippa ha praktikanter som gör "grovjobbet", när jag fött min första blev jag sydd av en praktikant, det tog 40 minuter!!! Och det var inte mycket, hade tagit Max 10 min för en rutinerad, och när du äntligen fått ditt mirakel vill du bara få vara ifred med din lilla familj! Lycka till!
Jag har redan funderat och vägt fördelar mot nackdelar över att skriva brev, eller inte skriva det, men jag kom fram till att jag vill skriva ett med tanke på att jag lider a paniksyndrom samt äter mediciner för detta :)
Dels så vill jag kunna förklara för dom hur de på bästa sätt hjälper mig att undvika en panikångestattack, men jag vill även att mina önskemål finns på papper ifall att det ändå händer. Det är lite svårt att prata när man hyperventilerar ;)
Tack så mycket för tipsen! Praktikanter brukar jag inte ha något emot, men förlossningsdagen känns faktiskt för viktig för att våga riskera att något går fel! ;)
Ett tips för att få med mycket och ändå göra det läsbart är att använda dig av listor eller feta rubriker över varje förklaring. Tex kan jag tänka mig att en del text behövs för att förklara panikattackerna och då kan en rubrik över hjälpa BM att snabbt se vad detta stycke handlar om. Du kan också ta fram gula överstrykningspennan och gula de nyckelord som är viktiga att de snabbt kan hitta.
Saker att ta med är: Önskningar om smärtstillande (både medicinsk och naturlig), att du vill bli informerad eller tillfrågad innan de utför något, om du vill ha babyn på magen direkt eller om den ska tvättas först. Och om det är något speciellt du vet att du gillar eller blir galen av när folk säger/gör.
Brev är en trygghet och ett bra tillfälle att fundera igenom vad du vill innan. Ta med önskemål, hur du vill bli bemött/coachad, funderingar kring smärtlindring (det kan ändras på plats), och annat du tycker är viktigt. Skicka in brevet till önskat sjukhus och skriv ut och lägg i väskan. Då hinner personalen lsa brevet innan du kommer in (om du får önskat sjukhus). Lycka till!
Ja en student som hade PRAKTIK!