Hur friendzonar man någon?

Haha, ja, jag misstänkte att han skulle vara en sån typ men det spelar som ingen roll, det finns många andra människor i ett spex :)

Du måste inse att man kan ha en "kamp" med sina känslor och vinna över dem. Känslor är bara känslor, de är en viktig del av vår mänskliga existens men de är flytande och flyktiga och har ofta bara en potentiell existens. Det finns många som har tränat sig själva till att "slåss" mot sina känslor och sen ge efter för dem. Det är ett sätt att få ut så mkt som möjligt från känslorna och ett sätt att undermedvetet övertyga sig själv för att minska ångest och att kunna avsäga sig ansvaret (det var inte mitt fel, jag kunde inte, jag försökte faktiskt, puh). Sen är det roligt att ha en kamp mot känslor när man inte har roligare saker för sig just då!

Så steg 1 är att hitta en massa roligare saker att göra och nytt folk att träffa så att du kommer ut ur de här tanke- och känslomönstrena som du fastnat i och som du underhåller genom att mysa och umgås och älta. Träna massa. Gå på en pubkväll för utbytesstudenter (men undvik dräggen). Hälsa på en kompis i en annan stad någon helg. Så snart man kommer ut ur mysfällan börjar de här knepigare känslorna att avdunsta. Så är vi människor funtade!

Steg 2 är att inse hur IRRITERANDE det här är egentligen! Du skulle kunna ha så mkt roligare och göra så mkt mer produktiva saker m din tid och din energi och istället slösas det på den här snubben som tyvärr inte är vuxen och trygg nog att vara öppen och rättfram och ta plats på riktig, som bara spelar barnsliga spel. Han är snäll men helt ärligt, han är din kompis, TYP, och du har en riktig man där ute som väntar på att du ska ta dig ut och leta upp honom.

Dina kompisar har lätt för att friendzona honom dels för att de har erfarenheter av den här sortens pojke och vet hur jäkla bökigt och energisugande det kan vara. De vet att det är bättre för alla inblandade att tills vidare bara vara kompis m de här killarna. Lär dig av deras erfarenheter ist för att försöka tillägna dig erfarenhet av massa strul. Du måste ha energi kvar för att plugga och spöa skiten ur dina kurser.

Om du känner så stakr för honom så måste du ju göra någonting som visar ditt intresse! Tänk så kommer en annan tjej och "tar" honom utan att du ens har försökt.. Luta dig mot hans axel, försök hålla handen, föreslå att ni gör något lite romantiskt bara ni två?

Jag är en man som upplevt detta många gånger och är inte vän med någon tjej som friendzonat mig.
Speciellt inte dom som inte sett mig som en man. Så jävla energisugande och tär på ens självförtroende
så inåt helvete. Det är aldrig kul att vara en kompis med en tjej man gillar mer än som en vän. Speciellt
om man får agera som relationspsykolog och lyssna på hennes snack om hur mycket problem hon har i
sitt nya förhållande och man själv sitter där och hoppas på att hon ska inse att hon valt fel snubbe, men
efter ett år av stöttande och tröstande så tröttnar man och undrar hur det kunde bli så här? när man
kunde gjort något vettigare med tiden, t.ex hitta en tjej som gillar en för den man är. Som tur var hände detta när jag var i tonåren och händer aldrig nu då jag avbryter fort som fan om jag känner att jag håller
på att bli friendzonad. Det besparar mycket lidande för båda parter.

Om du friendzonar honom kommer du förlora honom (Om han gillar dig dvs). Han kommer leta efter en
annan men risken att han hamnar i samma mönster är stor men till slut lär han sig vilka tjejer som
faktiskt gillar honom för den är och som stärker hans personlighet vilket får honom att dels känna sig
mer manlig och attraktiv och dels pushar honom till att vara lite mer försiktig så att inte trillar in
destruktiva "vänförhållanden". Han kommer helt enkelt undvika sådana tjejer. Risken för dig är att du
ångrar dig när han väl hittar den där tjejen.

Jag tycker faktiskt inte att det bara är killens ansvar i sådana här situationer. Prata med varandra.

 Jag är en man som upplevt detta många gånger och är inte vän med någon tjej som friendzonat mig. Speciellt inte om dom inte sett mig som en man. Så jävla energisugande och tär på ens självförtroende så inåt helvete. Det är aldrig kul att bli kompis med den som man gillar mer än som en vän. Speciellt inte om man får agera som relationspsykolog och lyssna på hennes snack om hur mycket problem
hon har i sitt nya förhållande och man själv sitter där och hoppas att hon ska inse att hon valt fel
snubbe. Men efter ett år av stöttande och tröstande så tröttnar man och undrar hur det kunde bli så
här? när man kunde gjort något vettigare med tiden, T,ex hitta en tjej som gillar en för den man är.
Som tur var hände detta i tonåren och händer aldrig nu då jag avbryter fort som fan om jag känner att jag håller på att bli friendzonad. Det besparar mycket lidande för båda parter.

Om du friendzonar honom kommer du förlora honom (Om han gillar dig dvs). Han kommer leta efter
någon annan men risken att han hamnar i samma mönster är stor men till slut lär han sig vilka tjejer
som faktiskt gillar honom för den han är och som stärker hans personlighet vilket får honom att dels
känna sig mer manlig och attraktiv och dels pushar honom till att vara lite mer försiktig så att han inte trillar in i destruktiva "vänförhållanden". Han kommer helt enkelt undvika sådana tjejer. Risken för dig är att du ångar dig när han väl hittar den där tjejen.

Jag tycker faktiskt inte att det bara är killens ansvar i sådana här situationer. Prata med varandra.

Blev väldigt konstig text. Ursäkta för det! försökte ändra utan resultat.

De här tjejerna som du stöttade och var relationspsykolog åt, sa du någonsin till dem rätt ut att du var intresserad av dem som mer än vänner?

Ja, det var efter "Kan vi inte bara vara vänner" repliken :)

Jag var nog lite naiv då och trodde att det kunde bli något men samtidigt lite feg. Inte alltid man fick agera relationspsykolog men det gled ofta ut i sanden vilket som då jag inte mådde bra av att vara vän med den jag gillade.

Otroligt väl skrivet! Jag har varit i samma situation flera gånger. Har också varit relationspsykolog och det tär på en när man själv dels vill mera och dels har svårt att få tjejer själv. Jag, t.ex har hamnat i detta fack rätt många gånger men jag har ändå aldrig fått en tjej som velat mer. Även om jag förstått att hon bara vill vara kompis så har jag hoppats på att hon kanske kunde coacha mig och hjälpa mig att hitta någon tjej. Eller lyssna på mig så när jag vill prata om hur jag ska kunna träffa någon. Men det är aldrig intressant. Förmodligen för att hon då inser att jag inte kommer att kunna fortsätta vara relationspsykolog. Jag står alltid ut för att jag försöker lära mig mer om tjejer då men snart känner jag att det inte leder någonstans. 28 år och aldrig haft en flickvän. Ja, aldrig haft ett ligg ens. Bara en massa som vill vara "vänner". Hur kul är det?

Jag är 27 och har bara haft kortare relationer och har inte hittat den "rätta". Men just nu fokuserar jag mycket på mig själv och det jag gillar att göra. Tror när man hittar det man älskar i livet så är det mycket större chans att man hittar någon som älskar en. Jag kör bara med kk förhållanden tills vidare och små flirtar. Älskar att flirta med tjejer men ibland märken jag att jag är ute på hal is och då drar jag mig ur. 

Tror mycket av detta beror på att man antingen visar lite eller för mycket känslor på en samma gång så tjejen fattar att man gillar henne eller går runt och undrar om man gillar henne. Svår balans där. Det kan lätt bli att hon inte vill förlora en och att risken att hon förlorar en blir mycket större om man inleder en relation (Tänker hon). Men det funkar inte så, någon kommer bli ledsen. Tror det är större chans att det funkar rent relationsmässigt för då lämnar man varandra och vet åtminstone vart man har varandra. "Ok, det funkade inte"  medan om man bara var vänner kanske undrar "Skulle vi ha funkat bra ihop? vi hade ju så kul, han var ju så snäll/bra"

Fokusera på dig själv och hitta något som du brinner för. Strunta i tjejerna som bara vill vara dina vänner. Tror du vid det här laget vet mycket om tjejer. Det du måste göra är att hitta din typ av tjej,

Jag har några tjejkompisar idag och kommer bra överens med tjejer. Vi kan snacka relationer på ett ömsesidigt plan, jag berättar mina problem, hon berättar sina och vi stöttar varandra som en vänskapsrelation ska vara. Men med dessa tjejer känner jag ingenting för. Om jag skulle börja känna något skulle säga det och be om en time out... För mycket av det handlar om att man "fastnar" och för att undvika det gäller det man är uppmärksam  och när man känner att man "glider in". Sedan går man vidare för att få variation på sitt liv. 

Det blir risk att man sårar tjejer genom att inte vilja vara vän med dom men det besparar som sagt mycket lidande för dig.

Låter som en svår balansgång. Men vi kommer från lite olika håll. Jag kan nog hitta min typ av tjej men jag vet inte hur jag ska få henne kär i mig. Det är då jag hamnar i denna förbannade friendzonefällan.