• Äldre 2 Dec 20:21
    2962 visningar
    7 svar
    7
    2962

    snäla hhhjjjääälllp

    NU vänder jag mig till alla er:: jag har tre barn 2 tvilling pojkar på 3 år och en flicka på 5 mån . mina pojkar på 3 år håller på att göra mig galen , den ena gnäller och tjajata på mig hela dagen och den andra skriker slåss och kastar saker så fort han inte få som han vill, det är en ständig kamp mellan oss hela dagarna och jag kan komma på mig att jag längta tills dom ska sova för att få vara ifrån dom .dom avlöser vandra hela dagen så när jag har fått den ena till att lyssna och lungan ner sig så börjar den andra, jag känner att jag håller på att drunkna och behöver komma upp för luft men den stunden kommer inte , jag kommer på mig själv att jag står och skriker och sätter dom på en time out  hela tiden och tills slut sitter jag själv och tok grinar i ren frustration och utmatning. min man jobbar 12 timmars skift  4 dagar i vecka så jag är hemma mesta dels av tiden ensam , och mitt i alt detta måste jag försöka att vara en lugn och harmonisk plats för lillasyster som fortfarande ammas. men jag känner mig överväldigad och att jag  behöver hjälp . är detta normalt att känna så här ? är det ett normalt beteende att en tre åring ska stå och skrika allt vad han orkar i mins 30 min i sträck samt att han slåss och kastar saker? har ni några knep för att överleva ? tips på hur jag ska hantera pojkarna när dom håller på ?`
    tacksam för svar

  • Svar på tråden snäla hhhjjjääälllp
  • Äldre 2 Dec 20:45
    #1

    Nu har jag ju inte tvillingar utan "bara" en blivande 3-åring och en 6 månaders tös, men jag känner igen problemen.

    Vi har haft ganska många strider till och från och vissa perioder har varit skitjobbiga. Allra värst när jag har sömnbrist i kombination med att sambon varit bortrest några dagar eller legat på sjukhus. För min del gick det så långt att jag kände att jag behövde gå den föräldrautbilning som hålls via familjecentralen. Sådana utbildningar har tydligen alla kommuner skyldighet att hålla.

    Jag har jobbat med barn på förskola, men orkade inte med alla strider med mitt eget barn, så jag började tvivla på mitt yrkesval trots att jag är föräldraledig nu. Det jag kom fram till är att ens barn har man ansvar för dygnet runt, vilket är tuffare än att jobba 8 timmar till större delen i samarbete med kollegor. Så skillnaden där är att man kan "byta" barn om det kör ihop sig totalt. Här hemma så har man dessutom pressen att hinna med allt hushållsarbete samtidigt som ens barn ska hållas glatt och nöjt.

    Föräldrautbildningen utgår från boken De otroliga åren 3-8 år. Det vi fick i läxa var att leka helt närvarande med våra barn i minst 10 minuter per dag. Egentligen krävdes inte så mycket utan närvaron var det viktiga. Att finns där och småprata lite under legobygge, docklek, pyssel, spel eller vad som nu försigår. Lillasyster har fått ligga med på en filt och jag har suttit bredvid. För en del av våra problem uppstod när storasyster förlorade sin förstaplats i knät och jag hann inte med henne så mycket som önskat utan var för stressad av allt runt omkring.

    Nästa uppgift som plussades på var att vi skulle berömma våra barn för allt önskvärt beteende samt ge dem ber fysisk beröring i form av en klapp, smekning eller kram eller så. Dessa tre saker i kombination gjorde att livet blev bättre än innan. När man sedan koncentrerar sig på att hitta lösningar på t ex de evighetslånga måltiderna poppar något annat upp, men när jag är mer aktiv som förälder blir livet smidigare. Kanske löser det inte dilemmat med tvillingar, men du kanske kan få lite mer andrum.

  • Äldre 3 Dec 07:17
    #2

    Kom in på tråden i förbifarten. Vilka bra tips lovismamma!

  • Äldre 3 Dec 07:22
    #3

    Hej. Det är helt normalt att känna så. Jag har 2 tvillingpojkar som blir 5 nu i december och en flicka som är 1,5 år. Det är samma sak här och vissa dagar är så frustrerande. Jag blundar och hoppas att det snart blir bättre, men såhär har det varit sedan ca 3 års åldern . Men min milstolpe hat varit förskoleklassen , att då har dom mognat en del och har förhoppningsvis lugnat sig lite. Det är intensivt med tvillingar och dessutom med 2 pojkar. Jag förstår dig. Jag försöker sysselsätta mina pojkar så mkt som möjligt, låter dom hjälpa till med maten , med lillasyster mm. Det brukar hjälpa ett tag.

  • Äldre 3 Dec 10:31
    #4

    Hej!

    Mina tvillingpojkar är 3.5 år nu och ena av dem är i värsta trotsåldern då han inte lyssnat alls.
    Vi har en tavla i hallen där varje barns namn står samt veckodag och gör de något dumt så så får de en varning, dvs ett streck vid sitt namn. Kommer en till streck så ska de in på rummet.
    Där får de skrika av sig och komma ut när de lugnat ner sig. Då kan man prata om vad som hänt och varför de blivit ivägskickade.

    Har också tre döttrar till på 4.5, 5.5 och 1 år. Och är gravid :D (Bara en i magen dock, hihi)

    www.mybabydolls.blogg.se


    5 småttingar 0-5 år och gravid -www.mybabydolls.blogg.se
  • Äldre 3 Dec 19:56
    #5

    åå va skönt att höra att jag inte är ensam=)  tack för alla tips jag känner att jag kan behöva all hjälp jag kan få .  förstår inte hur du klara det Baby Doll,  tycker att tre är för många i mellan åt . vi har samma system fast utan tavlan alltså att dom får en varning och sen är det hörnet som gäller . men jag funderar starkt på att börja med rummet i stället man blir ju tokig på att dom står och skriker och kastar saker efter än när dom sitter där .

  • Äldre 6 Dec 21:33
    #6

    Du har fått jättebra tips från mammalovis! Personligen tror jag mycket mer på att se och uppmärksamma önskvärt beteende och försöka ge så lite uppmärksamhet som möjligt för dåligt beteende. Barn gör mer av sådant som de får uppmärksamhet för, och de hör inte ordet "inte". Istället för att säga "gör inte si eller så" så kan man säga vad man vill att barnen ska göra, typ "prata med mamma och berätta vad du menar, jag förstår inte" istället för " skrik inte!". Ha en tavla där barnen får klistermärke för allt bra de gjort istället för att det är det dåliga beteendet som ska uppmärksammas och bestraffas. Tex ett märke efter att påklädningen gått utan bråk, ett efter att måltiderna klarats av utan konflikter etc. Har du pojkarna på förskolan? Kanske vore en idé att ansöka om utökad tid, då de kan behöva mer stimulans än vad du själv kan ge dem just nu! Du kan också kontakta BVC för råd och tips, de brukar ha en psykolog knuten till sin verksamhet och som kan hjälpa föräldrar att tänka kring situationen. Lycka till!

  • Äldre 9 Dec 11:45
    #7

    Allt kommer att bli bra <3


    5 småttingar 0-5 år och gravid -www.mybabydolls.blogg.se
Svar på tråden snäla hhhjjjääälllp