• Äldre 3 Jan 14:53
    102042 visningar
    616 svar
    616
    102042

    LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Hej alla ni som kämpar för att bli med barn!

    Jag vet inte om fler känner ett behov av att skriva av sig om allt möjligt som har med barnlöshet att göra, det kanske bara är jag, men då får det vara så. Jag och min man har försökt bli med barn i fem år nu, genomgått 4 IVF och inte ens varit i närheten av ett plus. 
    Vi är i 30-årsåldern, alla våra vänner har ungar och nu börjar yngre syskon skaffa barn. Överallt är det upptryckt i ansiktet på oss hur underbart det är att vara förälder och vi påminns ständigt om hur vi inte fått uppleva det och kanske aldrig får det. Julen var särskilt jobbig, då vi inte har så många barn i släkten var allt fokus på de få små när de öppnade klappar, åt mat, lekte, busade osv. Och samtalen vid matbordet handlade nästan uteslutande om barnen och mammorna var i centrum för svaren (såklart). Det var som en nål i ögat som vreds om varje gång och timme efter timme diskuterades det jultraditioner för barnen, klappar, matvanor och alt där emellan. Samma sak när man umgås med vänner. Jag skiter i hur lilla Anna och Bertil vände sig för första gången, jag vill inte sitta där när ni diskutrerar saken i en hel timme! Vill ibland bara skrika till - DET GÖR ONT!  PRATA OM NÅGOT ANNAT! (Men gör det förstås inte)

    Och överallt vill folk lägga sig i vår situation och komma med "goda råd", som tillexempel att "slappna av så går det". Folk förstår inte hur ont eller hur förolämpande en sån kommentar kan vara. 

    Till sist har vi alla dessa trådar här inne. Som i sig är fantastiska och uppmuntrande, det är skönt att prata med folk som går igenom samma sak som en själv, prata symtom och hormonbehandlingar. Men jag har alltid hamnat bland dem i tråden som fått alla "styrkekramar" i slutändan, aldrig fått skriva om hur vi plussade. Det gör ont.

    Missförstå mig inte, jag unnar ALLA mina vänner, familjemedlemmar och kämpande systrar här på FL all tid i världen att få prata om sina ungar, jag kommer nog alldeles säkert vara likadan! Men det gör ont att inte få vara inkluderad, att inte få instämma när de pratar om hur underbart det är när ens barn somnar på ens bröst. 

    Är det någon som känner igen sig?? Tänkte att här kan vi skriva om allt som INTE har med plus, symtom eller sånt att göra. Här kan vi få gnälla av oss med likasinnade helt enkelt! Det kanske bara är jag som sagt, men finns det fler som känner likadant, välkomna!
    Kram på er!

  • Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!
  • Äldre 8 Jan 02:26
    #20
    Thotis90 skrev 2014-01-07 20:57:26 följande:
    Jag har provat Agnus Castus, Apiforce, Arctic root, Bisolvon, Efamol, GLA jättenattljusolja, grapefruktjuice, ProgesterAll, Rosenrot extra stark, StrongStart, SuperZinc 60 mg och äppelcidervinäger. Det här försöket tänkte jag prova Friggs immun och Tranbärsbrus. 



    Oj wow, här har det ätits! kände igen typ 2 saker haha! Ingen skillnad med ngn av dem (vet såklart att det inte fungerade hela vägen men tänkte om ngn gjorde liiite upplevd skillnad)?

    Spännande med det nya! Själv är jag inne på lite "anti-immuna" saker just nu. Har fått för mig att kroppen lättare stöter ifrån sig ägg om immunförsvaret är starkt, vilket jag såklart har noll belägg för men jag försöker ju allt som sagt.
  • Veroni­ca1
    Äldre 8 Jan 08:45
    #21

    Jag har nog oxå testat det mesta känns det som... akupunktur, vetegroddsolja, d vitamin, folsyra, rosenrot, bisolvon, barnalbyl, omega 3, det är dom saker jag kommer ihåg nu Obestämd. Nu äter jag d vitamin & folsyra, ska även tillägga e vitamin & tomatjuice. Jag får dessutom mot immunförsvaret från kliniken & en massa andra mediciner. Nu är det förmodligen några månader tills vi ska iväg nästa gång, men skadar nog inte att få i sig lite vitaminer i god tid. 

    Ja tänk om man kunde få någon garanti på att man blir gravid, men som sagt 100 000 är mycket pengar, sen tillkommer resa & allt dessutom. Men som sagt det vore underbart! Kliniken som vi går hos har bra rykte med goda graviditetschanser, jag blev gravid på första försöket, sen gick det som det gick... Vi har gjort många försök här i Sverige utan resultat (förutom ett X). 

    Mina prover var helt ok, så det känns skönt. Idag ska vi till kuratorn kl 10.30 & sen ska jag på gyn kl 15. Jag tycker verkligen ALLA är gravida nu, jag ser dom överallt i alla storlekar. Min bror ska ha barn i början på maj, jag har pratat med honom & sagt vi orkar inte träffa dom för tillfället, kommer nog dröja ett tag. Det känns tråkigt, men vi måste tänka på oss själva nu. Min svägerska har en liten på 6 månader & hon vill så gärna att vi tar en promenad tillsammans, men det känns oxå jobbigt att gå där tillsammans med en liten i barnvagn. Vi har 3 par till som vi umgås som ska ha barn i sommar & jag vet inte hur vi ska hantera det. Vi missunnar ingen ett barn, men det är våran situation som gör det så jäkla jobbigt! 

    Hur mår ni i allt det här?

    Många kramar {#emotions_dlg.flower}

  • Äldre 8 Jan 09:11
    #22

    Hoppar oxå in här och skriver av mig lite. Har inte kämpat så länge som ni andra men håller på med ivf då min sambo är steriliserad. Under andra besöket på kliniken konstaterades det att jag har ett genetiskt fel och producerar därför väldigt dåligt med ägg. Första försöket fick avbrytas då jag inte reagerade på hormonerna alls och andra försöket gick hela vägen fram tills jag skulle ta gravtestest och det var negativt. Känner panik över att det kanske är slut med ägg nu, att vi kanske aldrig kommer få barn och blir så galet ledsen på alla som trycker upp sina barn i ansiktet på mig. Värst är nog min bästa vän som vet allt jag går igenom och som nu väntar sin nr2. Hennes fb är fylld av ultraljudsbilder och hur kul det ska bli att få en till i sommar och blablabla. Hon som lovade finnas där för mig och låta mig få gråta mot hennes axel är nu så totalt uppe i sin graviditet att hon glömmer allt annat runt omkring. Då ska det även tilläggas att hon kämpade 3år för att på naturlig väg få nr1 så hon vet lite hur hopplöst allt lan kännas.... Jag missunnar absolut inte henne el någon att få barn, men det gör extra ont när hon faktiskt vet..... Min sambo är fantastisk, han kände galet mycket skuld i att vi får gå igenom detta men nu har vi båda förstått att detta hade nog blivit vårt val även om han inte varit steriliserad. Han stöttar mig enormt mycket och fast att jag ibland glömmer honom och tycker mest synd om mig så finns han alltid där. Och till sist, visst är det härligt med alla som knullat en gång och blir gravida sen trycker upp ultraljudsbilder med "vårt mirakel"?! Jag blir galet bitter på just det!!!! Önskar alla lycka till och TACK för att dansar kom på denna underbara ide att få skriva och kräka av sig lite!

  • Veroni­ca1
    Äldre 8 Jan 09:19
    #23

    Pats; Välkommen Glad! Ja det är för jäkligt vad vi ska behöva stå ut med, så himla orättvist. Man vet inte vart man ska ta vägen ibland, vill bara gömma sig. Det är underbart att man har stöttande & förstående män i allt det här, man behöver verkligen varandra i den situationen man är i. Hur går ni vidare? 

    Ja tack till Dansar för denna tråd, så vi får gnälla av oss lite Flört

  • Äldre 8 Jan 09:28
    #24
    Veronica1 skrev 2014-01-08 09:19:50 följande:
    Pats; Välkommen ! Ja det är för jäkligt vad vi ska behöva stå ut med, så himla orättvist. Man vet inte vart man ska ta vägen ibland, vill bara gömma sig. Det är underbart att man har stöttande & förstående män i allt det här, man behöver verkligen varandra i den situationen man är i. Hur går ni vidare?  Ja tack till Dansar för denna tråd, så vi får gnälla av oss lite 

    Har precis pratat med kliniken och vi har bestämt att testa igen. Så nu är det min mens vi väntar på, vet dock inte hur pass min kropp är påverkad av hormonerna så jag har ingen aning om när den kan tänkas komma. Helst vill dom att jag ska ha en "normal" men innan vi testar igen men jag vill helst börja NU! Men jag får väl "slappna av så löser det sig nu, det kommer när det kommer"
  • Äldre 8 Jan 09:44
    #25
    Pats välkommen kära du! Här får vi vara så bittra vi bara vill! Bättre släppa ut det någonstans istället för att begrava det inombords. Och kära nån, KRAM på dig! Förstår PRECIS hur du har det! Min gubbe är inte steril, men näst intill och jag har också dåliga ägg. Det där med dåliga springare är så märkligt för män, det är liksom en bekräftelse på manlighet att man kan få barn på något vis, och när det inte går försvagas man lite som man. Tänker på alla filmer, serier osv. där man skojar om att fungerande springare är manligt. Så sjukt orättvist och UR TIDEN för alla män som av någon orsak inte kan producera spermier! 
    Och undrar samma sak, hur tänker ni? Jag känner att jag börjat läka helt även om det gör ont att kanske inte få uppleva en graviditet . Men tror inte att det släpper någonsin, en liiiten sorg att inte kunnat få bära sitt eget barn. Många ado-mammor skulle kanske önskat att de skulle fått bära sina fina ado-barn (alltså samma barn, inte byta ut dem). Men min poäng är att jag tror att man måste få börja läka innan man går vidare i processen, kanske mot adoption. Här får du i alla fall hälla ur dig allt som är pissigt och skit på vägen!

    både Pats och Veronica1, ja det är märkligt det där när nära ska ha barn. Man vill ju som sagt inte få det att verka som att man missgynnar någon, men det är helt fantastiskt jobbigt med alla dessa uppdateringar, bilder och snack om bebis hit och bebis dit! Vet att det finns en app man kan ha för att blockera barnbilder haha! Främst på instagram på kanske, men ändå, den uppfinnaren skulle nog passa i vår lilla grupp här haha! 
    Pratade precis med ett par vänner som berättade om ett annat par vi känner gemensamt. De har knappt vart ett par ett år men nu ska hon föda när som helst, för "de ville inte vänta utan skaffade barn direkt så det var ur vägen sen"... jättekul för dom, men SUCK!! Bara att "skaffa" då, jaha är det så man gör?? Blä på sånt.

    Veronica1, vad SKÖNT att ni får gå hos kurator! Det har jag saknat under dessa år (märkte jag lite väl sent och hade kommit ut ur en depression mer eller mindre, helt ensam)! Och du måste uppdatera allt som händer där på kliniken. Rekommenderar de något annat jämfört med svenska kliniker osv?

    Ha en härlig dag tjejer, kram på er!
  • Äldre 8 Jan 09:47
    #26
    Pats skrev 2014-01-08 09:28:57 följande:

    Har precis pratat med kliniken och vi har bestämt att testa igen. Så nu är det min mens vi väntar på, vet dock inte hur pass min kropp är påverkad av hormonerna så jag har ingen aning om när den kan tänkas komma. Helst vill dom att jag ska ha en "normal" men innan vi testar igen men jag vill helst börja NU! Men jag får väl "slappna av så löser det sig nu, det kommer när det kommer"
    Nu skrev vi nästan samtidigt tror jag! Hejja er!! Nu kommer det funka!! Vad gick du/ska du gå på för medicin? Har själv gått på Suprecur/Synarela + Menopur och Progesteron. HATAR nässpray, blir SÅ sjuk av dem!

    Och juste, Glöm inte att slappna av nu höhö ;) 
  • Äldre 8 Jan 10:56
    #27
    dansar skrev 2014-01-08 09:47:59 följande:
    Nu skrev vi nästan samtidigt tror jag! Hejja er!! Nu kommer det funka!! Vad gick du/ska du gå på för medicin? Har själv gått på Suprecur/Synarela + Menopur och Progesteron. HATAR nässpray, blir SÅ sjuk av dem! Och juste, Glöm inte att slappna av nu höhö ;) 

    Vi går på Cura Öresund i Malmö, har bara testa korta programmet iom min dåliga äggproduktion. Så massa sprutor blev min lott. Fick högsta dos av Gonal F så finnar och en väldigt dålig mage kom som ett brev på posten! dansar: vi har väl i princip bestämt att vi testar detta, funkar det inte så försöker vi nog leva barnlösa. Min sambo är 16 år äldre än mig, jag blir 29, och en adoption sker ju inte i en handvändning.... Det gör ont men jag tror jag kan acceptera det. Måste bara fylla dagens bitterkvot med att berätta om en mycket nära väns bekant (min vän vet om mig och har själv pco och massa problem med sköldkörteln så hon är väl inställd på ett liv utan barn) Iaf denna bekant, hon vill absolut inte ha barn och har haft ett mer el mindre icke existerande sexliv med sin partner. Hon blir gravid, väljer att behålla det då "hennes sambo så himla gärna vill ha barn och hon blir ju inte yngre" Jag hade tyckt detta varit helt ok om det inte hade varit för att hon är 22!!!!! Blir så arg när vissa bara tittar på en snopp och blir gravida! Så, nu ska resten av dagen vara positiv tror jag 😄😄
  • Veroni­ca1
    Äldre 8 Jan 13:03
    #28
    dansar skrev 2014-01-08 09:44:50 följande:
    Pats välkommen kära du! Här får vi vara så bittra vi bara vill! Bättre släppa ut det någonstans istället för att begrava det inombords. Och kära nån, KRAM på dig! Förstår PRECIS hur du har det! Min gubbe är inte steril, men näst intill och jag har också dåliga ägg. Det där med dåliga springare är så märkligt för män, det är liksom en bekräftelse på manlighet att man kan få barn på något vis, och när det inte går försvagas man lite som man. Tänker på alla filmer, serier osv. där man skojar om att fungerande springare är manligt. Så sjukt orättvist och UR TIDEN för alla män som av någon orsak inte kan producera spermier! 
    Och undrar samma sak, hur tänker ni? Jag känner att jag börjat läka helt även om det gör ont att kanske inte få uppleva en graviditet . Men tror inte att det släpper någonsin, en liiiten sorg att inte kunnat få bära sitt eget barn. Många ado-mammor skulle kanske önskat att de skulle fått bära sina fina ado-barn (alltså samma barn, inte byta ut dem). Men min poäng är att jag tror att man måste få börja läka innan man går vidare i processen, kanske mot adoption. Här får du i alla fall hälla ur dig allt som är pissigt och skit på vägen!

    både Pats och Veronica1, ja det är märkligt det där när nära ska ha barn. Man vill ju som sagt inte få det att verka som att man missgynnar någon, men det är helt fantastiskt jobbigt med alla dessa uppdateringar, bilder och snack om bebis hit och bebis dit! Vet att det finns en app man kan ha för att blockera barnbilder haha! Främst på instagram på kanske, men ändå, den uppfinnaren skulle nog passa i vår lilla grupp här haha! 
    Pratade precis med ett par vänner som berättade om ett annat par vi känner gemensamt. De har knappt vart ett par ett år men nu ska hon föda när som helst, för "de ville inte vänta utan skaffade barn direkt så det var ur vägen sen"... jättekul för dom, men SUCK!! Bara att "skaffa" då, jaha är det så man gör?? Blä på sånt.

    Veronica1, vad SKÖNT att ni får gå hos kurator! Det har jag saknat under dessa år (märkte jag lite väl sent och hade kommit ut ur en depression mer eller mindre, helt ensam)! Och du måste uppdatera allt som händer där på kliniken. Rekommenderar de något annat jämfört med svenska kliniker osv?

    Ha en härlig dag tjejer, kram på er!
    Ja det känns skönt, vi skulle nog ha behövt det för länge sen. Men vi har nog trott att vi har varit odödliga & bara kört på. Depressioner är inte att leka med, har varit där själv för ca 8 år sedan, jag känner till varnings signalerna & är livrädd att hamna där igen. Fy vad jobbigt för dig att gå igenom det helt själv, stackare... Jag lovar att uppdatera både här & på bloggen vad som händer. Dom är lite mer frikostiga med mediciner & jag antar att dom kommer öka doserna på progesteronet & prednisolon, säkert lite annat också. Jag har så mycket frågor till dom nu så jag tror att jag måste maila till dom. 

    Ja ni tänk hur det är & vad vi får utstå med, vi känner oss så ensamma i det här. Just nu är livet surt & att det är bara oss allt drabbar & att det går bra för alla andra i våran umgängeskrets. Fy vad jag låter hemsk, men det är så jag känner! Jag önskar att vi kan hitta tillbaka till livet snart & finna glädje igen. Jag brukar alltid vara så positiv & glad men inte NU! Det enda som håller oss uppe just nu är att vi vet att vi ska till Prag igen, men vi vet inte när,suck!

    Kämpa på & ge inte upp! 

    Kramar
  • Äldre 8 Jan 14:53
    #29

    Här skrivs det friskt,men ni får ju svar så jag orkar inte svara alla. Får bli lite "hopkok. Tungan ute
    Jag har privat det mesta för att bli mer fertil och inget har funkat:
    b-vitaminer,c-vitamin (tar ändå av andra skäl),d-vitamin (tar ändå,mår bättre),e-vitamin-tar jag jämt,järn,rosenrot,Apiforce,munkpeppar -gav bättre äl länge tills mensen flippade ur helt och nu vet jag inte om äl ens kommer utan Divina-,larginin( mycket på tapeten för 6 år sen!),omega 3-tar jag jämt-,slutat helt med kaffe och te,det vanliga som ligga kvar och benen högt-total blaj!- och det enda os gett nåt är folsyra och zink istora doser för att få upp makens spermier,men det hjälper ju inte mina skitägg...

    Umgås inte ö.h.t med fertila,gravida och småbarnsföräldrar och ingen i vår ålder försöker ju ens få barn-de har vuxna barn. Skulle jag skriva hur arg och bitter jag egentligen är skulle jag bli avstängd för all framtid från F.l...

    Har inget stöd irl,bara en bekant som vet allt,men vi pratar/ses sällan. Utan F.l de här åren skulle jag inte överlevt-bokstavligt talat!

    Kram alla!

Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!