• Äldre 3 Jan 14:53
    102056 visningar
    616 svar
    616
    102056

    LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Hej alla ni som kämpar för att bli med barn!

    Jag vet inte om fler känner ett behov av att skriva av sig om allt möjligt som har med barnlöshet att göra, det kanske bara är jag, men då får det vara så. Jag och min man har försökt bli med barn i fem år nu, genomgått 4 IVF och inte ens varit i närheten av ett plus. 
    Vi är i 30-årsåldern, alla våra vänner har ungar och nu börjar yngre syskon skaffa barn. Överallt är det upptryckt i ansiktet på oss hur underbart det är att vara förälder och vi påminns ständigt om hur vi inte fått uppleva det och kanske aldrig får det. Julen var särskilt jobbig, då vi inte har så många barn i släkten var allt fokus på de få små när de öppnade klappar, åt mat, lekte, busade osv. Och samtalen vid matbordet handlade nästan uteslutande om barnen och mammorna var i centrum för svaren (såklart). Det var som en nål i ögat som vreds om varje gång och timme efter timme diskuterades det jultraditioner för barnen, klappar, matvanor och alt där emellan. Samma sak när man umgås med vänner. Jag skiter i hur lilla Anna och Bertil vände sig för första gången, jag vill inte sitta där när ni diskutrerar saken i en hel timme! Vill ibland bara skrika till - DET GÖR ONT!  PRATA OM NÅGOT ANNAT! (Men gör det förstås inte)

    Och överallt vill folk lägga sig i vår situation och komma med "goda råd", som tillexempel att "slappna av så går det". Folk förstår inte hur ont eller hur förolämpande en sån kommentar kan vara. 

    Till sist har vi alla dessa trådar här inne. Som i sig är fantastiska och uppmuntrande, det är skönt att prata med folk som går igenom samma sak som en själv, prata symtom och hormonbehandlingar. Men jag har alltid hamnat bland dem i tråden som fått alla "styrkekramar" i slutändan, aldrig fått skriva om hur vi plussade. Det gör ont.

    Missförstå mig inte, jag unnar ALLA mina vänner, familjemedlemmar och kämpande systrar här på FL all tid i världen att få prata om sina ungar, jag kommer nog alldeles säkert vara likadan! Men det gör ont att inte få vara inkluderad, att inte få instämma när de pratar om hur underbart det är när ens barn somnar på ens bröst. 

    Är det någon som känner igen sig?? Tänkte att här kan vi skriva om allt som INTE har med plus, symtom eller sånt att göra. Här kan vi få gnälla av oss med likasinnade helt enkelt! Det kanske bara är jag som sagt, men finns det fler som känner likadant, välkomna!
    Kram på er!

  • Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!
  • Äldre 8 Jan 14:57
    #30

    Har ju tatt mediciner också: Levaxin,Trombyl,proggisar ( i flera år) och under EA:n stora doser folsyra och Prednosilon.

  • Äldre 8 Jan 15:13
    #31

    Önskar och hoppas att alla får sitt barn till slut! Har själv varit där, väldigt, väldigt länge. Har en syster som fortfarande vandrar i det där bottenlösa träsket. Hemskt är det.

    Efter så många år av elände lyckades vi. Men åren hade satt sina spår djupt. Jag var glad över min mage men när jag gick ut tänkte jag hela tiden på att göma magen, inte visa mig glad, bära stora tröjor allt för att inte göra någon annan jag möter i förbifarten så ledsen som jag själv blev vid åsynen av en mage. :(

    Önskar av hela mitt hjärta att både min syster och alla som kämpar får sitt efterlängtade barn.

  • Äldre 8 Jan 20:13
    #32
    dansar skrev 2014-01-08 02:26:12 följande:
    Oj wow, här har det ätits! kände igen typ 2 saker haha! Ingen skillnad med ngn av dem (vet såklart att det inte fungerade hela vägen men tänkte om ngn gjorde liiite upplevd skillnad)?

    Spännande med det nya! Själv är jag inne på lite "anti-immuna" saker just nu. Har fått för mig att kroppen lättare stöter ifrån sig ägg om immunförsvaret är starkt, vilket jag såklart har noll belägg för men jag försöker ju allt som sagt.
    Jag fick ägglossning flera dagar tidigare med Arctic root (kände också av ägglossningen mer) och med Bisolvon så blev ägglossningen en vecka senare än annars.
    Oförklarligt barnlös - hedblom.blogg.se
  • Äldre 9 Jan 16:03
    #33
    Veronica1 skrev 2014-01-08 13:03:24 följande:
    Ja det känns skönt, vi skulle nog ha behövt det för länge sen. Men vi har nog trott att vi har varit odödliga & bara kört på. Depressioner är inte att leka med, har varit där själv för ca 8 år sedan, jag känner till varnings signalerna & är livrädd att hamna där igen. Fy vad jobbigt för dig att gå igenom det helt själv, stackare... Jag lovar att uppdatera både här & på bloggen vad som händer. Dom är lite mer frikostiga med mediciner & jag antar att dom kommer öka doserna på progesteronet & prednisolon, säkert lite annat också. Jag har så mycket frågor till dom nu så jag tror att jag måste maila till dom. 

    Ja ni tänk hur det är & vad vi får utstå med, vi känner oss så ensamma i det här. Just nu är livet surt & att det är bara oss allt drabbar & att det går bra för alla andra i våran umgängeskrets. Fy vad jag låter hemsk, men det är så jag känner! Jag önskar att vi kan hitta tillbaka till livet snart & finna glädje igen. Jag brukar alltid vara så positiv & glad men inte NU! Det enda som håller oss uppe just nu är att vi vet att vi ska till Prag igen, men vi vet inte när,suck!

    Kämpa på & ge inte upp! 

    Kramar
    Nej det är verkligen allvarligt, och jag kände inte igen symtomen eller mig själv för den delen. Tack och lov gick det över hyfsat "fort", men det var verkligen tungt innan vi förstod. Det hemska var att jag berättade detta för min läkare, men som inte sa något om saken, till exempel föreslog kuratorn som finns på kliniken bara för såna som mig just då! Så DÅLIGT verkligen! Men väldigt skönt att vi tog oss ur det som sagt.

    Hur länge måste ni vänta? Vad kostar det privat där? Måste ni betala för medicinerna eller gäller kostnadsskyddet? Håller tummarna för er! Själv ska jag insemineras nu i veckan troligtvis... vet inte riktigt hur jag ska känna. Såklart roligt att vara igång, men det är så svårt att våga hoppas minsta lilla efter så otroligt många år med bara negativt.
    Jag är bara jag skrev 2014-01-08 14:53:32 följande:
    Här skrivs det friskt,men ni får ju svar så jag orkar inte svara alla. Får bli lite "hopkok. Tungan ute
    Jag har privat det mesta för att bli mer fertil och inget har funkat:
    b-vitaminer,c-vitamin (tar ändå av andra skäl),d-vitamin (tar ändå,mår bättre),e-vitamin-tar jag jämt,järn,rosenrot,Apiforce,munkpeppar -gav bättre äl länge tills mensen flippade ur helt och nu vet jag inte om äl ens kommer utan Divina-,larginin( mycket på tapeten för 6 år sen!),omega 3-tar jag jämt-,slutat helt med kaffe och te,det vanliga som ligga kvar och benen högt-total blaj!- och det enda os gett nåt är folsyra och zink istora doser för att få upp makens spermier,men det hjälper ju inte mina skitägg...

    Umgås inte ö.h.t med fertila,gravida och småbarnsföräldrar och ingen i vår ålder försöker ju ens få barn-de har vuxna barn. Skulle jag skriva hur arg och bitter jag egentligen är skulle jag bli avstängd för all framtid från F.l...

    Har inget stöd irl,bara en bekant som vet allt,men vi pratar/ses sällan. Utan F.l de här åren skulle jag inte överlevt-bokstavligt talat!

    Kram alla!
    Men är det sant? Hjälp! Stackars du! Själv fick jag rådet att prata om det nästan direkt, vilket vi gjorde, och jag tror att det har tagit udden av det hela väldigt mycket! Folk kan bli lite paffa när man berättar om det, men har upplevt att fler och fler kommit till en och velat prata efteråt eftersom de (en del vänner jag känt länge) också haft svårt att bli med barn. 
    Har du funderat på kurator? Kan du prata med din partner?
    Och det var ju för precis sån bitterhets skull jag startade tråden haha ;) Här får vi skriva hur bittra och arga vi är, tror inte FL skulle stänga av dig, har sett bra mycket värre saker här inne haha! Massa kramar till dig!
    Solrosens skrev 2014-01-08 15:13:38 följande:
    Önskar och hoppas att alla får sitt barn till slut! Har själv varit där, väldigt, väldigt länge. Har en syster som fortfarande vandrar i det där bottenlösa träsket. Hemskt är det.

    Efter så många år av elände lyckades vi. Men åren hade satt sina spår djupt. Jag var glad över min mage men när jag gick ut tänkte jag hela tiden på att göma magen, inte visa mig glad, bära stora tröjor allt för att inte göra någon annan jag möter i förbifarten så ledsen som jag själv blev vid åsynen av en mage. :(

    Önskar av hela mitt hjärta att både min syster och alla som kämpar får sitt efterlängtade barn.
    Tack! Vad underbart att ni lyckades!!

    Klart man inte ska behöva känna att man vill gömma sin mage, det vill inte jag om vi lyckas någon dag. Men det är en helt annan sak att trycka upp den i fejset på folk med ultraljudsbilder, barnrumsinredning, små kläder, SNACK osv osv osv. 

    Håller tummarna för din syster!
  • Äldre 9 Jan 16:05
    #34
    Thotis90 skrev 2014-01-08 20:13:51 följande:
    Jag fick ägglossning flera dagar tidigare med Arctic root (kände också av ägglossningen mer) och med Bisolvon så blev ägglossningen en vecka senare än annars.
    Intressant! Känner dock av min ägglossning REJÄLT oavsett mängden ägg haha, så vill inte ens föreställa mig hur det skulle kännas för mig.

    Bisolvon? Är inte det hostmedicin, eller tänker jag på något helt annat? Får väl skylla på skengravididetshjärna i så fall ;) 
  • Äldre 9 Jan 16:21
    #35

    dansar: vi pratade med folk i början,men möttes av idel oförstående,korkade kommentarer och direkta elakheter. För fertila som inte behövt anstränga sig ett jota kan inte förstå! Tyvärr har vi bara såna utom denna enda bekant som faktiskt aldrig kläckt ur sig nåt dumt... Alla vet nog ändå att vi inte kan få barn,men 99% tror nog vi gett upp p.g.a alla år som gått och vår höga ålder. Här får knappt nån barn efter 35,det är ytterst ovanligt.

    Kurator eller annat tror jag inte på,det skulle bli en stress i sig bara att ta sig nånstans. Vi pratar hemma,men mest försöker vi leva så gått det går bara. Vi har ju inte gett upp alls,vi ska ha barn!

  • Äldre 9 Jan 19:32
    #36
    Jag är bara jag skrev 2014-01-09 16:21:07 följande:
    dansar: vi pratade med folk i början,men möttes av idel oförstående,korkade kommentarer och direkta elakheter. För fertila som inte behövt anstränga sig ett jota kan inte förstå! Tyvärr har vi bara såna utom denna enda bekant som faktiskt aldrig kläckt ur sig nåt dumt... Alla vet nog ändå att vi inte kan få barn,men 99% tror nog vi gett upp p.g.a alla år som gått och vår höga ålder. Här får knappt nån barn efter 35,det är ytterst ovanligt.

    Kurator eller annat tror jag inte på,det skulle bli en stress i sig bara att ta sig nånstans. Vi pratar hemma,men mest försöker vi leva så gått det går bara. Vi har ju inte gett upp alls,vi ska ha barn!



    Men usch vad tråkigt vännen! Då förstår jag helt och fullt!

    Vad underbar den där enda bekanta måste vara, och din man förstås.

    Har ni prövat donation eller liknande? Klart ni ska ha barn, och det NU! Det ska bara gå, 2014 är ert år!!

    Fick för övrigt rätta en tjej igår som sa "alltså jag har hört om det där (barnlöshet), och att ni bara behöver slappna av.."

    Gick innerst inne i taket men sa fint att "nej det är inte så det funkar, vi har medicinska fel. Dessutom har vi nog slappnat av både en och två ggr på över 5 år...".
  • Eija
    Äldre 11 Jan 03:55
    #37

    Jag känner igen mig! Börjar närma sig tre år för oss och ibland blir jag så less på omvärlden. Precis som jag och mina vänner fyllde 30 verkade det som att alla blev med barn. Det värsta tycker jag är alla som frågar om inte vi också tänkt skaffa barn, som om det var den enklaste saken i världen. Som att skaffa en ny bil eller kattunge typ. Jag tycker att vi dagens upplysta samhälle borde folk veta bättre, att det kanske inte är så lätt för alla och att det faktiskt inte beror på att man inte slappnar av. Det är så otroligt tanklöst att säga så, oavsett om man menar illa eller ej. Tror de verkligen att man har gått och spänt sig i flera års tid? Herrgud, vi har väl också skrattat och haft semester och ibland struntat i ägglossningstesten, men inte har jag blivit mer gravid för det. Förstår heller inte varför folk som vet om ens problem tror att det är deras uppgift att lösa problemet genom att komma med en massa råd, det ena dummare än det andra. Det bästa skulle kanske bara vara att lyssna och visa empati.            

  • Kattfl­ickan
    Äldre 11 Jan 11:30
    #38

    Vill ge er alla en stor kram! Vet hur jobbigt det är med barnlöshet! Ös ur er all bitterhet, det behövs. Hoppas ni alla lyckas bli gravida 2014!

  • Äldre 11 Jan 11:56
    #39

    Här är en till som kämpar med detta. Mår riktigt psykiskt dåligt över att vi aldrig lyckas.. inga direkta fel på oss har kunnat hittats förutom att sambon har få spermier. Men de ska vara friska och bra iaf. Vi väntar på IVF. Livet känns så tungt och jobbigt stundvis. Överqllt blir folk gravida. Jag vet inte hur man ska orka allt det här.

Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!