• Äldre 3 Jan 14:53
    102063 visningar
    616 svar
    616
    102063

    LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Hej alla ni som kämpar för att bli med barn!

    Jag vet inte om fler känner ett behov av att skriva av sig om allt möjligt som har med barnlöshet att göra, det kanske bara är jag, men då får det vara så. Jag och min man har försökt bli med barn i fem år nu, genomgått 4 IVF och inte ens varit i närheten av ett plus. 
    Vi är i 30-årsåldern, alla våra vänner har ungar och nu börjar yngre syskon skaffa barn. Överallt är det upptryckt i ansiktet på oss hur underbart det är att vara förälder och vi påminns ständigt om hur vi inte fått uppleva det och kanske aldrig får det. Julen var särskilt jobbig, då vi inte har så många barn i släkten var allt fokus på de få små när de öppnade klappar, åt mat, lekte, busade osv. Och samtalen vid matbordet handlade nästan uteslutande om barnen och mammorna var i centrum för svaren (såklart). Det var som en nål i ögat som vreds om varje gång och timme efter timme diskuterades det jultraditioner för barnen, klappar, matvanor och alt där emellan. Samma sak när man umgås med vänner. Jag skiter i hur lilla Anna och Bertil vände sig för första gången, jag vill inte sitta där när ni diskutrerar saken i en hel timme! Vill ibland bara skrika till - DET GÖR ONT!  PRATA OM NÅGOT ANNAT! (Men gör det förstås inte)

    Och överallt vill folk lägga sig i vår situation och komma med "goda råd", som tillexempel att "slappna av så går det". Folk förstår inte hur ont eller hur förolämpande en sån kommentar kan vara. 

    Till sist har vi alla dessa trådar här inne. Som i sig är fantastiska och uppmuntrande, det är skönt att prata med folk som går igenom samma sak som en själv, prata symtom och hormonbehandlingar. Men jag har alltid hamnat bland dem i tråden som fått alla "styrkekramar" i slutändan, aldrig fått skriva om hur vi plussade. Det gör ont.

    Missförstå mig inte, jag unnar ALLA mina vänner, familjemedlemmar och kämpande systrar här på FL all tid i världen att få prata om sina ungar, jag kommer nog alldeles säkert vara likadan! Men det gör ont att inte få vara inkluderad, att inte få instämma när de pratar om hur underbart det är när ens barn somnar på ens bröst. 

    Är det någon som känner igen sig?? Tänkte att här kan vi skriva om allt som INTE har med plus, symtom eller sånt att göra. Här kan vi få gnälla av oss med likasinnade helt enkelt! Det kanske bara är jag som sagt, men finns det fler som känner likadant, välkomna!
    Kram på er!

  • Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!
  • Äldre 20 Feb 00:50
    Jag är bara jag skrev 2014-02-19 18:34:19 följande:
    Just tagit första sprutan av många och trots att jag tagit hundratals innan (dock aldrig denna) slog det slint så maken fick ta. Och vilken värsting,fyyyy så ont den tog!   Några månader med den här usch,usch...  Tänk va bra vanliga fertila har det! Pippa några gånger,vara gravid,inga piller,ingen kamp,inga missfall,inte tusen mediciner och elände... Less är ju bara förnamnet,när allt börjar om för sjuttielfte gången vill man helst försvinna. 2,5 vecka kvar,alltid nåt!



    Vad tar du? Maken fick sköta det här hemma också. Men tänk att det snart är ni!! Åh, kramar sönder tummar och tår här!! :D
  • Äldre 20 Feb 01:01
    Veronica1 skrev 2014-02-19 17:06:04 följande:
    Dansar; va gullig du är . Hur är det med dig?

    Kramar!



    Jo, det är okej. Har släppt tanken på adoptionen (vi påbörjade ju allt häromveckan), det kändes så fel (för oss alltså, inte för andra). Märkligt, har ju förberett mig så länge på det.

    Vi har ju ett försök till men tror inte att vi gör något mer på ett tag. Vi har pratat mycket på sistone och insett att vi behöver hitta det fina i livet igen och försöka njuta av livet istället. Jag orkar inte sörja mer, det har stulit så mycket av mitt/vårt liv och nu är det bra. Nu pausar vi, reser och älskar som två tonåringar igen helt enkelt haha!

    Hoppas fortfarande att 2014 är vårt år, och bebis får gäääärna dyka upp i "livsnjutarpausen", bara utan äckliga hormoner och orosmoment helt enkelt.

    Hur går det för dig? Lite lugnare elr kaos? Hoppas så innerligt att ni lyckas fullt ut nu!
  • Veroni­ca1
    Äldre 20 Feb 11:39

    Dansar; vilken härlig inställning . Vi är inne på samma bana att hitta saker att glädjas åt under tiden vi väntar, det är nog viktigt för att inte bryta ihop fullständigt! Vissa dagar är ok andra skit, men så är det. Det som är lite jobbigt nu är att allt tar sån tid för mig, jag drar på sig & gruvar mig för att ta tag i saker. Skulle behöva göra en del innan nästa försök, får rycka upp mig! Jag är sjukt less på omgivningen som inte ens kan fråga hur vi mår, verkar som att dom tror att allt är bra eftersom vi lever & jobbar på som vanligt efter det som hände i julas .

    2014 ska bli vårat år, vi måste tro på det!!!

    Kram

  • Äldre 20 Feb 12:30
    dansar skrev 2014-02-20 00:50:49 följande:



    Vad tar du? Maken fick sköta det här hemma också. Men tänk att det snart är ni!! Åh, kramar sönder tummar och tår här!! :D

    Clexane,om några dar Orgalutran och sen efter FET Agolutin igen-och den tas ju där bak så den måste ju maken ta. Jag har pallat de andra själv innan,men bara jag såg den där eländiga nålen fegade jag ur. Om 2 veckor är det dags,mycket fixa och boka innan! Tack för tummen! {#emotions_dlg.flower}
  • Veroni­ca1
    Äldre 20 Feb 14:16

    Jag är bara jag; 2 veckor , härligt ! Vart är det ni går? Jag är lite virrig & blandar ihop ibland :O, sorry för det.

    Nu håller vi tummarna, håååårt!

  • Äldre 20 Feb 14:27
    Veronica1 skrev 2014-02-20 14:16:40 följande:
    Jag är bara jag; 2 veckor , härligt ! Vart är det ni går? Jag är lite virrig & blandar ihop ibland :O, sorry för det.

    Nu håller vi tummarna, håååårt!

    Reprogenesis är det ju. Glad Ska ta en extradag i Prag p.g.a märkliga flygtider,men det känns skönt. Nåt "måste se" tycker du? Vi hann ju inget sist!
    Alla tummar är vi jättetacksamma för! Solig Din dag kommer snart också!
  • Veroni­ca1
    Äldre 20 Feb 15:36

    Jag är bara jag, haha just ja så vare . Åhh... det finns så mycket att se. Kommer inte ihåg vad allt heter, ska höra med mannen så återkommer jag .

  • Äldre 20 Feb 16:55

    Hej!

    Jag har precis läst igenom hela tråden och alla era berättelser ger verkligen tröst, man är verkligen inte så ensam som man inbillar sig ibland.

    Jag och min man har försökt få barn i över två år nu. Efter lite mindre än ett år sökte vi hjälp, jag visste då redan att jag hade PCO och hypotyreos. Jag har nästan aldrig egen ÄL. Vi fick börja med pergotime och i augusti 2013 plussade vi, tyvärr fick jag missfall ett par veckor senare.

    Vi tog tag i tabletterna igen och i december förra året fick jag återigen ett plus. Jag borde ha varit i v. 12 nu men graviditeten avstannade i v. 8 och jag är fortfarande mitt uppe i missfallet, har haft väldigt ont den här gången. Var tvungen att ta cytotec eftersom kroppen inte stötte ut allt själv, har blött mängder.

    Min läkare säger att vi bara har haft otur och att vi förr eller senare kommer att lyckas, jag är trots allt glad över att ha varit gravid två gånger, vet inte om jag hade orkat med all väntan utan några plus, men det känns ändå tungt, särskilt nu när så mycket här hemma påminner om att jag var gravid för ett par dagar sedan. 

  • Äldre 20 Feb 22:16
    Jag är bara jag skrev 2014-02-20 12:30:04 följande:

    Clexane,om några dar Orgalutran och sen efter FET Agolutin igen-och den tas ju där bak så den måste ju maken ta. Jag har pallat de andra själv innan,men bara jag såg den där eländiga nålen fegade jag ur. Om 2 veckor är det dags,mycket fixa och boka innan! Tack för tummen! {#emotions_dlg.flower}
    Haha, har aldrig hört talas om dem trots att man nu anser sig själv vara "välbevandrad" i barnlöshetsdjungeln. Men låter inge skoj, men klart värt i slutändan ;)
    Veronica1 skrev 2014-02-20 11:39:02 följande:
    Dansar; vilken härlig inställning . Vi är inne på samma bana att hitta saker att glädjas åt under tiden vi väntar, det är nog viktigt för att inte bryta ihop fullständigt! Vissa dagar är ok andra skit, men så är det. Det som är lite jobbigt nu är att allt tar sån tid för mig, jag drar på sig & gruvar mig för att ta tag i saker. Skulle behöva göra en del innan nästa försök, får rycka upp mig! Jag är sjukt less på omgivningen som inte ens kan fråga hur vi mår, verkar som att dom tror att allt är bra eftersom vi lever & jobbar på som vanligt efter det som hände i julas .
    2014 ska bli vårat år, vi måste tro på det!!!

    Kram
    Kan inte mer än att hålla med om allt! Så LESS på att vara LESS helt enkelt.

    Kramar till er alla ute i djungeln {#emotions_dlg.flower}
  • Äldre 20 Feb 22:43

    Det gör ont. Hela kroppen värker. Sambon är i chock. Jag är arg, ledsen och gud vet vad...

Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!