• dansar

    LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Hej alla ni som kämpar för att bli med barn!

    Jag vet inte om fler känner ett behov av att skriva av sig om allt möjligt som har med barnlöshet att göra, det kanske bara är jag, men då får det vara så. Jag och min man har försökt bli med barn i fem år nu, genomgått 4 IVF och inte ens varit i närheten av ett plus. 
    Vi är i 30-årsåldern, alla våra vänner har ungar och nu börjar yngre syskon skaffa barn. Överallt är det upptryckt i ansiktet på oss hur underbart det är att vara förälder och vi påminns ständigt om hur vi inte fått uppleva det och kanske aldrig får det. Julen var särskilt jobbig, då vi inte har så många barn i släkten var allt fokus på de få små när de öppnade klappar, åt mat, lekte, busade osv. Och samtalen vid matbordet handlade nästan uteslutande om barnen och mammorna var i centrum för svaren (såklart). Det var som en nål i ögat som vreds om varje gång och timme efter timme diskuterades det jultraditioner för barnen, klappar, matvanor och alt där emellan. Samma sak när man umgås med vänner. Jag skiter i hur lilla Anna och Bertil vände sig för första gången, jag vill inte sitta där när ni diskutrerar saken i en hel timme! Vill ibland bara skrika till - DET GÖR ONT!  PRATA OM NÅGOT ANNAT! (Men gör det förstås inte)

    Och överallt vill folk lägga sig i vår situation och komma med "goda råd", som tillexempel att "slappna av så går det". Folk förstår inte hur ont eller hur förolämpande en sån kommentar kan vara. 

    Till sist har vi alla dessa trådar här inne. Som i sig är fantastiska och uppmuntrande, det är skönt att prata med folk som går igenom samma sak som en själv, prata symtom och hormonbehandlingar. Men jag har alltid hamnat bland dem i tråden som fått alla "styrkekramar" i slutändan, aldrig fått skriva om hur vi plussade. Det gör ont.

    Missförstå mig inte, jag unnar ALLA mina vänner, familjemedlemmar och kämpande systrar här på FL all tid i världen att få prata om sina ungar, jag kommer nog alldeles säkert vara likadan! Men det gör ont att inte få vara inkluderad, att inte få instämma när de pratar om hur underbart det är när ens barn somnar på ens bröst. 

    Är det någon som känner igen sig?? Tänkte att här kan vi skriva om allt som INTE har med plus, symtom eller sånt att göra. Här kan vi få gnälla av oss med likasinnade helt enkelt! Det kanske bara är jag som sagt, men finns det fler som känner likadant, välkomna!
    Kram på er!

  • Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!
  • dansar
    förvirrad qvinna skrev 2014-02-20 22:43:18 följande:
    Det gör ont. Hela kroppen värker. Sambon är i chock. Jag är arg, ledsen och gud vet vad...



    Förlåt, jag hänger inte med? Vad har hänt?? :(
  • förvirrad qvinna
    dansar skrev 2014-02-20 23:31:34 följande:
    Förlåt, jag hänger inte med? Vad har hänt?? :(



    Varit i småchock de senaste 12 timmarna.. jag har ingen ägglossning o han inga spermier. Är ganska kört här..
  • dansar
    förvirrad qvinna skrev 2014-02-20 23:35:01 följande:
    Varit i småchock de senaste 12 timmarna.. jag har ingen ägglossning o han inga spermier. Är ganska kört här..



    Åh nej vad jobbigt! Var det NOLL spermier? Det är inte kört vännen, även om jag förstår att det känns så nu. Det är en del här inne som försöker genom ex. Embryoadoption. Sen finns ju vanlig adoption förstås.

    Förstår att det är en klen tröst, men när den värsta chocken lagt sig kommer du/ni hitta alternativ. Hoppet att få bli föräldrar är INTE ute! Och det är helt okej att vara uppgiven, sörja, vara ledsen och arg. Mitt (och säkert andras här också) tips är att prata med någon, det hjälper. Och vi finns här i tråden också förstås.

    Massor med styrkekramar till dig/er!
  • förvirrad qvinna
    dansar skrev 2014-02-21 00:14:48 följande:
    Åh nej vad jobbigt! Var det NOLL spermier? Det är inte kört vännen, även om jag förstår att det känns så nu. Det är en del här inne som försöker genom ex. Embryoadoption. Sen finns ju vanlig adoption förstås.

    Förstår att det är en klen tröst, men när den värsta chocken lagt sig kommer du/ni hitta alternativ. Hoppet att få bli föräldrar är INTE ute! Och det är helt okej att vara uppgiven, sörja, vara ledsen och arg. Mitt (och säkert andras här också) tips är att prata med någon, det hjälper. Och vi finns här i tråden också förstås.

    Massor med styrkekramar till dig/er!



    Tack.. ska försöka prata med moster då det är för jobbigt att ta det med min egen mor..

    Har jag tur så kanske ägglossningen kommer igång efter vad de sa.. men det gör ju mest ont då vi inte får biologiskt..

    Tänker så mycket o gråtit så mycket..
  • dansar
    förvirrad qvinna skrev 2014-02-21 00:26:49 följande:
    Tack.. ska försöka prata med moster då det är för jobbigt att ta det med min egen mor..

    Har jag tur så kanske ägglossningen kommer igång efter vad de sa.. men det gör ju mest ont då vi inte får biologiskt..

    Tänker så mycket o gråtit så mycket..



    Jag förstår det, alla här förstår det. Det är en jättetuff grej att tackla. Kan bara lova att det blir bättre sen när allt lagt sig och ni får utforska möjligheterna.

    Skönt att du har någon att prata med och gråta ut hos (förutom maken alltså).

    Kramar
  • Svente

    Fick igår reda på att en vän ska få sitt andra barn i slutet av sommaren :( Hon har endiometris..

    Jag har PCO, försökt i 15 månader och ingenting.. usch :( önskar jag kunde vara glad för hennes skull. När ska det vara vår tur?

  • Theresan
    Svente skrev 2014-02-21 12:09:53 följande:
    Fick igår reda på att en vän ska få sitt andra barn i slutet av sommaren :( Hon har endiometris..

    Jag har PCO, försökt i 15 månader och ingenting.. usch :( önskar jag kunde vara glad för hennes skull. När ska det vara vår tur?
    Förstår känslan, man behöver faktiskt inte bli glad. 

    Jag har också PCO, det suger. Har ni sökt hjälp?
  • Ingrid1989

    Tjejer... Har någon av er gjort en mild stimulering?

    Kommer att göra det snart men har bara gjort "vanlig" ivf förr...

    Igår kom mensen, sista "egna" försöket och oj vad vi försökte. Kände bara tomhet....

    Kommer man någonsin lyckas?!

  • dansar
    Ingrid1989 skrev 2014-02-21 14:09:22 följande:
    Tjejer... Har någon av er gjort en mild stimulering?
    Kommer att göra det snart men har bara gjort "vanlig" ivf förr...
    Igår kom mensen, sista "egna" försöket och oj vad vi försökte. Kände bara tomhet....
    Kommer man någonsin lyckas?!
    Usch, förstår känslan. Kunde inte låta bli att le åt meningen "oj vad vi försökte", det är ju tur att den biten är rolig iaf, trots att tant röd förpestar tillvaron.
    Spännande med mild stimulering! Har själv aldrig prövat, har alldeles för dåliga ägg för det. Har gjort fullt eller ostimulerat frys. Skönt att få lite mindre hormoner! Håller tummarna!
  • Svente
    Theresan skrev 2014-02-21 13:11:02 följande:
    Förstår känslan, man behöver faktiskt inte bli glad. 

    Jag har också PCO, det suger. Har ni sökt hjälp?
    Ja. Vi gjorde utredning i januari.

    Vi har kört första kuren Pergo och ska börja på dubbel nu i mars..
Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!