• dansar

    LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Hej alla ni som kämpar för att bli med barn!

    Jag vet inte om fler känner ett behov av att skriva av sig om allt möjligt som har med barnlöshet att göra, det kanske bara är jag, men då får det vara så. Jag och min man har försökt bli med barn i fem år nu, genomgått 4 IVF och inte ens varit i närheten av ett plus. 
    Vi är i 30-årsåldern, alla våra vänner har ungar och nu börjar yngre syskon skaffa barn. Överallt är det upptryckt i ansiktet på oss hur underbart det är att vara förälder och vi påminns ständigt om hur vi inte fått uppleva det och kanske aldrig får det. Julen var särskilt jobbig, då vi inte har så många barn i släkten var allt fokus på de få små när de öppnade klappar, åt mat, lekte, busade osv. Och samtalen vid matbordet handlade nästan uteslutande om barnen och mammorna var i centrum för svaren (såklart). Det var som en nål i ögat som vreds om varje gång och timme efter timme diskuterades det jultraditioner för barnen, klappar, matvanor och alt där emellan. Samma sak när man umgås med vänner. Jag skiter i hur lilla Anna och Bertil vände sig för första gången, jag vill inte sitta där när ni diskutrerar saken i en hel timme! Vill ibland bara skrika till - DET GÖR ONT!  PRATA OM NÅGOT ANNAT! (Men gör det förstås inte)

    Och överallt vill folk lägga sig i vår situation och komma med "goda råd", som tillexempel att "slappna av så går det". Folk förstår inte hur ont eller hur förolämpande en sån kommentar kan vara. 

    Till sist har vi alla dessa trådar här inne. Som i sig är fantastiska och uppmuntrande, det är skönt att prata med folk som går igenom samma sak som en själv, prata symtom och hormonbehandlingar. Men jag har alltid hamnat bland dem i tråden som fått alla "styrkekramar" i slutändan, aldrig fått skriva om hur vi plussade. Det gör ont.

    Missförstå mig inte, jag unnar ALLA mina vänner, familjemedlemmar och kämpande systrar här på FL all tid i världen att få prata om sina ungar, jag kommer nog alldeles säkert vara likadan! Men det gör ont att inte få vara inkluderad, att inte få instämma när de pratar om hur underbart det är när ens barn somnar på ens bröst. 

    Är det någon som känner igen sig?? Tänkte att här kan vi skriva om allt som INTE har med plus, symtom eller sånt att göra. Här kan vi få gnälla av oss med likasinnade helt enkelt! Det kanske bara är jag som sagt, men finns det fler som känner likadant, välkomna!
    Kram på er!

  • Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!
  • Helena 672

    Vi har försökt i 2,5 år och är 32 år. Det känns som att alla andra utom oss blir med barn... det är så tröttsamt, varje månad samma besvikelse. Vi har gjort utredning med den visade inga fel, så vi kommer att fortsätta försöka själva ett tag till sen får vi ta till IVF.


    Delinda skrev 2015-10-22 10:56:01 följande:

    Hej,

    Jag förstår inte varför man frågar över huvud taget. Har man planer på barn och har perfekta förutsättningar, ja då blir man troligtvis gravid på sikt och då lär folk märka det. Blir man inte gravid trots att åren går, ja då beror det troligtvis på något som är känslomässigt laddat och som man då inte gärna pratar om med vem som helst. Eller så kan det faktiskt vara så att man valt att inte skaffa barn av olika skäl och då är det inget man skall behöva gå i försvarsställning för gentemot andra.

    Vi skaffade som sagt nyligen en hund som varit och är jättebra för vårt välmående och vår relation. Jag är så kär och glad i den fyrbenta älsklingen. Träffade nyligen en bekant med barnvagn som sa "passa på att ta hand om hunden nu för sen när det kommer bebis då kommer han inte vara mycket värd längre". Jag visste ärligt inte vad jag skulle svara. Genom att säga en sån sak förminskade hon oss så galet mycket genom att säga att deras liv minsann är så mycket mer värt för att de har lyckats yngla av sig. Det kanske är jag som är lite för känslig när det kommer till detta, men sådana kommentarer gör mig så fruktansvärt ledsen även om det kanske egentligen inte var illa menat. Vår hund är ju det närmsta bebis vi kanske någonsin kommer och ta då inte den glädjen för att ha honom ifrån mig!



    Jag känner igen mig i det du skriver, vi skaffade också hund och fick höra från vissa att när man får barn så känns hunden helt obetydlig... Så himla taskigt. 
  • Jag är bara jag

    Vill absolut inte att nån nu tar illa upp av detta inlägg för det är enbart menat som uppmuntran! Ge inte upp-jag har för första gången på 9 år kommit till v.12!  Glad Det kan krävas nytänkande med behandlingar och mediciner, men det kan absolut gå.

    Under tiden till miraklet sker får ni lära er att fräsa av folk och prioritera er själva. Djur är inte dumt,vi har ju får och då måste man dels ta hand om dem och tänka på annat och så får man lite kel också. Japp,en av våra "damer" är jättekelig! Allt som får en att må bra och ger ny energi är bra. Allt som suger energi-inkl. folk!- kan ryka all världens väg.

  • Draugloth

    Delinda och Helena672:
    Nu har jag inte lyckats få barn än, men jag tror inte ni kommer älska hunden mindre, jag vet att jag inte kommer älska mitt lilla busfrö mindre :) Är lätt för någon som inte ha djur att kläcka ur sig sådana dumheter, för de förstår inte hur mycket man kan älska ett djur. Djuret är också en familjemedlem! Sedan antar jag att man älskar ett barn på ett annat sätt.

    Grattis till "Jag är bara jag", hoppas allt kommer gå bra för er!

  • Decibel84
    Jag är bara jag skrev 2015-11-11 15:01:20 följande:

    MA nr. 3... Så satans less så det finns inte ord  längre.


    NEJ! :(


    fan, men efter tre missfall brukar man bli undersökt mer noga väl?

  • Jag är bara jag
    Decibel84 skrev 2015-11-11 17:30:58 följande:

    NEJ! :(


    fan, men efter tre missfall brukar man bli undersökt mer noga väl?


    Om man är ung och har rätt till landstingshjälp. Det har inte jag. Får fråga min klinik vad de kan tänkas erbjuda i medicinform och min läkare här vilka prover han tror på att ta. Äggdonatorn var 22-man får inte 2 MA i den åldern så felet sitter hos mig tyvärr.
  • Decibel84
    Jag är bara jag skrev 2015-11-11 17:44:22 följande:
    Om man är ung och har rätt till landstingshjälp. Det har inte jag. Får fråga min klinik vad de kan tänkas erbjuda i medicinform och min läkare här vilka prover han tror på att ta. Äggdonatorn var 22-man får inte 2 MA i den åldern så felet sitter hos mig tyvärr.
    har du funderat på progesteron?
  • Jag är bara jag
    Decibel84 skrev 2015-11-11 17:46:18 följande:
    har du funderat på progesteron?
    Tar man i massor vid ED. Det som återstår är att höja Prednisolonet och ev. ta intralipid. Kanske fler injektioner med Pregnyl.
  • Decibel84
    Jag är bara jag skrev 2015-11-11 17:48:37 följande:
    Tar man i massor vid ED. Det som återstår är att höja Prednisolonet och ev. ta intralipid. Kanske fler injektioner med Pregnyl.
    jaha okej..har annars läst att man bör smörja med progesteron tre månader för att höja balansen i kroppen
Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!