• Äldre 3 Jan 14:53
    102060 visningar
    616 svar
    616
    102060

    LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Hej alla ni som kämpar för att bli med barn!

    Jag vet inte om fler känner ett behov av att skriva av sig om allt möjligt som har med barnlöshet att göra, det kanske bara är jag, men då får det vara så. Jag och min man har försökt bli med barn i fem år nu, genomgått 4 IVF och inte ens varit i närheten av ett plus. 
    Vi är i 30-årsåldern, alla våra vänner har ungar och nu börjar yngre syskon skaffa barn. Överallt är det upptryckt i ansiktet på oss hur underbart det är att vara förälder och vi påminns ständigt om hur vi inte fått uppleva det och kanske aldrig får det. Julen var särskilt jobbig, då vi inte har så många barn i släkten var allt fokus på de få små när de öppnade klappar, åt mat, lekte, busade osv. Och samtalen vid matbordet handlade nästan uteslutande om barnen och mammorna var i centrum för svaren (såklart). Det var som en nål i ögat som vreds om varje gång och timme efter timme diskuterades det jultraditioner för barnen, klappar, matvanor och alt där emellan. Samma sak när man umgås med vänner. Jag skiter i hur lilla Anna och Bertil vände sig för första gången, jag vill inte sitta där när ni diskutrerar saken i en hel timme! Vill ibland bara skrika till - DET GÖR ONT!  PRATA OM NÅGOT ANNAT! (Men gör det förstås inte)

    Och överallt vill folk lägga sig i vår situation och komma med "goda råd", som tillexempel att "slappna av så går det". Folk förstår inte hur ont eller hur förolämpande en sån kommentar kan vara. 

    Till sist har vi alla dessa trådar här inne. Som i sig är fantastiska och uppmuntrande, det är skönt att prata med folk som går igenom samma sak som en själv, prata symtom och hormonbehandlingar. Men jag har alltid hamnat bland dem i tråden som fått alla "styrkekramar" i slutändan, aldrig fått skriva om hur vi plussade. Det gör ont.

    Missförstå mig inte, jag unnar ALLA mina vänner, familjemedlemmar och kämpande systrar här på FL all tid i världen att få prata om sina ungar, jag kommer nog alldeles säkert vara likadan! Men det gör ont att inte få vara inkluderad, att inte få instämma när de pratar om hur underbart det är när ens barn somnar på ens bröst. 

    Är det någon som känner igen sig?? Tänkte att här kan vi skriva om allt som INTE har med plus, symtom eller sånt att göra. Här kan vi få gnälla av oss med likasinnade helt enkelt! Det kanske bara är jag som sagt, men finns det fler som känner likadant, välkomna!
    Kram på er!

  • Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!
  • Äldre 7 Aug 16:17

    Hej!

    Jag vet inte riktigt om jag passar in i tråden, för jag och min sambo har "bara" försökt sedan december 2014 och har precis ställt oss i kö för utredning (som vi inte får komma på förrän tidigast i slutet på året). Men samtidigt är jag less på ofrivillig barnlöshet. Speciellt när allt man ser är gravidmagar och alla vänner och släktingar (både yngre och lika gamla) blir gravid bara sådär. "Nej det var inte alls planerat". Och så kan jag inte ens vara glad för deras skull. Jag ser bara svart och tycker att livet är så himla orättvist!

    Samtidigt frågar föräldrar, kollegor och ytliga bekanta om det inte börjar bli dags. "Ni är ju ändå 27 år gamla och har ert stora hus". Ja men för i helvete, tänker man. Vi försöker ju!!!! Jag har alltid tänkt att det skulle gå så himla lätt att bli gravid. Ett försök utan skydd och så fanns det en bebis. Riktigt så enkelt visade det ju sig inte vara. Så hela min bild av hur vi skulle bli gravida och sedan bjuda hem våra föräldrar på middag där vi skulle ta en kopia av ultraljudsbilden och lägga i ett kuvert under deras tallrikar som en överraskning... Ja, hela den bilden känns så extremt långt borta. Jag vill heller inte vara så öppen med att vi har svårt att bli med barn, då jag var väldigt öppen med att vi försökte i början. Nu säger jag bara att vi inte försöker längre och att vi istället ska fokusera på att resa och göra annat.

    Allt känns skitjobbigt och därför är det så skönt att läsa i denna tråden att det är okej att vara ledsen för att det inte går. Jag ska försöka få en tid på en privat klinik så snart som möjligt, för denna väntan tar kål på mig. Är det någon som har erfarenhet av Linnéamottagningen i Växjö får ni gärna skicka ett privat meddelande till mig. Bor du i närheten av Växjö får du gärna höra av dig också. Skulle vara skönt att prata med någon över en fika som sitter i samma båt.

  • Äldre 7 Aug 19:19
    Wishfulthinking skrev 2016-08-07 16:17:24 följande:

    Hej!

    Jag vet inte riktigt om jag passar in i tråden, för jag och min sambo har "bara" försökt sedan december 2014 och har precis ställt oss i kö för utredning (som vi inte får komma på förrän tidigast i slutet på året). Men samtidigt är jag less på ofrivillig barnlöshet. Speciellt när allt man ser är gravidmagar och alla vänner och släktingar (både yngre och lika gamla) blir gravid bara sådär. "Nej det var inte alls planerat". Och så kan jag inte ens vara glad för deras skull. Jag ser bara svart och tycker att livet är så himla orättvist!

    Samtidigt frågar föräldrar, kollegor och ytliga bekanta om det inte börjar bli dags. "Ni är ju ändå 27 år gamla och har ert stora hus". Ja men för i helvete, tänker man. Vi försöker ju!!!! Jag har alltid tänkt att det skulle gå så himla lätt att bli gravid. Ett försök utan skydd och så fanns det en bebis. Riktigt så enkelt visade det ju sig inte vara. Så hela min bild av hur vi skulle bli gravida och sedan bjuda hem våra föräldrar på middag där vi skulle ta en kopia av ultraljudsbilden och lägga i ett kuvert under deras tallrikar som en överraskning... Ja, hela den bilden känns så extremt långt borta. Jag vill heller inte vara så öppen med att vi har svårt att bli med barn, då jag var väldigt öppen med att vi försökte i början. Nu säger jag bara att vi inte försöker längre och att vi istället ska fokusera på att resa och göra annat.

    Allt känns skitjobbigt och därför är det så skönt att läsa i denna tråden att det är okej att vara ledsen för att det inte går. Jag ska försöka få en tid på en privat klinik så snart som möjligt, för denna väntan tar kål på mig. Är det någon som har erfarenhet av Linnéamottagningen i Växjö får ni gärna skicka ett privat meddelande till mig. Bor du i närheten av Växjö får du gärna höra av dig också. Skulle vara skönt att prata med någon över en fika som sitter i samma båt.


    Hej. Jag vet inte hur man skriver privat meddelande riktigt, verkar inte ha funkat i min app förut. Så jag svarar här istället.
    Vi har gjort utredning på Linnéa. Mysig och hemtrevlig miljö, men tyvärr inte så bra erfarenheter därifrån annars. Ni kommer ju få gå i Malmö sen om ni ska genomgå IVF eller liknande. Vi mådde mycket bättre när vi väl kom dit och har till och med slutat göra ultraljud i Växjö för att vi inte kände oss bekväma där. Men själva utredningen kan du göra där. Det spelar egentligen ingen roll. Remissen skickas ändå till Malmö i vilket fall. Besima som jobbar på Linnéa kommer ändå inte kunna ge er några besked om någonting egentligen. Hon undersöker, sen skickar hon vidare allt. Det gjorde hon för oss i alla fall. Fråga gärna om du har fler frågor
  • Äldre 8 Sep 08:37

    Hej på er!

    Jag och min sambo har försökt skaffa barn nu i två år och inget händer. Vi har tid bokad hos gyn 22 September.

    Men som sagt tankarna på att vilja ha barn och att höra alla runt om oss berätta att dom ska ha barn gör mig verkligen frustrerad, alla dessa tankar äter upp mig inifrån.. ????

  • Äldre 10 Sep 17:50

    Hej alla barnlösa medsystrar!

    Hur går det för er alla? Var evigheter sen jag skrev här. Men nu är man alltså tillbaka. Läget är oförändrat iaf. Ytterligare ett IVF misslyckat. Häromdagen berättade lillasyster för familjen att dom väntar barn, familjens första barnbarn alltså. Morföräldrar skålade i champagne och jag satt där och sjönk genom jorden. En långsam död. Fick sen kommentaren att "du är väl lite glad för hennes skull?", skar så ända in i hjärtat.

    Känner på allvar att jag oroar mig över min psykiska hälsa, depression och panikångest inte långt borta. Någon som känner igen sig?

    Har även funderat på surrogatmödraskap, någon mer?

    Kramar och styrka till er alla <3

    P.s. tråden skapades för dem som HELT saknar barn. Syftet med det är absolut inte att få syskonlängtare att känna sig ovälkomna eller hånade, syftet är bara att vi som ALDRIG lyckats behöver ett eget forum. Jag ska ändra det i beskrivningen, lycka till till er ändå förstås!

  • Äldre 10 Sep 18:19
    dansar skrev 2016-09-10 17:50:54 följande:
    Hej alla barnlösa medsystrar!

    Hur går det för er alla? Var evigheter sen jag skrev här. Men nu är man alltså tillbaka. Läget är oförändrat iaf. Ytterligare ett IVF misslyckat. Häromdagen berättade lillasyster för familjen att dom väntar barn, familjens första barnbarn alltså. Morföräldrar skålade i champagne och jag satt där och sjönk genom jorden. En långsam död. Fick sen kommentaren att "du är väl lite glad för hennes skull?", skar så ända in i hjärtat.
    Känner på allvar att jag oroar mig över min psykiska hälsa, depression och panikångest inte långt borta. Någon som känner igen sig?
    Har även funderat på surrogatmödraskap, någon mer?
    Kramar och styrka till er alla <3

    P.s. tråden skapades för dem som HELT saknar barn. Syftet med det är absolut inte att få syskonlängtare att känna sig ovälkomna eller hånade, syftet är bara att vi som ALDRIG lyckats behöver ett eget forum. Jag ska ändra det i beskrivningen, lycka till till er ändå förstås!
    Jag är gravid i vecka 29 efter 10 år! Glad  Så det finns hopp. Krävdes många ED och flera missfall och ändrad medicinering, men nu sitter jag här trots allt och väntar barn. Ge aldrig upp!  {#emotions_dlg.flower}
  • Äldre 10 Sep 21:21
    Jag är bara jag skrev 2016-09-10 18:19:18 följande:
    Jag är gravid i vecka 29 efter 10 år! Glad  Så det finns hopp. Krävdes många ED och flera missfall och ändrad medicinering, men nu sitter jag här trots allt och väntar barn. Ge aldrig upp!  {#emotions_dlg.flower}
    Grattis! Hur lyckades ni? Hur orkade ni fortsätta? Nyfiken. {#emotions_dlg.flower}
  • Äldre 11 Sep 10:37
    dansar skrev 2016-09-10 21:21:35 följande:
    Grattis! Hur lyckades ni? Hur orkade ni fortsätta? Nyfiken. {#emotions_dlg.flower}
    Man orkar det man måste och vill man ha barn lika mycket som vi gör man ALLT. Man har inget val helt enkelt. 7:e ED:n, 2 frysisar blev ett barn med Trombyl och 10 mg Prednisolon per dag. Övertygad om att det gjorde susen. Glad
  • Goo
    Äldre 1 Oct 22:21
    Jag är bara jag skrev 2016-09-11 10:37:52 följande:
    Man orkar det man måste och vill man ha barn lika mycket som vi gör man ALLT. Man har inget val helt enkelt. 7:e ED:n, 2 frysisar blev ett barn med Trombyl och 10 mg Prednisolon per dag. Övertygad om att det gjorde susen. Glad
    Hur länge in i graviditeten tog du trombyl? Jag självmedicinerade det nu när jag gjorde min första FET, fick plus på stickan, men slutade ta det nu igår. Är i v 8 nu. Är lite nojig över att sluta ta det, men läste att det kan ge dåliga effekter på barnet om man tar för länge så blev nojig över det med. 

    ED, är det embryodonation? Gjorde ni det utomlands då? För det görs inte i Sverige än va? Eller? Vad gör prednisolon för något?
  • Äldre 2 Oct 13:27
    Goo skrev 2016-10-01 22:21:14 följande:
    Hur länge in i graviditeten tog du trombyl? Jag självmedicinerade det nu när jag gjorde min första FET, fick plus på stickan, men slutade ta det nu igår. Är i v 8 nu. Är lite nojig över att sluta ta det, men läste att det kan ge dåliga effekter på barnet om man tar för länge så blev nojig över det med. 

    ED, är det embryodonation? Gjorde ni det utomlands då? För det görs inte i Sverige än va? Eller? Vad gör prednisolon för något?
    Ska ta Trombyl till v.36-det är standard vid upprepade missfall. ED är just embryodonation. Inte tillåtet här-vi har gjort våra i Brno. Prednisolon är cortisonpreparat. Det dämpar immunförsvaret som kan vara en bov vid upprepade missfall. I Sverige är det ytterst få läkare som tror på dess effekt. Men varför skulle jag lyckas efter 7 ED och 4 missfall precis när jag dubblade dosen?! Finns ingen annan förklaring.
  • Äldre 4 Oct 11:47

    Här kommer ännu en som är less!!! Började försöka i juni 2015, med ett uppehåll i vintras men ett uppehåll var det egentligen inte men sambon kände pressen så det blev en lugnare månad där i mars. Ändå har vi haft oskyddat sex precis i "rätt tid" men ingenting händer, nada!

    Ska ta kontakt med kvinnokliniken i morgon för frågor om utredning. Är så orolig att vi inte kan bli gravid.

    Det var inte direkt det här som jag trodde skulle ske när vi väl hade bestämt oss :( såå tråkigt!

Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!