Demisexualitet

Jag har alltid trott att jag är asexuell. Men det stämmer inte. Jag har ofta och gärna sex med någon jag älskar, är förälskad i, har en passion med. Att även respektera personen är viktigt för mig, och att känna tillit.

Jag skulle aldrig kunna ha, och har aldrig haft sen mycket unga år, en one night stand. Själva sexet för mig är inte så viktigt. Egentligen. Bara en utökad närhet. Men kan bli kåt av ett bra förspel. Kan bli kåt av att titta på en man som jag vet älskar mig högt.

Så - jag kanske är demisexuell.

Samma här. Man träffar så många människor med oförståelse som tror att man inte vill ha one night stands för att man är "pryd" eller om man tycker att det är "omoralisk" när i verkligheten man känner varken lust eller attraktion innan man känner , respekterar och älskar nån.

Jag tycker ni är konstiga, men det är jag det....

Och jag tycker att ingenting är konstigt när det gäller sex , så länge alla är vuxna och villiga , men jag tycker att det är konstigt om vissa kan inte acceptera att människor är olika när det gäller sex och allt annat.

Jaha? Bara för att vi väljer vilka vi vill ha sex med och inte bara har sex för att ha sex? Många vill ha känslor med i spelet när de har sex. Är det så konstigt?

Jag tycker det är konstigare tvärtom - att man kan ha sex urskiljningslöst med vem som helst.

Oj! Ibland känner jag mig verkligen förbisprungen av populärkulturen. Demisexuell? Är det så ungdomarna kallar det idag? För mig har det alltid varit "normalt", utan att jag reflekterat närmare. Jag har själv aldrig haft ONS. Jag är över 30, på mitt fjärde förhållande och har legat med totalt 4 kvinnor. Kortaste relationen var 1,5 år (också den första, fr.o.m. 18 års ålder). Har aldrig förstått mig på folk som varit otrogna, men det kanske är för att de helt enkelt har en annan sexuell läggning än jag. Jag vill lika lite ha sex med en främling som jag vill börja diskutera intima detaljer om min uppväxt med snabbköpskassörskan.

Det är en intressant tanke att det är en medfödd läggning det handlar om. Själv har jag väl trott/observerat att de flesta egentligen ville ha det så, men agerat annorlunda p.g.a. att de mått psykiskt dåligt, sökt bekräftelse eller känt grupp- och kulturellt tryck att de måste vilja knulla med främlingar för att vara tillräckligt frigjorda. Gapet mellan de två uppfattningarna blir mindre efter några pepparshots och så hög musik att man inte kan höra sig själv tänka. Men många ångrar sig dagen efter. Men det finns fler pepparshots då ju för den som har någon ångest kvar att känna.

Nämen ärligt talat vad ÄR detta?! Skulle det vara en sexuell *läggning* att inte vara bekväm att vifta med kuken framför första bästa? Nymfomani och sex avskuret från känslolivet är alltså den nya NORMEN? Seriöst? I cry for humanity...

Jag har tänkt mycket på det här med lust och olust. Jag har haft sex, men egentligen aldrig känt något begär efter det om jag inte träffat någon jag verkligen älskar. Då har jag mer än gärna sex. Jag tycker överlag att det här med sex är ett krav och inget jag har en särskild lust med. Det är jobbigt att känna så, jag vet inte vad jag ska identifiera mig med. För helt asexuell är jag väl ändå inte? Jag bara värderar känslomässig relation mer. Det är inte så att jag inte vill kramas, kyssas, smekas men då måste det vara med någon jag tycker om. Och sex är något som inte händer om jag inte har en stark relation med någon.

Gammal tråd, men jag väcker den ändå. 

Har insett att det demisexuell är exakt rätt etikett (om jag nu måste sätta en) för mig och min sexualitet. Jag gillar sex - men bara med personer jag känner mycket och djupt för. Har alltid tänkt på att jag verkar vara annorlunda än många andra - andra har sex lite hur som, ONS, för att de bara vill ha sex med nån osv, men det har alltid verkat så underligt för mig. 

 

Fler demisexuella där ute?

Det där stämmer in exakt på mig. Men jag kallar det för att jag är konservativ. Nu är jag inte alls religös men jag känner att synsättet att man ska vara gift först hade passat mig utmärkt om jag vore det.

Jag -är- förvisso religiös, men tror inte på inget sex före äktenskapet. Men... ja, jag har "bara" haft sex med enstaka personer, och har alltid känt mig annorlunda på grund av att jag inte varit intresserad av att ha sex med några andra. Tänkt att jag varit väldigt starkt präglad av min kristna uppväxt, men nu är jag säker på att det är nåt helt annat som ligger bakom. Skönt att upptäcka måste jag säga.

Väldigt gammal tråd men tänkte checka om någon fortfarande finns här i ämnet. 

Nu är detta väldigt nytt för mig, men måste säga att utifrån vad jag förstått av det jag läst så är det så mycket mer än att man inte vill ligga med främlingar. 

Jag undviker situationen där risken är att personer stöter på mig tex för närmande som andra tycker är smickrande gör mig fruktansvärt obekväm och illa till mods och jag vill helst krypa ur skinnet. 

Och vänner försöker få ihop en med killar, men jag blir bara stel som en pinne. 

Är själv en sexuell person väl i en nära relation, men är nu 12 år sen separationen där och har bara haft en kortare relation som tog slut innan sextet för att han inte klarade av att vänta längre. 

Samma det med att inte ens tänka på att titta åt någon annans håll när jag väl var i relationen. Hade bara ögon för honom. 

Men just det med obehaget av närhet är för mig ett tecken på skillnad mellan att bara inte vilja ?ligga runt? och att vara demisexuell. 

Men är bara min uppfattning

Jag är ny i tråden men känner delvis igen mig i det du beskriver. Vänner som till slut  fattat att jag inte är så intresserad av one night stands när jag är singel eftersom jag helt enkelt  inte kan bli attraherad av en främling jag ser på krogen enbart på grund av  hans utseende har frågat om jag åtminstone inte skulle kunna tänka mig att ha one night stands för närhetens skull.

Men nej, jag skulle bara känna mig äcklad och obekväm av att ligga och kramas efter en sexakt med någon jag inte är attraherad av. I absolut bästa fall skulle jag känna mig likgiltig. Jag skulle hur som helst inte få ut något av sådan närhet.

Jag kan känna mig väldigt, väldigt äcklad om personer jag inte är attraherad av tydligt visar eller säger att de vill ha sex med mig. Smickrad trots att jag inte är attraherad blir jag enbart om de visar det på ett väldigt subtilt och diskret sätt.

Jag har flera gånger funderat på om jag åtminstone delvis är demisexuell.

Tack och lov är jag lyckligt gift och utsätts därför inte längre  för omgivningens påtryckningar och åsikter om hur ens sexualitet "borde" se ut och fungera.