• Lilla Fjun

    När går "lilla tonåren" över?

    Min snart sexåring säger konsekvent nej till allt jag ber honom om. Han är arg och grinig nästan hela tiden, retar sin lillebror så fort han får tillfälle, har börjat svära, slår till mig och kallar mig dumskalle när han blir arg osv. Han är i grund och botten en jättesnäll och klok liten kille som ofta kan tänka steget längre och räkna ut konsekvenser. Han vet att det är absolut förbjudet att slå någon och att säga fula ord mot någon. Jag säger nej, stopp, sluta, jag blir ledsen när du gör så, han får inte låna min iPad då vilket gör honom ännu argare. Hur möter man barn i "lilla tonåren" på bästa sätt. Jag kommer aldrig att acceptera att han slåss och skriker fula ord men hur får jag honom att sluta. Allt jag gör gör ju honom bara ännu argare och vresigare. Tips?

  • Svar på tråden När går "lilla tonåren" över?
  • Queenie70

    Min 5 år och 7 månader verkar ha förlorat förståndet senaste veckorna. Han är dum, dryg, otrevlig och kaxig så jag vill vrida den lilla nacken två varv. "Tror du jag bryyyyr mig" är favorit uttrycket och idag tog han priset när han varit otrevlig och jag pedagogiskt försökte tala om att mammor också kan bli ledsna, då hånade ungjäveln mig genom att typ låtsasgråta buhuhu, mamma är leeeedsen... Haha. Hoppas det går över fort.

  • Lilla Fjun

    Jag kan ta mycket, bortse från vissa saker och välja mina strider men när det handlar om att slåss så är det absolut totalförbudet. Frågan är bara hur man får honom att sluta när han vevar om och om igen. Att fysiskt lyfta bort honom från situationen funkar ju men sedan vägrar han ju att säga förlåt....

  • Queenie70

    Min sa insiktsfullt med en djup suck i helgen: mamma, 5 år är en besvärlig ålder...

  • Lilje

    Tror det beror helt och hållet på barnet. Ingen av mina har varit i någon sorts trotsålder som jag kan komma ihåg, inte ens nu när dom är i dom riktiga tonåren.

  • Queenie70

    Ingen ide att tvinga fram ett förlåt som inte är förankrat tror jag. Gäller ju att få dem att förstå varför man inte ska slåss och förmåga att sätta sig in i den slagnas känslor.

  • pojkens

    ojoj. jag har samma problem här. vet inte vad jag ska ta mig till. Min son säger konsekvent nej till att äta, borsta tänderna, ta på sig kläder, packa undan. en ber jag honom igen och till slut skriker han åt mig. Han sträcker ut tungan, säger fula saker och skrattar sen åt det....som förbytt! han vet mycket väl vad som är ok beteende och inte, men testar mitt tålamod jämt och ständigt och jag blir förbannad och less och allting. vet faktiskt inte hur man ska bete sig. känns bara som ett misslyckande med hel uppfostrríngsbiten, att min son beter sig hur som helst....

  • londonkarin

    Det här är precis där vi går igenom nu med 6 åriga dottern. Vissa bråk slutar t.om. att jag själv börjar gråta! Det är så jobbigt. Fasar för de riktiga tonåren.

    Känns som att allt är en kamp och allt hon vill göra är att kolla på tv eller spela iPad. Vilket jag inte accepterar!

  • malte13

    Är där vi oxå .....vet snart inte vad jag ska göra. Hon blir 6 i dec. Retar mej och pappan till vansinne varje dag. Lika snäll och duktig som hon kan vara lika jobbig och uppkäftig kan hon vara. Vad ska man göra? Å så dessa problem med att sova. För att sova i sitt rum är omöjligt..... tack och lov att vi bara har ett barn.....

  • MajaEve

    Jag har samma situation, min äldsta son är 5,5 år nu och har varit ett litet monster typ 70% av tiden sen han fyllde 5. Det är så tufft ibland att jag bara bryter ihop och gråter. Han slår mig, sparkar mig, är otroligt elak verbalt och bara allmänt sur, otrevlig och hemsk????Sen är han 30% av tiden jättegullig, klok, humoristisk, snäll, empatisk och nyfiken på livet.. Men det har blivit så illa att jag upplever att vår relation tar stor skada av det här jobbiga och jag vet ärligt talat inte var eller hur jag ska få stöd, bvc säger bara att allt är normalt ????

Svar på tråden När går "lilla tonåren" över?