• Äldre 4 Apr 23:59
    2122 visningar
    5 svar
    5
    2122

    Så himla rädd!!:(

    Hejsan! Fick för några dagar sedan veta att jag väntar mitt andra barn,och är nu i vecka 9,men redan nu är jag så sjukt jävla livrädd för förlossningen och vad som komma skall!!För 2,5 år sedan födde jag en underbar liten son,men de har varit mycket komplikationer efter vägen också.Jag blev inlagd och igångsatt då dom beräknade att bebis skulle vara väldigt stor då jag hade graviditetsdiabetes,så dom ville sätta igång mig så jag kunde föda vaginalt innan han blev för stor,!Blev Igångsatt på måndagmorgon 07.00,på tisdagen började värkarna komma,sakta men säkert,på onsdagen var det i full gång med värkarbete var 10:onde minut,det blev torsdag och värkarna fortsatte,fredag morgon kl 07.00 tog dom vattnet,och dom kopplade på droppet på max,så värkarna va så intensiva hela tiden,och jag sov och snarkade mellan varge värk,så jävla sopslut va jag!!:(Hade dessa hemska värkar fram till kl 11 ungefär,sedan började mina krystvärkar,allt blev bara värre å värre......Kärringjääveln inne i rummet som skulle förlösa min son,frågade om jag hade ont?MEN WHAT?va faan tror du??Kanske inte det bästa att säga till en människa som har legat flera dagar i värkar och är så trött....till slut skrek jag att jag ville ha Epiudral,narkosläkaren kom och la den på mig,värkarna avtog och jag fick sova en stund,tack å lov:)SEn kom krysvärkarna igång,dom klippte upp mig, och sonen va ute kl17.00.tack gode gud!!Dagen efter....kunde faaan inte ens kliva ur sängen,.den huvudvärken,den önskar jag inte ens min värsta fiende,dom sa att nålen hade gått för långt in i ryggmärgen och tagit hål på hinnan,så det läckte hjärn/ryggmärgsvätska där,men de va väldigt vanligt och gick oftast över av sig själft eller så kunde man göra ett till stick i ryggraden för att sedan fylla på i det gamla hålet,men det var inte sökert att det skulle gå över för de!Låg på sjukhuset i 12 dagar med denna huvudvärk,en son som jag inte ens kunne hålla i min famn,så fprt jag ens försökte he upp huvudet bara vrååålade jag rätt ut,spydde ner hela golvet och bara tjöt:(Åkte hem i hopp om att det skulle ge med sig,denna bilfärd hem va inte att leka med:(Tur jag hade sambon hemma som kunde hjälpa mig för det mesta....dagarna bestod av frukost på säng,Sonen blev flyttad till mina bröst för att få äta,lunch,sova sova sova å sova lite till,sonen kommer och vill äta,jag får middag på säng...altså,jag ligger ner och äter för det går inte att he upp huvudet!Veckorna gick,,,,efter 5 veckor hade jag gått ner 19 kg,och hade liggsår på höftknölarna och längs med ryggraden!!Jag fick kissa&bajsa i en blöjja som min sambo sedan fick ta reda på,och sedan sköta om mig och tvätta mig...hur jävla förnedrande är inte det`!Mådde så sjukt jävla psykist dåligt att jag inte ens kunde he upp mitt eget huvud för att kunna titta på min son ordentligt,eller ens få hålla honnom!!Så himla ledsen och frustrerad!Sjukhuset va ingen mening,då dom bara sa att det går över av sig själft vi kan inte göra något...det läker själv!!Efter 8 jävla veckor,då kliver jag upp som ingenting har hänt!!8 veckor sängliggandes för en jävla Epiudral-spruta!!ALDRIG MER!!!Så jag är så sjukt himla rädd nu inför kommande förlossning....kommer jag klara att föda utan Epiudral?Andra som varit med om denna Spinalhuvudvärk under så lång tid?
    Blev långt de här...men kände att jag bara ville dela med mig lite av vad jag gått igenom,och kanske hoppas på att föer fått genomlidigt detta och tagit sig igenom en till förlossning utan Epiudral?!
    Med vänlig hälsning Missisotor

  • Svar på tråden Så himla rädd!!:(
  • Äldre 5 Apr 06:58
    #1

    Oj visste inte att det kunde hända av epidural :( kanske var tur att jag ej hann få min..
    Om du kommer att klara föda utan epidural? Det gör ont men barnet kommer ändå.. finns mycket alternativ till smärtlindring.. men har ingen koll själv förutom på lustgas vilket inte hjälper :P.. En del får mer ont en del mindre, svårt att veta i förväg..

    Låter fruktansvärt jobbigt det du gick igenom, kan bara tänka mig.. börjar gråta av alla hormoner när jag läser... tiden efteråt då man bara vill kunna mysa och ta hand om bebisen..

    Försök få en inskrivningstid så fort som möjligt så att du kan bli kallad till aurorabarnmorska eller  vad det heter.. kan nog vara "skönt" att prata med någon sådan, och veta alla alternativ som finns, smärtlindring, planera nästa förlossning o.s.v.. Är själv i v.13 nu med 2:an och fick en sån tid direkt efter inskrivning, längtar nu bara dit..

  • Äldre 5 Apr 07:07
    #2

    Låter som ett rent helvete! Tycker personligen att det är sjukt att de lät dig ligga så länge med värkar! Jag vart också igångsatt, men när det gått 2dagar så snittade dom mig för att vi skulle orka, både jag och barnet!
    Om jag hade haft det som du skulle jag nog kräva planerat kejsarsnitt!
    Grattis till graviditeten iallafall och lycka till!

  • Äldre 6 Apr 03:12
    #3

    Tack för era fina ord och att ni tog er tid att läsa och komentera detta!:)Vad är en AuroraBarnmorska för något,och vad hjälper dom till med?Ja det var verkligen ett rent hellvete också,och har ofta funderat på det du säger Cher82:Varför gjorde dom inget tidigare utan lät mig ligga så länge......har funderat på planerat Kejsarsnitt,MEN.....då måste jag få Epiudral,och ALDRIG MER!Undra om det finns dom som sövs,sen blir snittade och dom plockar ut barnet?

  • Äldre 6 Apr 07:33
    #4
    Missismotor skrev 2014-04-06 03:12:15 följande:
    Tack för era fina ord och att ni tog er tid att läsa och komentera detta!:)Vad är en AuroraBarnmorska för något,och vad hjälper dom till med?Ja det var verkligen ett rent hellvete också,och har ofta funderat på det du säger Cher82:Varför gjorde dom inget tidigare utan lät mig ligga så länge......har funderat på planerat Kejsarsnitt,MEN.....då måste jag få Epiudral,och ALDRIG MER!Undra om det finns dom som sövs,sen blir snittade och dom plockar ut barnet?
    Dom tar hand om förlossningsrädda gravida, man brukar få träffas fram till förlossningen, olika hur många möten man "behöver", man brukar även bli hänvisad dit först om man vill ha kejsarsnitt.. 
    Under urakutsnitt tror jag att man sövs för att det ska gå så snabbt, annars är det nog epidural.. men jag har egentligen ingen aning.. :S
  • Äldre 6 Apr 08:41
    #5

    Min första förlossning slutade hemskt, jag sprack i båda hållen och bröt svanskotan. Tog Eda men mina komplikationer hade ju inget med den att göra. Det tog mig 6v innan jag kunde röra mig eller sitta i en soffa. Min man fick också "ta hand om mig" första tiden då jag var så söndertrasad därnere och så mycket sydd att jag inte kunde röra mig det minsta. Vet hur förnedrande det känns och hur besviken man blir när man inte ens orkar glädjas över sin fina lilla bebis.

    Med barn nr 2 gick jag hos Aurora, det är en mottagning på sjukhuset där man går igenom senaste förlossningen och tillsammans med bm försöker komma fram till vad och hur man ska göra för att undvika att samma sak händer igen. Jag var så rädd och vägrade vanlig förlossning, fick mitt snitt nov 08.

    Nu är jag gravid i v34 och bestämde mig tidigt för att även denna gång göra snitt, minnena av hur det gick första gången finns ju kvar. Jag gör snitt 12maj! Du ska inte vara rädd för det finns hjälp och stöd att få men säg till tidigt hos din BM om remiss till Aurora, berätta om din rädsla och stå på dig!

Svar på tråden Så himla rädd!!:(