• modsey
    Äldre 7 May 18:55
    2870 visningar
    6 svar
    6
    2870

    vår första period av någon slags trotsålder - 6 åriga killar

    eller snart 6 år är i vanliga fall trevliga, schyssta mot varandra inget tjafs och tre årstrots och liknande har vi bara haft i små små portioner ( som  jag kanske till viss del förträngt)
    Nu sen en tid tillbaka har vi inte så roliga kvällar däremot...de är ganska mycket bråk mellan dem och de slåss, säger fula saker till varandra. Lyssnar dåligt på oss när vi ex säger inget spring inomhus. De tjafsar och "larvar" sig mycket och när de somnat på kvällen ( dock helt utan problem där) så drar jag numera en lättnande suck av frid!
    De är mer bråk och tjafs med mig än med pappan upplever vi det och det känns sådär att komma hem från jobbet och börja bråken och få höra att det varit helt lugnt och trevligt innan jag kom.
    Någon som känner igen sig och kan tipsa mig om hur göra...
    Vi har i dag skrivit en regeltavla modell copingmetoden där de får förtjäna ihop stjärnor som kan bytas ut mot belöningar.
    mer liknande tips och råd tas tacksamt emot av en trött tvillingmamma som börjar bäva för det kommande långa sommarlovet vi ska ha innan de börjar 6 års verksamhet.

  • Svar på tråden vår första period av någon slags trotsålder - 6 åriga killar
  • stroje­s
    Äldre 7 May 21:42
    #1

    Jag har inte så mycket tips och råd att ge men kan säga att jag är i lite samma sits med två 6-åringar hemma! Det är inte för inte som 6-årsåldern kallas för lilla tonåren...
    Det är bara att bita ihop, vara konsekvent och välja sina strider.... eller bara och bara.... Flört

    Mina 6-åringar är tjejer och de slåss som tur är inte med varandra, men ibland undrar jag om de tappat öronen... 

  • modsey
    Äldre 8 May 07:20
    #2
    strojes skrev 2014-05-07 21:42:22 följande:
    Jag har inte så mycket tips och råd att ge men kan säga att jag är i lite samma sits med två 6-åringar hemma! Det är inte för inte som 6-årsåldern kallas för lilla tonåren...
    Det är bara att bita ihop, vara konsekvent och välja sina strider.... eller bara och bara.... Flört

    Mina 6-åringar är tjejer och de slåss som tur är inte med varandra, men ibland undrar jag om de tappat öronen... 
    nej det kan nog vara så men är så trist när de helt plötsligt fått en mer kaxig attityd jag inte alls gillar.
    Bara att hoppas att lugnet återfinner sig snart igen....
  • Äldre 8 May 11:24
    #3

    Jag har inte tvillingar men en 5-åring och en 6-åring . Mycket aktiviteter och mycket utelek kör vi på här. Är det fint väder ute så ute till middag vid 18.30 och sedan tandborstning och hopp i säng. Vi har mycket samtal om hur man talar och bemöter varandra - det har hänt mycket på den fronten (språket) vad gäller äldsta sedan han började i förskoleklass. Om du kommer hem senast så är det säkert en uppmärksamhetsgrej. Jag upplever att båda mina stora för tillfället har ett jättebehov av oss föräldrar - att vi är med dem - samtidigt som de vill klara sig själva och vi inte ska lägga oss i (lite ambivalent om man säger så ).....och jag är ändå hemma massor med dem då jag är föräldraledig med vår trea.....typ större delarna av dagarna (sliter mitt hår ibland ). Vi försöker dela på dem mycket när vi båda är hemma.

  • Äldre 8 May 11:54
    #4

    När min äldsta var 6 år, så fick vi många goda tips och framförallt tröst från fröken i klassen (6-årsverksamheten alltså). Hon berättade att det varje år var samma sak; på hösten kom en hög med odrägliga barn, som retades, slogs, ramlade, tappade saker och inte ville lyssna på fröken. På våren gick det ut en hög med trevliga och gulliga barn, som hunnit växa i kapp både i kroppen och huvudet.

    Fysisk aktivitet tipsade hon om. Ju mer desto bättre. Men enkla aktiviteter, för de är så klumpiga i kroppen att de lätt gör illa sig. Lägg upp ett lager hemma med plåster och trasor (utspillda mjölkglas och sådant). Ignorera det som egentligen inte är så viktigt, och håll bara på det som är riktigt viktigt. Svordomar t ex kommer de ofta förbi snabbt, om du själv inte svär hemma och du inte låtsas höra det ungarna svär. De vill ha en reaktion från dig, och om den inte kommer, så börjar de känna sig lite dumma till slut om de envisas.

  • modsey
    Äldre 8 May 20:03
    #5

    Tack för era svar och säkert är det som ni skriver. En kombination av ålder och också en uppmärksamhetssak.
    Fast det är olika vem av oss som kommer senast, och det kan vara lika mycket bråk när jag är tidig och pappan sen.
    Men vi kör på med vårt belöningssystem och pratar såklart mycket om det här med hur man är med varandra.

  • Äldre 7 May 08:49
    #6

    Trotsåldern är ingen lätt tid att ta sig igenom Jag har skrivit några rader om hur jag till slut lyckades manövrera momentet tandborstning. Jag provade i olika steg, men lätt var det inte. Till slut kom jag på det. Allt måste komma inifrån. 

    www.familjeliv.se/blogg/Kidzorama

Svar på tråden vår första period av någon slags trotsålder - 6 åriga killar