• Anonym (Ts)
    Äldre 8 Aug 23:46
    1367 visningar
    7 svar
    7
    1367

    Ska jag ta kontakt eller låta det vara?

    För att ta en lång historia kort - Jag blev placerad som fosterbarn när jag var liten i slutet på 70-talet. Under min uppväxt har jag fått veta mycket lite om varför, och jag var för liten för att minnas något som kunde ge mig svar.
    Jag har för en tid sen fått alla sparade arkiv från den tiden från stadsarkivet, med bl.a. allt som dokumenterats från soc och barnpsykologer. Men det var först nyligen som jag vågade sätta mig och läsa igenom allt. Och jag är ganska chockad över allt jag behövt gå igenom som liten. Jag trodde aldrig att det var så illa. Det var som att läsa en hemsk biografi om någon annan, svårt att förstå att den lilla tjejen var jag som levt i sådan missbruksmiljö och varit oälskad av mina egna föräldrar.
    Som tur var fick jag ändå ett starkt nät med vuxna inom soc och barnpsykiatrin bl.a. och jag fick komma till en fosterfamilj som jag nu efter jag läst om mig själv tackat för att vara en av de som mer eller mindre har räddat mitt liv.
    Men jag skulle också vilja höra av mig till speciellt två personer som var mest engagerade i mig och hur jag, den rädda lilla flickan mådde och skulle få växa och utvecklas. De är gamla nu men jag känner att jag vill göra något för att visa min tacksamhet till dem. Jag har deras telnummer som jag inte vet om de är aktuella. De är båda över 70 och 80 år, hur skulle ni ha gjort för att kunna visa den enorma tacksamhet jag känner för dem? Eller är det dumt att tränga sig på, de kanske inte ens kommer ihåg mig?

  • Svar på tråden Ska jag ta kontakt eller låta det vara?
  • Anonym (hm)
    Äldre 8 Aug 23:50
    #1

    Ta en kontakt till att börja med och se om ni kan få träffas, det är nog det mest naturliga. De kan säkert berätta mer av det du har intresse av likväl kan du delge din historia och vad som hände senare. Själva utbytet i sig känns nästan mer relevant än att visa uppskattning med saker eller liknande. Men en kvast blommor dör ju ingen av.

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 9 Aug 00:13
    #2
    Anonym (hm) skrev 2014-08-08 23:50:21 följande:

    Ta en kontakt till att börja med och se om ni kan få träffas, det är nog det mest naturliga. De kan säkert berätta mer av det du har intresse av likväl kan du delge din historia och vad som hände senare. Själva utbytet i sig känns nästan mer relevant än att visa uppskattning med saker eller liknande. Men en kvast blommor dör ju ingen av.


    Tack för svar :) då tänker jag nog inte helt fel, ja jag måste nästan göra det annars får inte hjärtat nån ro. Men vet inte om jag vågar. Jag är så rädd att jag ska vara en total nobody för dem och bara känna mig bortgjord..
  • Anonym (hm)
    Äldre 9 Aug 00:18
    #3

    Ärligt talat tror jag att de är minst lika nyfikna på dig och hur det gått för dig i livet som du är av dem. Bara själva kontakten tror jag är en belöning som heter duga. Att du tar dig tid att leta rätt på dem för att visa din tacksamhet och att du vill delge din berättelse. Om de nu var engagerade i ditt fall utan vidare efterforskning så måste det ju vara smått fantastiskt för dem att få en reaktion 30 talet år senare.
    En fika och ett samtal är alltid en bra början

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 9 Aug 00:42
    #4

    Ja jag hoppas det också. En fika skulle vara nice :)

    Kanske skulle ringa imorgon, bor ju inte kvar i den staden, men ska dit lite snabbt över helgen, kanske kan klämma in en fika med någon av dem :) tack för pep talk :)

  • Anonym (hm)
    Äldre 9 Aug 00:50
    #5

    Så lite så, hoppas det går din väg och du rapportera hur det gick sedan. Lycka till nu.

  • Anonym (anony­m här)
    Äldre 9 Aug 22:37
    #6

    Jag tycker du ska ta kontakt. Om de var engagerade och brydde sig så har de säkert tänkt jättemycket på dig under åren som gått. Hoppas du får tag på dem. Lycka till.

  • Anonym (hm)
    Äldre 10 Aug 04:15
    #7

    TS hur gick det, nyfiken...?

Svar på tråden Ska jag ta kontakt eller låta det vara?