"När ska de riktiga föräldrarna komma på att jag fejkar i skolan?"

Jag tror du skall söka hjälp för den här uppetanförkänslan kan vara något annat - vet en vän som fick litium och idag mår bättre.

Menar utanförkänsla - och jag tror att du får många svar bara genom en hälsokontroll.

lycka till

Tycker att det är härligt med dina ärliga artiklar, o du timmjan behöver nog själv hjälp!!! Fler sådana Malin !!!!! Jag o mina väninnor känner igen oss;))

Åh vad jag känner igen mig! Jag har exakt samma overklighetskänslor som du beskriver. Min äldsta har börjat på förskolan i höst och när jag ringer dit och ba "hej det är x mamma" är jag smått nervös över att hen i luren ska skratta ut mig eller någonting, för det låter ju så konstigt. Jag - mamma?

Eller när vänner eller familj är här och mitt barn vill gå till mamma. Och besökarna säger "Jaaa, såklart du vill till mamma" och ser på mig med ett leende. Då slår jag ner blicken. För vad menar de med leendet? Hör de också hur märkligt det känns att kalla mig för mamma? Tycker de att jag verkar oansvarig? Tycker de inte att jag borde ha fått barn? Osv....

Hej
Känner också igen mig. Trodde det var för att jag hade adopterat som jag känner så ibland men skönt att höra att även biologiska föräldrar kan känna samma sak. Och jag är en lite äldre mamma, så det verkar inte ha med åldern att göra heller. Modigt skrivet Undrar varför en del av oss känner såhär? Söka hjälp? Nja, så allvarligt tror jag inte det är.

Nedanstående länk till artikel. Länken till artikeln står nedanför texten. Det finns ingen artikel ovanför texten. Det finns en länk till artikeln nedanför texten.