Vi som förlorat ett syskon

Jag vill börja med att beklaga förlusten.

Kan inte säga att jag vet hur du känner men jag förlorade min bror för snart två år sen, i perioder har jag också förträngt sorgen men det har alltid slagit tillbaka och känts värre efter ett tag.

Jag tror att man måste bearbeta det och prata om sorgen, om du inte känner att du vill prata med din familj så prata med nån nära vän.

Annars så kan det vara bra att ta kontakt med en psykolog eller terapeut, de flesta hemförsäkringen täcker det. hoppas det kan vara till nån hjälp

Kramar

Min bror dog för 3 månader sedan, så vi är fortfarande mitt i allt som ska fixas, bodelning mm, känns som att jag inte tagit itu med sorgen än, jag bryter ihop då och då när jag är ensam, men biter nog automatiskt ihop annars, mamma o pappa har det trots allt värre, och mina barn är så små så de förstår inte.. Jag funderar på att boka en tid och prova kurator, känns både bra och jobbigt, vet inte hur jag ska börja, och om jag pratar om det högt gråter jag direkt, förstår att det inte är bra att hålla det inne, men...
Kan dock inte tänka mig hur det skulle vara om man var barn, och/eller förlorade någon så liten, min storebror skulle ha blivit 43 år i september. Tror dock aldrig att det går över, man kommer bara att sörja på ett annat sätt allt eftersom tiden går.
Önskar dock att något hade ett hemligt recept på hur man kan gå vidare...

Hej!

Jag vet att de va 5 år sen du skrev detta inlägg TS. Men jag känner så igen mig i det du skriver och skulle vilja komma i kontakt med dig.