• emhec
    Äldre 18 Feb 18:51
    8329 visningar
    18 svar
    18
    8329

    När fick ni barn efter fosterdöd?

    Hej! 

    Jag håller mig kort, då jag är i panik. Vill höra hur ni tänkt eller gjort i liknande situationer. 

    För ett par månader sedan förlorade jag och min sambo våran första son. Han dog i min mage i vecka 33. Varför det hände kommer vi aldrig få veta, då utredningen inte gav några svar. Han var helt perfekt.

    Det är kaos i mig. Samtidigt som jag aldrig mer vill skaffa barn skriker det inom mig att göra det nu, nu på en gång.  

    Ingen kommer ersätta våran fina pojke som vi redan har. Att vänta in rätt tid känns meningslöst, rätt tid kommer det aldrig bli. 

    Någon som varit med om samma, när orkade ni? När kunde ni rent fysiskt göra ett nytt mirakel? 


    nytt barn
  • Svar på tråden När fick ni barn efter fosterdöd?
  • Äldre 18 Feb 19:05
    #1

    Så hemskt!! Sänder kramar till dig. Hoppas smärtan kan gå över lite grann med tiden. Jag tror det är viktigt att tillåta sig själv sörja innan man försöker igen!

  • JMA
    Äldre 20 Feb 21:01
    #2

    Hej!

    Jag är hemskt ledsen för er skull! Det är något ingen människa borde behöva gå igenom.

    Vi förlorade vår lilla dotter i slutet av september 2014. Graviditetsvecka 40+3.. Isabella dog i magen utan förklaring, De har inte kunnat hitta någon förklaring..

    Vi bestämde då att vi kanske ska prova igen till sommaren 2015, men vi har inte skyddat oss, blir det så blir det..

    Idag plussade jag... Jag genomströmmades av en lyckokänsla (kändes som om "hej nu e jag tillbaka" mycket konstigt, samtidigt är jag självklart jätterädd och vågar kanske inte riktigt tro på det ännu..

    Hur man klarar av det, jag hade panik precis som du! Trodde jag skulle dö, att jag aldrig skulle kunna bli gravid igen.. Att det var fel på mig..

    Min syster väntade barn samtidigt som jag, hon födde en frisk pojke i slutet på oktober 2014.. Det känns.. samtidigt som jag är så glad för deras skull!

    Var beredd på att männsikor som står dig nära kanske håller sig på sin kant, människor som du aldrig trodde kommer säkert bli ditt stöd.. Så var det för mig och jag har läst att det tydligen är väldigt vanligt.

    Var inte rädd för att prata, prata och prata om det som har hänt, om Ert lilla barn, som är med er jag tror att han kommer tillbaka när han är redo, det är så jag har tänkt för att klara av allt.

    Jag vet inte om det har varit någon hjälp, men något iallafall..

    Jag hoppas verkligen att lyckan kommer snart för er!

    Många Många Styrkekramar!

  • Äldre 20 Feb 22:55
    #3

    Grattis till eran fina son och beklagar så att han inte fick stanna hos er!

    Vi förlorade våran minsta i februari -14.

    Hon var tvungen att förlösas i v 24+1 pga en infektion jag hade. Hon lämnade oss hastigt efter 11 dygn :(

    Jag tänkte i början när jag såg andra i liknande sits prata om att de ville bli gravida så.fort som möjligt , att de skulle inte jag klara. Efter några månader kom den känslan även till mig. Inte för att någonsin kunna ersätta våran Alma, för de kan ingen!

    Utan mer för att vi saknade ju att ha en bebis här, en levande bebis. En lillesyster/lillebror till våra andra barn, som dom verkligen längtat efter.

    Nu är jag gravid i v 34.

    hade ganska svårt att ta till mig graviditeten först, även pga andra komplikationer men även att man inte riktigt vågade blanda in nå känslor.

    nu vågar jag se fram emot och hoppas på att få en bebis hem denna gång men självklart finns oron hela tiden.

    Man kan inte leva i den där "lyckliga bubblan" när man förlorat barn och bet hur verkligheten ser hur.

    Du kommer nog känna när du är redo.

    även om de blir jobbigt.

    Styrkekramar till er <3

  • Äldre 18 Oct 23:18
    #4

    Hejhur gick det för er?

    Nyligen förlorat våran dotter och längtar redan efter ett syskon till henne

  • Anonym (me&my­girls)
    Äldre 14 Nov 23:01
    #5

    Jag var med om ett sent missfall i v 17.  Jag tyckte det var fruktansvärt, hur ledsen jag än var så var jag fast besluten om att jag ville prova igen, så fort som möjligt. Vi väntade tills jag fick en mens och efter den så försökte vi igen och jag blev gravid =) vår dotter är 8 månader idag. Och jag ångrar inte en sekund att vi provade så snabbt efteråt <3 När ni än väljer att prova igen så kommer det gå bra ska du se. Lycka till!.

  • Äldre 26 Nov 00:53
    #6

    Jätte tråkigt att höra om missfallet! Många styrkekramar <3 vi började försöka efter avslaget, har nu gått två månader sedan våran lilla tjej dog i min mage. Får se vad som händer, men håller tummarna för att jag också ska få ett levande barn. Super grattis till din dotter!

  • Äldre 4 Dec 15:01
    #7

    Förlorade min dotter i augusti, var då i v.42. Finns ingen förklaring till varför våran lilla flicka inte orkade.
    Är gravid nu i v.10 (9+0). Alltså vart jag gravid ca 2 månader efter.

    Vilken v. var du i blubb4m när det hemska inträffade för er?

  • Äldre 9 Dec 19:14
    #8

    Grattis till graviditeten skiz.
    Förlorade nyligen vår lilla tjej i vecka 41, Vill inget mer än att bli gravid igen, även om tanken skrämmer mig och jag saknar vår lilla tjej så enormt mycket. Men så klart vill vi ha ett levande barn, vår tjej kommer alltid vara vårt första älskade barn. Hon saknas oss, hjärtat läns inte helt.

    Men hoppas att vi ska kunna bli gravida inom en snar framtid och att allt ska gå bra nästa gång. 

  • Äldre 10 Dec 17:28
    #9
    Kanelsnäckan skrev 2015-12-09 19:14:54 följande:

    Grattis till graviditeten skiz.
    Förlorade nyligen vår lilla tjej i vecka 41, Vill inget mer än att bli gravid igen, även om tanken skrämmer mig och jag saknar vår lilla tjej så enormt mycket. Men så klart vill vi ha ett levande barn, vår tjej kommer alltid vara vårt första älskade barn. Hon saknas oss, hjärtat läns inte helt.

    Men hoppas att vi ska kunna bli gravida inom en snar framtid och att allt ska gå bra nästa gång. 


    Tack! Är överlycklig men väldigt försiktig om jag säger så... man vågar inte hoppas allt för tidigt att det ska gå smärtfritt denna gång heller.

    Beklagar sorgen, har ni fått något svar på vad som hände er lilla tjej?
    Hur längesen är det? För oss är det nästan exakt 4 månader.

    Förstår känslan av längtan att bli gravid och få ett småsyskon till eran dotter, har samma känsla här, men trodde aldrig att det skulle gå så här fort.
  • Äldre 14 Dec 00:00
    #10
    skiz skrev 2015-12-10 17:28:47 följande:

    Tack! Är överlycklig men väldigt försiktig om jag säger så... man vågar inte hoppas allt för tidigt att det ska gå smärtfritt denna gång heller.

    Beklagar sorgen, har ni fått något svar på vad som hände er lilla tjej?

    Hur längesen är det? För oss är det nästan exakt 4 månader.

    Förstår känslan av längtan att bli gravid och få ett småsyskon till eran dotter, har samma känsla här, men trodde aldrig att det skulle gå så här fort.


    Inga svar än, det har bara gått 2,5 vecka men det känns som att det redan gått månader på något vis. Som att det va så längesedan vi fick hålla henne i våra armar. Är inställd på att inte få något svar, vet inte om jag vill veta varför om de hittar något? Är rädd att det kommer göra saken värre beroende på vad det är. Fick ni något svar på varför?

    Kramar!
  • Äldre 14 Dec 10:19
    #11
    Kanelsnäckan skrev 2015-12-14 00:00:41 följande:
    Inga svar än, det har bara gått 2,5 vecka men det känns som att det redan gått månader på något vis. Som att det va så längesedan vi fick hålla henne i våra armar. Är inställd på att inte få något svar, vet inte om jag vill veta varför om de hittar något? Är rädd att det kommer göra saken värre beroende på vad det är. Fick ni något svar på varför?

    Kramar!
    Förstår den känslan, vi var väldigt osäkra på om vi ville veta eller inte. Men vi kom fram till rätt fort att det är bästa att få ngt svar än att vara helt i ovisshet - framförallt för kommande graviditeter. Om det finns ngt som kan förebyggas så vill vi veta det.
    Våran tjej var 100% frisk, så vi är den tredjedelen där de inte kan ge några svar alls på varför det hände. Om vi hade blivit igångsatta två dagar innan vi fick beskedet hade hon levt idag, vi var nämligen inne två dagar innan och verkligen bad om igångsättning men vart nekade pga policys och riktlinjer. Trots att jag inte mådde bra och hade visat +2 i urinet hos min BM... Men försöker inte att tänka den tanken...

    Försök verkligen ta extra hand om varandra nu i början, och försök hitta förståelse gentemot varandra att man sörjer olika... utan min make hade jag aldrig överlevt!

    Kram!

     
  • Äldre 14 Dec 14:35
    #12
    skiz skrev 2015-12-04 15:01:41 följande:

    Förlorade min dotter i augusti, var då i v.42. Finns ingen förklaring till varför våran lilla flicka inte orkade.

    Är gravid nu i v.10 (9+0). Alltså vart jag gravid ca 2 månader efter.

    Vilken v. var du i blubb4m när det hemska inträffade för er?


    I v.33 :( psd i magen, så ingen anledning för oss heller.. Hon föddes stilla 30/9 och inte gravid ännu. Har problem med mensen. Hur går det för dig me bebisen nu? Kram
  • Äldre 14 Dec 15:00
    #13
    blubb4m skrev 2015-12-14 14:35:41 följande:
    I v.33 :( psd i magen, så ingen anledning för oss heller.. Hon föddes stilla 30/9 och inte gravid ännu. Har problem med mensen. Hur går det för dig me bebisen nu? Kram
    Beklagar verkligen...

    Vad jobbigt med mensen, jag börjar inse att jag haft "tur" både med avslag, mens och ÄL. Inte för att det finns någon tur alls i såna här situationer som vi vart med om....
    Men försök att inte stressa upp dig, har ändå "bara" gått 2 mån, min läkare sa till mig att man kan räkna med att mens och ÄL mm är igång ordentligt 3-6 månader efter FL... menar inte att det ska vara någon tröst för dig men tror att det bästa är att försöka koppla av - fast det är helt omöjligt...

    Är iallafall fortfarande gravid, v.11 (10+2). Var på UL i torsdags och allt såg ut som det ska, inväntar nu kub som ska göras i jul- eller nyårsveckan.

    Kram
  • Äldre 14 Dec 19:33
    #14

    Åh va roligt för er, håller tummarna! Ja vi försöker, tar inga äl tester eller så, men känner att man berövas ett år då vi började försöka augusti 2014, trodde vi skulle ha en bebis nu.. :( men men tycker som dig att det bästa är att slappna av och låta det bli när det blir. Längtar så! Får ev hormon behandling 22/12 pga mensen så då kanske det ska gå lättare. :)

  • Äldre 14 Dec 21:06
    #15
    blubb4m skrev 2015-12-14 19:33:48 följande:

    Åh va roligt för er, håller tummarna! Ja vi försöker, tar inga äl tester eller så, men känner att man berövas ett år då vi började försöka augusti 2014, trodde vi skulle ha en bebis nu.. :( men men tycker som dig att det bästa är att slappna av och låta det bli när det blir. Längtar så! Får ev hormon behandling 22/12 pga mensen så då kanske det ska gå lättare. :)


    Tack! Jag tror ju inte att det ska vara någon fara i början nu, är ju redan i v. 11 och allt har sett bra ut på alla UL men man vågar ju inte hoppas allt för mkt - men ska på KUB på tisdag nästa vecka så efter det kan man kanske andas ut lite mer!

    Kände i början att jag hade berövats på nästan 1 år, men den känslan bytes fort ut till minnen av min dotter och massa kärleksfyllda känslor till min dotter - var den enda tiden jag fick med henne och kommer därför bevara det året som hennes och all kärlek som alltid funnits där och kommer alltid finns där för enbart henne! Ville inte koppla ihop det året med något negativt, men förstår som sagt din känsla hade den själv en tid...

    Det lilla jag hört om hormon behandling verkar det funka för många, så kan kanske vara skönt om du får det så du får lite struktur på mensen och så! :)
  • Äldre 15 Dec 23:58
    #16

    Okej, ja de är fint. Tänker på det som en positiv tid, då hon var i min mage. Men skulle vilja ha något att se fram emot. Hoppas på de med behandlingen :) lycka till på kub! :)

  • Äldre 16 Dec 07:52
    #17
    blubb4m skrev 2015-12-15 23:58:16 följande:

    Okej, ja de är fint. Tänker på det som en positiv tid, då hon var i min mage. Men skulle vilja ha något att se fram emot. Hoppas på de med behandlingen :) lycka till på kub! :)


    Tack! :)
  • Äldre 28 Jan 18:14
    #18

    Förlorade för snart 1 år sedan dagen innan födelse då vi åkte in med värkar och redo att föda. PSD här med.

    Har en tonåring redan och kan inte bli gravid så lätt, så jag har gett upp. Blir det så blir det. Umgänge är inte lätt. Sex är jag totalt ointresserad av. 

Svar på tråden När fick ni barn efter fosterdöd?