Funderar på adotion/förgammal?

åldern kan vara ett hinder för er. riktlinjerna är att ingen av de ansökande ska vara över 42 år vid medgivande dagen. (sen kan man få medgivande som varar två år dagen innan man fyller år, mer eller mindre..).

Det första ni ska göra är att ställa er i kö till en organisation eller två. Jag kan rekommendera Kina för er, det går ofta snabbt (man hinner på två år), och det är inga köer för att skicka sina papper. 

Om ni inte är gifta så är det ett måste för att kunna adoptera ( i många länder krävs också att man varit gifta i några år)

Lycka till 

Tack för ditt svar. 

Ska kontakta adoptionscentret direkt.  

Då kan ev ålder vara problem för oss. Vi gifte oss i somras men varit tillsammas 12år men det räknar dom nog inte med misstänker jag. 

Synd att det ska ta sådan tid när det finns så mycket barn som behöver hjälp

Det är de olika länderna som ställer krav på hur länge man måste varit gift. (vissa länder tillgodoräknar sambotid.

En idé är att gå in på bfa.se, adoptionscentrum.se, bvadopt.se och titta på vilka länder de förmedlar barn från och vilka krav som ställs på föräldrarna.

Tyvärr är det inte så många barn som finns tillgängliga för adoption som man skulle kunna tro. Därav långa köer. (väldigt många av de barn som skulle behöva en ny mamma och/eller pappa är tyvärr ofta inte tillgängliga för adoption av olika anledningar).

Lycka till och som sagt, om ni får medgivande så kan jag varmt rekommendera special needs listan från Kina. Vi har en dotter från Kina på 2 år, för oss blev väntetiden ca 6 månader från att papperna skickades tills att vi var hemma i Sverige alla tre (hon var då 1 år)

Tack för ditt svar. 
Jag kollade runt lite på AC hemsida och det var inte 100% svar på kö och krav. Men ska ringa så är det lättare att få svar och ställa frågor. 
Jag hittade en statestiklista som man kunde bläddra bakåt genom året och se hur många barn från olika länder som har förmedlats. Det har minskat drastiskt, flera tusen per år sen tror det var 80-talet. Man kan undra varför? Som du skriver också att alla barn är inte tillgängliga, varför? Om det finns barn som behöver föräldrar så får dom inte det. Hemsk tanke. 

berätta lite mera om Special needs listan om du har möjlighet? Förstått att det är barn med speciella behov men vilka typer av behov handlar det om?

det finns flera anledningar till att statistiken visar som den gör.... delvis pga att fler föräldrar kan ta hand om sina barn, fler barn adopteras nationellt snarare än internationellt. 

här kan du läsa mer om 72-timmarslistan:

www.adoptionscentrum.se/sv/Adoption/Landerna/Kina/Container/Kina-specialneeds/

Att antalet barn tillgängliga för adoption minskar har flera orsaker.:

- I många av de "traditionella" adoptionsländerna har levnadsstandarden ökat. Det betyder dels att färre familjer behöver lämna bort sina barn och dels att fler inhemska adoptioner görs.

- Allt fler länder adopterar barn idag. Det fanns en tid när svenskar kunde adoptera barn från Grekland. Nu är det snarare greker som adopterar från andra länder.

- Vi har insett behovet av kontroll och tydliga etiska regler när det gäller adoptioner. Så har det tyvärr inte alltid varit och det har hänt att det senare kommit fram att barnet var kidnappat eller att det rörde sig om barnhandel. Numera ställer svenska myndigheter betydligt större krav och det har lett till att en del länder helt fallit bort för svenska adoptionssökande.

- Många av de länder där det idag finns gott om föräldralösa barn tillåter inte internationell adoption (ibland inte ens adoption inom landet) av politiska och /eller religiösa skäl.

Sedan är det en sanning med modifikation att det råder brist på barn att adoptera. Den som kan tänka sig ett barn på minst sex år eller barn med lite större funktionshinder/allvarligare sjukdom kan nog få bli förälder fortare än kvickt. Att många inte vill det har jag dock full förståelse för. Man vill förstås gärna vara med om så mycket som möjligt av sitt barns barndom. Ju äldre barnet är, desto större är risken att han/hon varit med om något som sätter spår för livet. Jag är själv mamma till en adopterad flicka med hjärtfel och ADHD. Det är inga större bekymmer och jag skulle välja att adoptera henne tusen gånger om, även med full vetskap om hennes diagnos. Men en del barn har betydligt svårare funktionshinder. Saker som gör att ingen i familjen någonsin kan räkna med att leva ett normalt liv igen. Att man drar sig för att adoptera på de premisserna förstår jag.

När jag pratade med AC i Fredags så har det senaste året/6månader ändrats och köerna är inte lika långa men det kan ändras från dag till dag. Hon tror att mera försöker med IVF och ÄD och att det har ökat. 
Sen kan det vara så som ni säger att själva adoptera bort barnen och anledningarna har ändras i länderna också. 
Det är säkert massor som spelar in. Usch människohandel, mår dåligt när jag bara skriver ordet. Sen det där med ju äldre barn desto mera ex traumatiska skador. så hemskt.