• Anonym (Kejsa­rinna)
    Äldre 20 Mar 12:25
    6541 visningar
    17 svar
    17
    6541

    Vi som vill ha planerat kejsarsnitt!

    Hejsan alla där ute! Tänkte det kunde vara trevligt med en tråd för alla oss som vill ha planerat kejsarsnitt oavsett om det handlar om medicinska eller psykosociala/humanitära skäl, första barnet eller syskon, om vi fött vaginalt innan eller ej. Här kan vi tipsa om hur vägen till snitt sett ut eller ser ut, prata av oss om hur vi mår och allt däremellan. Själv har jag gått igenom en hemsk vaginal förlossning och vågar inte bli gravid igen innan jag har nån typ av garanti att jag slipper föda vaginalt igen. Har även grova sexuella övergrepp i bagaget som inte fungerar ihop med en vaginal förlossning. Hoppas det finns fler där ute!

  • Svar på tråden Vi som vill ha planerat kejsarsnitt!
  • Anonym (Vill också!­)
    Äldre 23 Mar 14:52
    #1

    Bra tråd! Hoppas fler hakar på så man kan få tips! Jag är gravid i v 25 (24+4) och har en stelopererad ländrygg som gör att jag börjat bli sjukt nervös över att behöva gå igenom en vaginal förlossning! Är livrädd för att ryggen kommer braka ihop fullständigt under fl och antingen sluta i urakut snitt eller att jag blir sängliggande i flera månader efter och inte ens kan ta hand om bebis! Ska inte till bm förrän 2/4 men kommer då att börja propsa för att få ett planerat snitt! Har förstått att det är mer eller mindre omöjligt dock på SÄS (Borås) att få det då de är väldigt måna om sin statistik.. :(

  • Äldre 23 Mar 15:01
    #2

    Hej! Jag fick min första son i somras. En igångsättning som efter 2 dygn med verkningslösa värkar slutade med ett kejsarsnitt. Jag har utvecklat en enorm förlossningsrädsla pga vad som hände att jag inte kommer bli gravid innan jag vet att jag får ett planerat snitt. Eftersom det är värkarna jag är rädd för så kan jag inte tänka mig att föda vaginalt. Ska faktiskt till barnmorskan i april för att ta upp detta ämne, om jag nu vågar.. Även fast min bm är hur bra som helst så känns det jobbigt att ta upp det. Det känns som om man inte kommer bli trodd.

    Jag hade även en väldigt jobbig graviditet där jag var heltidssjukskriven ifrån v 25 för foglossning. Då hade jag kämpat på så länge att jag kröp till läkaren som genast beordrade att jag skulle använda kryckor. I slutet av grav blev jag inlagd för begynnande havandeskapsförgiftning med blodtryck på 190/110.

    Nu blev det världens novell här :D haha

  • Anonym (Kejsa­rinna) Trådstartaren
    Äldre 25 Mar 17:47
    #3

    Hej på er! "Kul" att det finns fler. Jag har varit hos barnmorskan, var där förra veckan. Hon skulle prata med en läkare men de har bara träffar en gång i veckan och hon ville vänta att ta upp det med en "bra" läkare, så det känns ju bra. Hon sa att det kunde ta upp till en månad innan jag hörde av henne. Hon sa prata med en läkare om min situation och bakgrund och så håller jag tummarna att läkaren kan tänka sig träffa mig innan jag är gravid. Hon sa att de generellt var väldigt snåla med att träffa kvinnor som inte var gravida men att hon hoppades att jag skulle få det eftersom min historia är såpass allvarlig typ. Så jag väntar och hoppas på det bästa. Får se vad nästa steg blir annars.

  • Anonym (Vill också!­)
    Äldre 26 Mar 18:48
    #4

    Var på kontroll hos bm idag (flyttade min tid som skulle vara nästa vecka) och fick äntligen chansen att ta upp min rädsla för vaginal förlossning. Hon verkade först inte alls förstående men när jag bröt ihop och min man hjälpte till att förklara så bokade hon in ett möte med en läkare den 16 april! Känns jättebra att åtminstone få prata med en doktor och sen är det bara att hålla tummarna för att hon är förstående! Är det någon som vet annars hur man går till väga för att få snitt på sjukhus i annat landsting?

  • Anonym (Mitt kejsar­snitt)
    Äldre 26 Mar 18:51
    #5
    +1

    Här har ni en som efter många om och men fick ett planerat snitt.
    2006 närmare bestämt (tiden går fort!)

    Min erfarenhet var att det krävdes en del krigande.
    BM och läkaren var inte alls pigga på det. 
    Det var inte förrens jag började gråta inne hos läkaren och drog upp mina skäl varför jag ville ha det som hon efter många om och men okejade mitt snitt.

    Mitt tips är helt enkelt att stå på er. 
    En förlossning, oavsett hur den går till,ska inte framkalla dödsångest.
    Mitt kejsarsnitt var hur bra som helst. Mådde toppen efter och har numera en kaxig åttaåring i mitt liv.

    Lycka till!

  • Anonym (Kejsa­rinna) Trådstartaren
    Äldre 14 Apr 19:29
    #6

    Hur är det med er? :)

    Jag har börjat bli rätt rädd inför ett snitt också. Har läst en del personliga berättelser om komplikationer osv osv så nu känns det helt värdelöst, som att vad man än väljer är livsfarligt och att jag kommer få hemska komplikationer av vilket sätt jag än väljer. Vet ju givetvis att det inte behöver vara så, men ändå. Det är liksom skillnad att läsa ren fakta kring komplikationer och personliga upplevelser om desamma. Men vad fan ska man göra, ska man ha barn måste de ju komma ut på ett eller annat sätt.

  • Anonym (1 snitt)
    Äldre 14 Apr 20:26
    #7

    Hej, skönt att se att man inte är ensam..

    Jag fick snitt med mitt första barn väldigt lätt pga min rädsla, min bm var otroligt förstående och hjälpte mig med att få snittsamtal direkt nästan, nu när jag blev gravid ville jag ha samma bm som förra gången men hon hade tyvärr inte tillräckligt med tider så fick en annan på samma MV, och nu för två veckor sedan när jag var på första besöket frågade hon om allt sådant så svara hon att hon skulle ha det i åtanke och att jag kommer få snitt igen om jag verkligen vill.

    Så det kändes väldigt bra :)

    Förrangången berättade även min bm att de inte har nån rätt att neka en snitt utan väldigt bra medicinsk anledning. Så ni som får motstånd, fortsätt kriga, byta bm om de behövs..

  • Anonym (Kejsa­rinna) Trådstartaren
    Äldre 16 Apr 17:37
    #8

    Idag fick jag i princip ett snitt beviljat. Barnmorskan ringde och sa att när jag väl blir gravid så står det i min journal att jag ska på samtal efter vecka 12 och innan vecka 18 för att besluta om ett förlossningssätt. Det är visserligen inget beslut men hon sa att det betyder att jag får välja om jag vill ha snitt eller inte i princip. Känns bra att ha det skrivet i journalen!

  • Anonym (Kejsa­rinna) Trådstartaren
    Äldre 7 May 23:18
    #9

    Hur går det för er andra?

  • Anonym (rädd)
    Äldre 12 Jul 22:55
    #10

    Blir nyfiken på er i tråden, hur mycket krigande behövs för att få kejsarsnitt beviljat? Jag är inte gravid idag, vi velar idag om vi ska ge oss på försök för ett tredje barn eller inte.
    Jag har genomgått två vaginala förlossningar som nog var ganska normala i dagens vårdsituation men jag blev klippt båda gångerna och det känns vid samlag fortfarande. Jag fick dessutom åka långt för förlossningen vid barn nr två pga vårdsituationen i landet och barnet föddes strax efter vi kom fram. hade det varit dagtid hade vårt barn fötts utmed E4an och jag vet inte hur det hade gått med tanke på att man var tvungen att klippa. Min stora skräck hade ju varit att något hänt med barnet pga hur det ser ut i förlossningsvården idag...


    Fick en liten depression efter detta och mår fortfarande rätt dåligt när jag tänker på hur det var. Får ångest bara av att tänka på en till förlossning igen..

  • Anonym (D)
    Äldre 1 Aug 18:52
    #11

    Berättade ni för familj och vänner vilket datum kejsarsnittet blev? Jag vill inte berätta för jag vill slippa ha press på mig att jag måste höra av mig till folk direkt efter men men sambo tycker jag är jättelöjlig och vill verkligen berätta.

    Dessutom kände jag mig jättekränkt när jag berättade för hans mamma och hennes väninnor att jag funderade på ks och de med en gång började försöka övertala mig och argumentera emot det. En av dem hade aldrig själv fött vaginalt men hade ändå väldigt mycket åsikter om varför det var så mycket bättre och jag var så löjlig som var rädd. De kände inte ens mig, det var första gången jag träffade dem. Efter den upplevelsen vill jag hålla mitt beslut för mig själv så jag slipper deras åsikter. Känner att de har förlorat rätten att få veta när de inte respekterade mitt beslut.

    Hur gjorde ni? Har anhöriga vart på er och tyckt ni är löjliga?

  • Äldre 1 Aug 19:13
    #12
    Anonym (rädd) skrev 2015-07-12 22:55:47 följande:

    Blir nyfiken på er i tråden, hur mycket krigande behövs för att få kejsarsnitt beviljat? Jag är inte gravid idag, vi velar idag om vi ska ge oss på försök för ett tredje barn eller inte.
    Jag har genomgått två vaginala förlossningar som nog var ganska normala i dagens vårdsituation men jag blev klippt båda gångerna och det känns vid samlag fortfarande. Jag fick dessutom åka långt för förlossningen vid barn nr två pga vårdsituationen i landet och barnet föddes strax efter vi kom fram. hade det varit dagtid hade vårt barn fötts utmed E4an och jag vet inte hur det hade gått med tanke på att man var tvungen att klippa. Min stora skräck hade ju varit att något hänt med barnet pga hur det ser ut i förlossningsvården idag...


    Fick en liten depression efter detta och mår fortfarande rätt dåligt när jag tänker på hur det var. Får ångest bara av att tänka på en till förlossning igen..


    Jag har inte skrivit i tråden tidigare, men jag behövde inte kämpa alls för mitt kejsarsnitt.  Jag hade genomgått en förlossning som var väldigt jobbig psykisk, och jag hade hamnat i depression under min andra graviditet.  Jag berättade för min bm, fick träffa en läkare och pratade lite med henne, hon skickade en remiss och sen fick jag tid för snitt.
    Anonym (D) skrev 2015-08-01 18:52:39 följande:

    Berättade ni för familj och vänner vilket datum kejsarsnittet blev? Jag vill inte berätta för jag vill slippa ha press på mig att jag måste höra av mig till folk direkt efter men men sambo tycker jag är jättelöjlig och vill verkligen berätta.

    Dessutom kände jag mig jättekränkt när jag berättade för hans mamma och hennes väninnor att jag funderade på ks och de med en gång började försöka övertala mig och argumentera emot det. En av dem hade aldrig själv fött vaginalt men hade ändå väldigt mycket åsikter om varför det var så mycket bättre och jag var så löjlig som var rädd. De kände inte ens mig, det var första gången jag träffade dem. Efter den upplevelsen vill jag hålla mitt beslut för mig själv så jag slipper deras åsikter. Känner att de har förlorat rätten att få veta när de inte respekterade mitt beslut.

    Hur gjorde ni? Har anhöriga vart på er och tyckt ni är löjliga?


    Ja, det var mer än självklart för mig att berätta  datum för familj och vänner.  Kände ingen press, jag är inte kronprinsessan precis Cool
    Min man hörde av sig till sin familj när det var klart, och jag hörde av mig till mina föräldrar och syskon.  Det var bara kul.   Sen skrev jag på FB och la ut bild och info i lugn och ro när vi kommit hem.    Ett par nära vänner sms:ade när jag var kvar på BB och frågade om allt gått bra, men kände inte att det var jobbigt på nåt sätt...

    Däremot så försökte en del  "tala mig till rätta" och argumentera mot kejsarsnitt under graviditeten.    Tex hans mamma, andra bekanta, och till och med vårdpersonal.  Det var inte kul,  har man fått beviljat snitt av sjukvården, så tycker inte jag att någon ska ifrågasätta det. 
  • Anonym (D)
    Äldre 1 Aug 19:26
    #13
    corona skrev 2015-08-01 19:13:53 följande:

    Min man hörde av sig till sin familj när det var klart, och jag hörde av mig till mina föräldrar och syskon.  Det var bara kul.   Sen skrev jag på FB och la ut bild och info i lugn och ro när vi kommit hem.    Ett par nära vänner sms:ade när jag var kvar på BB och frågade om allt gått bra, men kände inte att det var jobbigt på nåt sätt...


    Tack för ditt svar. Tror jag känner så för att jag har GAD, har svårt för pressade situationer och har blivit väldigt väldigt privat av mig, använder inte fb pga det. Min mamma fick inte reda på att jag var gravid förrän i v20. Vill inte känna stress över att hans föräldrar sitter och väntar på att vi ska höra av oss med detaljer när vi är på uppvaket, då vill jag kunna slappna av och lägga all fokus på vår bebis och att lära mig amma.
  • Anonym (rädd)
    Äldre 2 Aug 22:23
    #14
    corona skrev 2015-08-01 19:13:53 följande:
    Jag har inte skrivit i tråden tidigare, men jag behövde inte kämpa alls för mitt kejsarsnitt.  Jag hade genomgått en förlossning som var väldigt jobbig psykisk, och jag hade hamnat i depression under min andra graviditet.  Jag berättade för min bm, fick träffa en läkare och pratade lite med henne, hon skickade en remiss och sen fick jag tid för snitt.
    Tack för ditt svar! Känns skönt att höra att man inte alltid behöver kämpa. Har sagt till min man att han får hjälpa mig att kriga om det behövs.
  • Äldre 3 Aug 22:19
    #15
    Anonym (D) skrev 2015-08-01 19:26:35 följande:
    Tack för ditt svar. Tror jag känner så för att jag har GAD, har svårt för pressade situationer och har blivit väldigt väldigt privat av mig, använder inte fb pga det. Min mamma fick inte reda på att jag var gravid förrän i v20. Vill inte känna stress över att hans föräldrar sitter och väntar på att vi ska höra av oss med detaljer när vi är på uppvaket, då vill jag kunna slappna av och lägga all fokus på vår bebis och att lära mig amma.
    Ok, ja då förstår jag lite bättre!  En av mina närmaste väninnor har GAD, så jag kan tänka mig in lite hur du känner!   Lycka till med bebisen!  :)
    Anonym (rädd) skrev 2015-08-02 22:23:47 följande:
    Tack för ditt svar! Känns skönt att höra att man inte alltid behöver kämpa. Har sagt till min man att han får hjälpa mig att kriga om det behövs.

    Jag hade trott det skulle bli svårare, det sägs att där jag bor är det svårt att få beviljat snitt.    Vet inte om det är lättare om ens man hjälper till,  min hade lämnat mig, så jag var helt ensam  och jag tror att det snarare gjorde saken lättare...
    Dock återförenades vi före födseln. 
  • Anonym (D)
    Äldre 4 Aug 00:55
    #16
    corona skrev 2015-08-03 22:19:06 följande:

    Ok, ja då förstår jag lite bättre!  En av mina närmaste väninnor har GAD, så jag kan tänka mig in lite hur du känner!   Lycka till med bebisen!


    Tack så mycket :)
  • Äldre 20 Sep 17:41
    #17

    Jag har inga barn än och vågar inte riktigt ge mig in i att bli gravid för att jag är så förlossningsrädd och för att det känns så svårt att få igenom ett snitt. Ni som fick ett snitt beviljat, vad hade ni för argument? 

Svar på tråden Vi som vill ha planerat kejsarsnitt!