SmalaSara skrev 2016-04-23 12:59:52 följande:
Nej, dessa är INTE samma!! PK är en negativ benämning på någon som på ett överdrivet sätt följer rådande åsiktsklimat (se Wikipedia), och inte ett begrepp jag skulle använda mig av. Åsiktskorridor är en benämning på det svängrum man har i den offentliga debatten
www.svd.se/fri-rorlighet-i-asiktskorridorenNej, åsiktskorridor är en åsikt om vad andra anser att det är tillåtet att säga.
Ett nytt namn på ett gammalt sätt att resonera innebär ingen förändring. Pk-resonemangen och åsiktskorridorprålandet innehåller exakt samma Moment 22-dilemma - att nästan inget är mer opportunt än att framföra åsikten att det finns en åsiktskorridor, den åsikten ligger liksom mitt i åsiktskorridoren, vilket i så fall innebär att det finns en åsiktskorridor där man förklarar att andra åsikter än de egna inte är åkta.
Ärligt talat är resonemanget så dumt att man inte skulle kunna tro att det existerade om det inte vore det kanske allra vanligaste argumentet från personer som vill predika, inte diskutera.
Det är fullt möjligt att diskutera om huruvida man i den offentliga debatten tagit för lite hänsyn till vanliga människors oro för hur invandringen på sikt kan komma att förändra Sverige utan att göra sig själv till allvetande berättare av en saga där man känner till andras intentioner och innersta tankar.
Mot bakgrund av att MP var nära att välja in en medeltidstomte i partistyrelsen är det en viktig diskussion. Vad är svensk värdegrund? Hur kan den komma att förändras med invandringen?
Innebörden av svensk värdegrund är ju knappast något som är skrivet i sten. För min egen del anser jag att detta är en långt viktigare diskussion än antal. Själv anser jag att man kan kräva jävligt mycket av anpassning från de som får eller söker asyl i Sverige. Det har funnits ett von oben-sätt att se på flyktingar, som att de inte är som oss och att man därför inte kan ställa samma krav på dem som på oss. SD har kallat fenomenet "Det unika svenska självföraktet" medan det enligt mig snarare handlar om den unika självbelåtenheten hos ett folk som haft en tendens att se sig själva som universums moraliska mittpunkt.