• Forumvärd

    Tävling: Ditt barns första steg! Vinn presentkort från Barnskospecialisten!

    Barnets första steg!
    Magiskt, pirrigt och spännande!  Plötsligt har den lilla människan tagit ett nytt skutt i utvecklingen och som förälder blir man lika överväldigad och förvånad varje gång.
    Berätta om när ditt barn tog sina första steg och var med och tävla om fina vinster hos Barnskospecialisten!
    Hur gammal var ditt barn? Hur gick det till? Var var ni?
    Ladda gärna upp ett foto om du har!

    Då är du med och tävlar om följande:

    1:a pris: Presentkort hos Barnskospecialisten till ett värde av 1500:-
    2:a pris: Presentkort hos Barnskospecialisten till ett värde av 1000:-
    3:e pris Presentkort hos Barnskospecialisten till ett värde av 500:-



    Alla som deltar i tävlingen kommer dessutom att få en rabattkod att nyttja hos Barnskospecialisten.

    Tävlingen startar den 10/4 och avslutas vid midnatt 17/4. Vinnare meddelas i tråden veckan därpå.
    Vinnare utses av en jury från Familjeliv och Barnskospecialisten.

    Lycka till! Solig
  • Svar på tråden Tävling: Ditt barns första steg! Vinn presentkort från Barnskospecialisten!
  • Lady Namárië

    Våra yngsta barn är pseudotvillingar. Storebror var nästan 17 månader när lillasyster kom. Han var en lugn unge som varit väldigt nöjd med att krypa fram till dess.

    En solig julidag 2010  kom vi hem från BB med lillasyster. Storebror, som satt i farmors famn, signalerade att han ville ner på gräsmattan. Så fort fötterna nuddade mark tultade han mot oss och lillasyster med utsträckta armar!

    Gissa om han blev jättestor på en gång? Vi hade lämnat en krypande "bebis" och kom hem till en storebror som stod stadigt på egna ben. Och vilken storebror han är! Han gav lillasyster hennes smeknamn (som alla fortfarande använder) och vek aldrig från hennes sida. Med hans hjälp lärde hon sig att både springa och gå långt tidigare än sina bröder - man måste ju hänga med! De är fortfarande alldeles oskiljaktiga.


     



     


    So say we all
  • Kasperina


    Freja började inte åla framåt förrän hon var ca 8 månader, men så fort hon insåg att hon kunde ta sig fram för egen maskin gick det undan. På 9-månadersdagen stod hon utan stöd i flera minuter, och 2,5 vecka senare tog hon sina första steg hemma i köket.
    Fotot är taget tre dagar innan hon släppte taget om möblerna och började gå på riktigt. Hjälmen vägrade hon använda, och vi var frekventa gäster på akuten de första månaderna hon gick.
  • nettizmedman1

    Hur gammal var ditt barn? en vecka innan han fyllde 1år
     
    Hur gick det till? vi satt ute och fika och sonen satt under ett äppleträd och lekte med äpplen. Det började med att han hade ett äpple i varje hand och började krypa med dom i varje hand, men det gick inte så bra som han hade tänkt sig, som han satt ett tag och funderade hur han skulle göra för han kunde ju inte släppa äpplena. Det slutade med att han ställde sig upp och började gå med äpplena i händerna och var jätte glad över att han lyckades lösa problemet.

    Var var ni? Vi var hos hans faster.

    Tyvärr har vi ingen bild på det men det var väldigt kul att se det.

    Förlåt för alla stavfel och andra fel jag har gjort.

  • beccagranen

    Fs första steg, fångat på kort!  <3

    När vår yngsta dotter Freja tog sina första steg, så grät jag floder!
    Givetvis är det känslosamt för alla föräldrar, både glädje, förväntan på den kommande tiden och även en liten gnutta ledsamhet att den lilla bebisen plötsligt blivit så stor.

    Men just denna dagen minns jag som igår, jag skratta och grät samtidigt och framför allt släpptes en stor tyngd jag burit på sedan hon föddes.

    När vår efterlängtade lilla flicka föddes, så perfekt i våra ögon, fick vi beskedet om att båda hennes höfter var ur led. Efter några dagars olidlig väntan fick vi komma till ortopedin och vår dotter diagnostiserades med dubbelsidig höftledsluxation av svår grad. Samma dag satte dom på henne en von rosenskena, hon var orörlig dygnet runt förutom en timme i veckan, då vi fick åka och bada henne på sjukhuset och skenan avlägsnades.
    Trots att det var ett tungt besked så var vi förhoppningsfulla, skenan skulle användas i 3 månader och sedan övergå till en enklare stödkudde. Men när tre månader passerat, fick hon förlängd tid då höfterna inte hade anpassat sig som förväntat. Varje månad blev det nya bakslag, men tillslut vid 6,5mån kunde vi övergå till en frejkakudde. Och strax efter 8månaders dagen var hon fri!
    Nu kunde hon äntligen få börja röra sig fritt och lära sig rulla, använda sina fötter/ben, sitta mm. och bråttom hade hon!

    På sin 11(+4dagar) månaders dag satt vi i lekrummet, hon hade nyss lärt sig att stödja sina ben stående. Plötsligt när jag tog upp min mobil för att ta ett kort på henne, sträckte hon ut sina armar och gick tre steg rakt emot mig! och jag fånga det på kort! En sån lycka jag kände då, vi hade inga förhoppningar om att hon skulle börja gå än på länge, om ens alls. Vi hade fått informerat att de flesta barn med luxation blir återställda och kommer börjar gå så småningom, men med tanke på hennes komplikationer så sjönk hoppet. Strax efter 1års dagen var vi på återbesök hos läkaren, hon gick stadigt, höfterna var återställda och hon blev friskförklarad. Nu är hon strax över två år och hon springer klättrar, hoppar för fullt :)
  • Speakers Corner
    beccagranen skrev 2015-04-10 13:40:23 följande:
    Fs första steg, fångat på kort!  <3

    När vår yngsta dotter Freja tog sina första steg, så grät jag floder!
    Givetvis är det känslosamt för alla föräldrar, både glädje, förväntan på den kommande tiden och även en liten gnutta ledsamhet att den lilla bebisen plötsligt blivit så stor.

    Men just denna dagen minns jag som igår, jag skratta och grät samtidigt och framför allt släpptes en stor tyngd jag burit på sedan hon föddes.

    När vår efterlängtade lilla flicka föddes, så perfekt i våra ögon, fick vi beskedet om att båda hennes höfter var ur led. Efter några dagars olidlig väntan fick vi komma till ortopedin och vår dotter diagnostiserades med dubbelsidig höftledsluxation av svår grad. Samma dag satte dom på henne en von rosenskena, hon var orörlig dygnet runt förutom en timme i veckan, då vi fick åka och bada henne på sjukhuset och skenan avlägsnades.
    Trots att det var ett tungt besked så var vi förhoppningsfulla, skenan skulle användas i 3 månader och sedan övergå till en enklare stödkudde. Men när tre månader passerat, fick hon förlängd tid då höfterna inte hade anpassat sig som förväntat. Varje månad blev det nya bakslag, men tillslut vid 6,5mån kunde vi övergå till en frejkakudde. Och strax efter 8månaders dagen var hon fri!
    Nu kunde hon äntligen få börja röra sig fritt och lära sig rulla, använda sina fötter/ben, sitta mm. och bråttom hade hon!

    På sin 11(+4dagar) månaders dag satt vi i lekrummet, hon hade nyss lärt sig att stödja sina ben stående. Plötsligt när jag tog upp min mobil för att ta ett kort på henne, sträckte hon ut sina armar och gick tre steg rakt emot mig! och jag fånga det på kort! En sån lycka jag kände då, vi hade inga förhoppningar om att hon skulle börja gå än på länge, om ens alls. Vi hade fått informerat att de flesta barn med luxation blir återställda och kommer börjar gå så småningom, men med tanke på hennes komplikationer så sjönk hoppet. Strax efter 1års dagen var vi på återbesök hos läkaren, hon gick stadigt, höfterna var återställda och hon blev friskförklarad. Nu är hon strax över två år och hon springer klättrar, hoppar för fullt :)
    Du kan inte göra såhär mot mig, du knäcker mig här. 
    Jag sitter här och gråter en skvätt när jag läser din dotters berättelse.
    Så fint du skriver, så mycket känslor.
    Jag är glad att hon mår så bra idag och att hon verkar vara ett mycket älskat barn.
    Ha en fin helg och tack för tårarna. Glad
  • beccagranen
    Speakers Corner skrev 2015-04-10 19:13:34 följande:
    Du kan inte göra såhär mot mig, du knäcker mig här. 
    Jag sitter här och gråter en skvätt när jag läser din dotters berättelse.
    Så fint du skriver, så mycket känslor.
    Jag är glad att hon mår så bra idag och att hon verkar vara ett mycket älskat barn.
    Ha en fin helg och tack för tårarna. Glad
    Tack för så fina ord, det värmer :)
    Det är svårt att beskriva i ord vad det innebar att se hennes första steg, det blir överväldigande. Men efter alla motgångar och oro inför framtiden så var det, de bästa tecknet, att allt skulle bli bra nu :)

    Trevlig helg till dig med!
  • Pauliina

    Min yngsta son blir 1 år 21 april och de va en eftermiddag sista mars som vi fick se vad han kunde. Jag satt och gosade med honom på golvet i köket medans sambon lagade mat. Han har alltid varit en Kramgo kille så han ställde sig upp och kramade om mig. Sedan sa han pappa, vände sig om och tog sina första steg med öppna armar. Han gick fram till far sin och gav han den största kramen man kan få. Vi kollade på varann och log, vilken känsla!

  • MillisVanillis

    Dottern var 10 månader exakt på dagen, tidig morgon, vi busade runt soffbordet. Helt plötsligt släppte hon bordet och gick rakt ut, 4-5 steg blev det innan hon föll på rumpan :) pappan sov och kameran var inte i närheten så detta får stanna i mitt eget minne <3

  • Mammio

    Min dotter är idag 4 år och jag minns än idag första gången man fick se henne men också hennes första steg som hon tog vid 11 månader.

    Vi bodde då i en annnan lägenhet, fadern satt vid datorn som då stod inne i vardagsrummet och jag stod bredvid honom och diskuterade om min kamera som ja då hade i handen. När ja vänder mig om står min flicka på golvet och håller balansen jättelänge. Jag böjde mig ner på huk o sa kooom till mamma o hon gick då tre steg o kom i min famn. Jag skrattade och fick en tår. Kortet är det första som blev taget vid detta ögonblick???? det gör en alltid så glad att få se sådana här saker. Nu har flickan fått en lillebror men än är han bara 3 månader. Hoppas på att man är där o ser hans första steg också????

Svar på tråden Tävling: Ditt barns första steg! Vinn presentkort från Barnskospecialisten!