• 999
    Äldre 4 Jun 18:21
    539113 visningar
    2466 svar
    2466
    539113

    Avsaknad av spermier

    igår fick min man och jag besked på hans spermaprov, på vårt första utredningssamtal. Visade sig att det hittats 0 spermier i hans sädesvätska! Känns som att vi har hamnat i en mardröm som vi inte lyckas vakna upp ur... 
    Nu vill jag höra om det finns fler som fått det beskedet och vad som hände sen? Hur gick det? 

    Min man fick lämna blodprov igår för att se om orsaken är pga. kromosomfel eller hormoner samt så kände läkaren på hans pung och konstaterade att den är något mindre än "normalt". 

    Kan ni som varit eller är med om detta dela med er? Jag behöver känna att vi inte är ensamma i hela världen om detta! Även om jag såklart inte önskar någon denna mardröm! 

  • Svar på tråden Avsaknad av spermier
  • Äldre 28 Aug 17:37
    999 skrev 2015-08-28 11:47:34 följande:

    Jag tycker det är fruktansvärt bemötande ni får, när är det tänkt att ni ska träffa en läkare då? Hittills har ni alltså bara lämnat blodprover och spermaprover? Men inte fått träffa någon läkare som undersökt dig och din man? 

    Konstig fråga av läkaren, att fråga om hans testiklar är normala? Det är ju ingenting som går att se med blotta ögat, om de inte är extremt små. Läkaren känner och klämmer för att konstatera om de är små eller inte. Min mans testiklar ser fullt normala ut, både utseende- och storleksmässigt. Jag hade aldrig beskrivit dem som små, men nu tyckte två olika läkare att de är mindre än normalt i alla fall. Det borde de ju veta, att de inte kan fråga er om det. 

    Om jag var er, så skulle jag faktiskt överväga att söka specialistvård (Carlanderska), men det beror ju lite på när ni tror att ni kommer få komma till Sahlgrenska och också den ekonomiska biten. Det handlar ju om rätt så mycket pengar. Men självklart kan ni söka vård direkt på Carlanderska om ni tycker det känns bäst och är värt det. Men om ni ska få komma till Sahlgrenska snart så skulle jag nog väntat med att vända mig till Carlanderska. Det kan ju vara skönt för er att först få reda på hur stor chans det är att de hittar spermier via en vanlig biopsi, även om din man har höga fsh-värden så kan det vara så att han har en blockering i sädesledaren som hindrar spermierna att hitta ut (även om chansen dessvärre är liten att det är så det ligger till). Ni har ju rätt till gratis utredning och behandling på ert landsting, frågan är om ni orkar vänta för att utnyttja det eller om ni vill gå vidare direkt. 

    Vad gäller provtagningen, så var det samma för min man. Proverna tog på eftermiddagen efter att vi hade ätit både frukost och lunch. Jag tror inte att det är någon fara, men vad vet jag. Jag utgår från att de är så pass kunniga att de vet vad de gör. 

    Idag var min man och jag hos kuratorn igen. Vi pratade om att sjukhuset inte vill bekosta vår micro-tese och IVF-behandling på Carlanderska, trots att de inte kan hjälpa oss vidare. Jag kan köpa att de inte vill bekosta micro-tesen, men vi har rätt till tre gratis IVF-försök och om inte de kan hjälpa oss med det för att de inte hittar spermier i min mans testiklar, så borde de åtminstone betala IVF-behandlingen ifall Carlanderska hittar spermier. De är ju "skyldiga" oss tre IVF-behandlingar, så vad spelar det för roll om vi gör det hos dem eller hos en privat klinik? Vi hade mer än gärna gjort det hos dem, om de hade hittat spermier, men nu har de inte gjort det och säger att de inte kan hjälpa oss vidare. Kuratorn tyckte absolut att vi ska ta den diskussionen med vår läkare på återbesöket om några veckor, för att vi har bra argument, och hon skulle prata med dem för att se till att vi får en tid för återbesök så snart som möjligt. 

    Jag är så jäkla trött på hela den här karusellen. Jag orkar snart inte bry mig om att få barn. Kanske bäst att bara acceptera läget och börja vänja sig vid tanken att leva ett barnlöst liv. 


    Så tråkigt att höra att ni inte lyckades i biopsin. Vi ska på biopsi i slutet av september. Jag är jätterädd men samtidigt inställd på dåliga besked. Dock har jag märkt att jag nästan "hoppas" på inga spermier för då skulle denna karusell som ännu så länge inte gett oss några goda besked vara över. Det tär på mig och oss. Om vi får veta att vi inte kan få barn så kan jag fokusera på annat i livet. Investera i vår relation. Men dessa tankar känns oerhört förbjudna och elaka. Känner någon igen sig i mina tankar?
  • Äldre 28 Aug 19:01
    999 skrev 2015-08-26 16:56:19 följande:

    Inga spermier hittades på biopsin idag.


    Nej va tråkigt att höra!

    Precis som du säger så har ni ju tre gratisförsök så stå på er och ring ner ert landsting och fighta om att i alla fall få ett bidrag till ett försök på Carlanderska, även om de inte betalar hela beloppet. Tror säkert att de skulle kunna göra något men att de säger nej från början då många inte har ork till att ta fighten vidare.
  • 999
    Äldre 28 Aug 19:15
    Popetot skrev 2015-08-28 17:37:36 följande:
    Så tråkigt att höra att ni inte lyckades i biopsin. Vi ska på biopsi i slutet av september. Jag är jätterädd men samtidigt inställd på dåliga besked. Dock har jag märkt att jag nästan "hoppas" på inga spermier för då skulle denna karusell som ännu så länge inte gett oss några goda besked vara över. Det tär på mig och oss. Om vi får veta att vi inte kan få barn så kan jag fokusera på annat i livet. Investera i vår relation. Men dessa tankar känns oerhört förbjudna och elaka. Känner någon igen sig i mina tankar?
    Ja det är fruktansvärt tråkigt, men kan känna igen dina känslor lite grann. Vi regerade inte så starkt på det negativa beskedet som jag trodde att vi skulle göra, men vi har mått dåligt i flera månader nu så kropp och sinne säger väl ifrån nu, att nu får det vara nog! Men samtidigt så har vi bestämt för att ge det ett till försök och söka oss vidare till Carlanderska (som jag skrivit ovan), så vi håller oss fast på karusellen ett litet tag och hoppas att vi inte ramlar av och slår oss. 

    Hur går era tankar kring alternativa vägar? Donerade spermier? Adoption? 
  • 999
    Äldre 28 Aug 19:20
    Hannis83 skrev 2015-08-28 19:01:34 följande:
    Nej va tråkigt att höra!

    Precis som du säger så har ni ju tre gratisförsök så stå på er och ring ner ert landsting och fighta om att i alla fall få ett bidrag till ett försök på Carlanderska, även om de inte betalar hela beloppet. Tror säkert att de skulle kunna göra något men att de säger nej från början då många inte har ork till att ta fighten vidare.
    Mm, det är väldigt tufft just nu, vi hade satt allt vårt hopp i detta i princip, men vi kämpar vidare... Det är trist att vi måste hålla en kamp mot landstinget också, mitt i allt. Vi har i alla fall varit och begärt ut våra journaler idag, så de ska skickas hem till oss och om några veckor ska vi på återbesök, då ska vi ta upp Carlanderska. Jag tror också, precis som du säger, att de säger nej för att de vet att många godtar det och inte orkar kämpa emot... 
  • Äldre 28 Aug 19:58
    999 skrev 2015-08-28 19:15:10 följande:

    Ja det är fruktansvärt tråkigt, men kan känna igen dina känslor lite grann. Vi regerade inte så starkt på det negativa beskedet som jag trodde att vi skulle göra, men vi har mått dåligt i flera månader nu så kropp och sinne säger väl ifrån nu, att nu får det vara nog! Men samtidigt så har vi bestämt för att ge det ett till försök och söka oss vidare till Carlanderska (som jag skrivit ovan), så vi håller oss fast på karusellen ett litet tag och hoppas att vi inte ramlar av och slår oss. 

    Hur går era tankar kring alternativa vägar? Donerade spermier? Adoption? 


    Jag skäms något fruktansvärt för dessa känslor. För vår del har min man eventuella cellförändringar sim kan vara bakomliggande de uteblivna spermierna. Jag tror det är min rädsla där som talar mycket. Fokusen har lite flyttats från barn till hans hälsa. Och att han är frisk är ju viktigare än allt annat.

    Just nu känner vi båda att adoption är uteslutet. Vi kommer inte orka med den utredningen. Då väljer vi hellre att vara utan barn. Och det är vårt barn jag vill ha. Jag kan inte tänka mig att ta emot spermier från någon annan. Kanske ändras detta senare :/
  • Äldre 28 Aug 20:12
    MariaC skrev 2015-08-27 22:37:47 följande:
    Ringde även Sahlgrenska och pratade med en barnmorska,  frågade vad proverna innebär, fick till svar "Jag har ingen aning om vad det betyder, jag är inte så bra på manlig infertilitet så det är onödigt att jag spekulerar i det"   Kändes ju som ett seriöst svar...... Så nej, det verkar inte finnas någon som kan svara på våra frågor verkar det som. 

    Nej, de har inte sagt något om testikelstorleken för ingen har undersökt honom. På Näl frågade läkaren "Är dina testiklar i normal storlek?" Jag kontrade med att fråga vad som är normal storlek och hur man ska veta det....hoppades såklart på att han skulle undersöka men läkarna på Näl är ju livrädda att göra eller säga nåt fel när de vet att vi ska vidare till Sahlgrenska, så han undersökte aldrig.

    Undra om vi kan hoppa över biopsi om chansen ändå är så minimal, och göra Mikro-Tese direkt? Nu orkar vi inte vänta känns det som. Vill träffa kompetent och bra personal som förstår och svarar på alla tusen frågor vi har.

    Vi har pratat lite om spermadonation samt adoption men det känns som att det får bli nästa steg att fundera på, det går inte att tänka på allt samtidigt. Först vill vi veta om något annat funkar, gör det inte det så får vi ta ställning då hur vi går vidare.

    Skönt för er att ni fått tid. Var de trevliga? Hur snabbt kunde ni få tid för Mikro-Tese om ni bestämmer er för det?
    Så tråkigt att ni fått sådant bemötande på Sahlgrenska :( Min sambo och jag går själva där och även om det är otroligt segt har alla alltid varit otroligt gulliga och försökt svar på alla våra frågor (med undantag från läkarkandidaten som vi tog emot oss vid vårt första besök). Dagen efter sambon gjort TESA/PESA var jag där för ett blodprov så frågade jag om jag kunde få prata med läkaren angående resultatet då sambon som tagit emot telefonsamtalet inte riktigt kom ihåg allt läkaren sagt. En halvtimmes väntan och sedan fixade de ett kort samtal. 

    Har också gjort en Micro-Tese på Carlanderska och kan bara säga att de är toppen! De tog så otroligt gott hand om oss både under själva förberedelserna så som ingreppen. När vi var där för två år sedan så hade vi kunnat få en tid efter en månad eller två, beroende på mensen, men vi valde att vänta efter att Göran kommit tillbaka från sin utbildningsresa. 

    Hur långt har ni kommit i Sahlgrenska-resan?
  • Äldre 28 Aug 20:22
    Popetot skrev 2015-08-28 19:58:12 följande:
    Jag skäms något fruktansvärt för dessa känslor. För vår del har min man eventuella cellförändringar sim kan vara bakomliggande de uteblivna spermierna. Jag tror det är min rädsla där som talar mycket. Fokusen har lite flyttats från barn till hans hälsa. Och att han är frisk är ju viktigare än allt annat.

    Just nu känner vi båda att adoption är uteslutet. Vi kommer inte orka med den utredningen. Då väljer vi hellre att vara utan barn. Och det är vårt barn jag vill ha. Jag kan inte tänka mig att ta emot spermier från någon annan. Kanske ändras detta senare :/
    När vi fick vårt första besked kunde vi inte heller tänka oss donation men under resans gång när jobbiga besked avlöste vart annat så valde vi ändå att sätta upp oss i kön om det var så att vi skulle ändra oss. Att ta emot någon annans spermier känns väl lite sisådär det är många frågor som surrar i huvudet både kring barnet men också om donatorn. Samtidig så vill vi ha ett barn tillsammans och vi båda vill vara med på resans gång så ju längre tiden har gått ju mer ok känns det. Vi tar det som det kommer :) Vem vet, än så länge har det ju inte hittat några avvikelser på mig men det skulle inte förvåna mig om det här skiter sig också. Så underbart positiv jag kände mig där :) 

    I alla fall om det är så att ni tillhör Sahlgrenska så skulle jag råda er till att i alla fall sätta upp er på listan då väntetiden nu är uppe i nästan två år, vi har väntat sedan november 2013. Mycket kan hända under väntans gång men skulle ni ändå känna att ni inte vill när ni väl kommer fram så kan man ju alltid tacka nej, bättre det än att efter kanske ett år ändra sig och sedan sätta upp sig :)
  • Äldre 29 Aug 09:32
    Hannis83 skrev 2015-08-28 20:22:19 följande:

    När vi fick vårt första besked kunde vi inte heller tänka oss donation men under resans gång när jobbiga besked avlöste vart annat så valde vi ändå att sätta upp oss i kön om det var så att vi skulle ändra oss. Att ta emot någon annans spermier känns väl lite sisådär det är många frågor som surrar i huvudet både kring barnet men också om donatorn. Samtidig så vill vi ha ett barn tillsammans och vi båda vill vara med på resans gång så ju längre tiden har gått ju mer ok känns det. Vi tar det som det kommer :) Vem vet, än så länge har det ju inte hittat några avvikelser på mig men det skulle inte förvåna mig om det här skiter sig också. Så underbart positiv jag kände mig där :) 

    I alla fall om det är så att ni tillhör Sahlgrenska så skulle jag råda er till att i alla fall sätta upp er på listan då väntetiden nu är uppe i nästan två år, vi har väntat sedan november 2013. Mycket kan hända under väntans gång men skulle ni ändå känna att ni inte vill när ni väl kommer fram så kan man ju alltid tacka nej, bättre det än att efter kanske ett år ändra sig och sedan sätta upp sig :)


    Tack för ditt svar. Vi ska först få svar på biopsin. Beroende på hur det går får jag ta upp det här med donation. Min man mår så dåligt i detta och att det är "hans fel" (förstå mig rätt, jag anklagar honom verkligen inte) så jag är försiktig med att stressa fram något. Men ska ta en funderare på om vi ska ställa oss i kö. Vi utreds på rmc i Malmö. Ingen aning om kötiderna där. Någon som vet?
  • 999
    Äldre 29 Aug 16:34
    Popetot skrev 2015-08-28 19:58:12 följande:
    Just nu känner vi båda att adoption är uteslutet. Vi kommer inte orka med den utredningen. Då väljer vi hellre att vara utan barn. Och det är vårt barn jag vill ha. Jag kan inte tänka mig att ta emot spermier från någon annan. Kanske ändras detta senare :/
    Jag känner precis samma sak. Adoption är uteslutet och donerade spermier kan jag inte tänka mig heller, men som du säger så kanske det ändras. Men jag vill inte ens behöva överväga det eller ta emot donerade spermier som en "kompromiss" för att vi annars inte kan få barn. Önskar att jag slapp överväga det ens. Vad tänker din man om donerade spermier? Skulle han kunna tänka sig det. Min man säger att han vill ha barn och att blod inte är tjockare än vatten. För han är det absolut ett alternativ, men inte för mig... 

    Om det skulle visa sig att han inte kan få barn alls (om m-tesen också misslyckas) så vet jag att han vill gå vidare till donerade spermier. Han säger att han inte kan tänka sig ett liv utan barn. Jag å andra sidan kan inte heller tänka mig ett liv utan barn, men kan inte acceptera att ta emot donerade spermier. Snacka om att fastna i ett hamsterhjul. 
  • Äldre 29 Aug 18:37
    999 skrev 2015-08-29 16:34:50 följande:

    Jag känner precis samma sak. Adoption är uteslutet och donerade spermier kan jag inte tänka mig heller, men som du säger så kanske det ändras. Men jag vill inte ens behöva överväga det eller ta emot donerade spermier som en "kompromiss" för att vi annars inte kan få barn. Önskar att jag slapp överväga det ens. Vad tänker din man om donerade spermier? Skulle han kunna tänka sig det. Min man säger att han vill ha barn och att blod inte är tjockare än vatten. För han är det absolut ett alternativ, men inte för mig... 

    Om det skulle visa sig att han inte kan få barn alls (om m-tesen också misslyckas) så vet jag att han vill gå vidare till donerade spermier. Han säger att han inte kan tänka sig ett liv utan barn. Jag å andra sidan kan inte heller tänka mig ett liv utan barn, men kan inte acceptera att ta emot donerade spermier. Snacka om att fastna i ett hamsterhjul. 


    Så väl jag förstår dig! Jag känner ett obehag inför att ha en främmande mans barn att växa i mig. Jag dömmer ingen som väljer att ta emot spermier men det känns helt fel för mig. Men vem vet, kanske kan jag komma att ändra mig. Men just nu känns det otänkbart. Min man vill inte heller alls det. Tror på något vis att vi i så fall troligare skulle adoptera även om vi redan uteslutit det också. Jag har en riktig pissdag idag och önskar bara att detta är en otäck dröm. Jag hoppas verkligen att ni kommer lyckas genom tesen!
Svar på tråden Avsaknad av spermier