Avsaknad av spermier

Stort grattis!!! :) Har behandlingarna varit påfrestande för er relation-oro kring att det kanske ej blir barn osv?

Tack:)

Nja, inte direkt har nog varit tvärtom. Men tror det är viktigt att man pratar mycket , jag har mer behov att prata än min sambo, men han lyssnar alltid o funnits där.

Sedan hade vi även alternativet om det inte skulle finnas några spermier så var vi öppna för spermiedonator.

Men det har varit tufft det kan man inte säga ngt annat om. Är påfrestande med ivf behandlingar som inte går vägen.

Ibland har jag svårt att njuta av denna graviditeten för jag är rädd att det skall hända ngt,

Förstår det. Hoppas du får njuta snart!! Har du tips på hur jag (som är så himla rädd att aldrig få barn) kan tänka?

Tyvärr så finns det inga bra tips att ge:/.

Har de gjort en utredning på dig?

Såg att ni kan tänka er donerade spermier o då finns det stora chanser att ni får ert barn.

Vid pesa eller tesa går läkaren in med en tunn nål och aspirerar ut (suger ut) vävnad/spermier. Micro-Tese är mer likt en testikelbiopsi. Då gör läkaren ett snitt i pungen och tittar med mikroskop på vävnaden och väljer därefter ut vävnad som ska avlägsnas och undersökas. Vid en vanlig testikelbiopsi tittar läkaren bara med blotta ögat, ej med mikroskop. Vad jag har förstått det som är Micro-tese den absolut bästa metoden, men den görs inte på så många ställen. Min man har gjort en testikelbiopsi där de som sagt fann få, orörliga spermier. Det är därför jag funderar på om micro-tese är ett bättre alternativ för oss.

Jag vill så gärna ha min mans barn, jag vill egentligen inte använda sperma från en donator. Fast jag kan inte tänka mig ett liv utan barn... Min man har sagt att han kan tänka sig använda sperma från en donator, men då vill han åka till Danmark och använda sig av en anonym donator.

Men om man finner orörliga spermier-kan dessa inte användas? Jag förstår hur du menar precis. Det är en stor sorg att jag eventuellt aldrig kommer kunna se några likheter i eventuella barn... men det är med honom jag känner att jag vill ha barn. Har aldrig velat ha barn lika starkt som när jag träffade honom. Donation är väl inte så jag tänkte mig att livet skulle bli men hellre det än ett liv utan barn och sedan tror jag man känner annorlunda när barnet väl kommer - att man inte tänker på det.

Jag kan lova att man inte bryr sig det minsta när barnet väl är här. Jag gick igenom en krasch när jag väl blev gravid med hjälp av donation... För det var inte alls så jag hade tänkt mitt liv. Men idag är jag så glad att möjligheten finns och jag har aldrig varit så tacksam som jag är för vår son. Så ofta som jag tänker på att det inte var en självklarhet att jag hade fått vara med på babysimet, att jag fått vara med på familjecentralen, att jag fått sitta där med vår son i knäet och sjunga de där fåniga sångerna och se hans glädje.... Det är värt så jäkla mycket att inga ord kan beskriva. Jag tror inte att jag hade känt samma tacksamhet om vår väg till barn inte hade varit lika tung som den blev. Så oavsett vad man måste ta sig igenom för att få lyckan så är det värt det i slutändan. Barn ger så mycket glädje och livskvalitet och är det barn man vill ha i sitt liv så är det värt varenda minut av kämpande för att till slut lyckas. Jag håller mina tummar för att ni också får barn till slut, på vilket sätt det än blir!