Avsaknad av spermier

Alltså, jag är rätt "mesig" och tycker allt ifrån blodprov är jobbigt. Så ja, jag är rädd för sprutor (kommer aldrig fixa att ta dom själv) äggplock osv. Men vi får se hur det går. Jag tar en dag i taget och jag får lov att göra det som krävs. Vanligtvis tror jag man gör ca 4 inseminationsförsök och två ivf? Men är lite osäker. Vi har pratat om två insemineringar nu iaf, sen kanske det blir ivf. Får se.

Tror det är väldigt individuellt hur allt känns och upplevs.

Det är STÖRRE chans med IVF. Enligt min gynekolog (fd IVF-läkare på SU) är chansen med insemination 14-20% och IVF 30-35%. Sen är kvinnans ålder väldigt avgörande osv såklart. På Vitanova i Danmark uppskattade hon 25% på insemination för mig men tycker det låter högt. Har ni fått veta någon procentsats?

Om du är ?mesig? så är jag detsamma! Jag hade heller aldrig klarat att ta sprutor själv och att veta att de skulle PLOCKA ägg ur de nedre regionerna skrämmer mig också.. Det är ju som du säger att oavsett så gör man ju det man måste liksom.. Hoppas det tog sig den här gången så ni slipper ivf.

Vi fick brev från Linköping att vi är välkomna i maj på det där psykologsamtal tsm med läkare. Så nu vet jag inte hur vi gör med danmark. Man undrar ju hur långt tid efter ett sånt samtal själva behandling drar i gång... Om det är värt att åka till Danmark om man nu skulle vara ?nära? i Sverige.

Det är nog helt individuellt! Jag tyckte att spolningen som gjordes under utredningen var fruktansvärd, medans andra inte känner något alls. Likadant är det väl med plock..Så konstigt att det kan vara så olika!

För oss tog det bara typ tre månader från psykologsamtal till första insättningen. Men det är nog olika från landsting till landsting. Vår klinik hade ingen kö.

Jag tyckte också spolningen var hemsk. Två sköterskor och min sambo försökte hjälpa mig igenom det.

Det var så pass snabbt ändå! Jag förväntar mig världens kö även efter samtalet.. Men som du säger är det säkert olika från landsting till landsting. Hoppas inte man behöver vänta länge.. Vad pratar man om vid samtalet?

Tyckte du att det var smärtan som var jobbig eller själva ingreppet?

Man pratar om hur man är som person och hur ens partner är, vad man jobbar med, vad man gör på fritiden och sen pratar man ju om känslor inför behandlingarna, att man inte kan få barn på egen hand och hur man ställer sig tilö donation osv. Inga svåra frågor.

Jag tyckte att spolningen gjorde så fruktansvärt ont. Inseminationen gör inte särskillt ont men för mig är det en väldigt obehaglig och obekväm sak att göra. Nu sist tog det rätt lång tid också om man jämför med tidigare.

Testade mig imorse och det var negativt. Jag visste det egentligen men bröt ihop i alla fall. Jag hatar det här.

Okej låter som ett vanligt samtal med andra ord. Jag har varit lite orolig kring det men nu när vi väl fick kallelsen så tappa jag oron kring det.

Jag tyckte också spolningen gjorde så jävlans ont rent ut sagt! Ont i flera dagar. Men fasen att det inte tog sig!! Är det helt uteslutet att kunna va denna gången? Usch jag lider med dig... varför ska Man ha sån otur..

Alltså, på nåt sätt rätt skönt att du också tyckte de gjorde så ont... för då är jag väl inte helt överkänslig i alla fall ???? Tror i alla fall inte du behöver oroa dig över samtalet. Det är mest något man måste få gjort för att gå vidare.

Ja det blev ingen graviditet den här gången heller. Blir så frustrerad för jag kan ju inte göra något åt det. Men varför går det inte?! Det finns inga "fel" på mig. Har världens bästa sambo som lugnar och stöttar mig i alla fall. Nästan så jag får dåligt samvete, för han går ju igenom detta också.

Det behöver inte vara något fel på dig. Kör ni med hormoner och ÄL-spruta? Trots regelbunden ÄL är det inte säkert att ägget släpper. Har du kontrollerat att du ägglossar eller följt dina ägg genom VUL? Frusna spermier lever inte lika länge som färska spermier gör vilket innebär att tidsaspekten är a och o. Beklagar att det inte funkade denna gång. Snart är det dags för oss. Jättenervöst men äntligen får vi börja.