Avsaknad av spermier

2014 gjorde vi tre försök i danmark och nu har vi gjort ett försök i sverige. Har inte fått nån behandling inför inseminering nån gång då dom ansett att förutsättningarna varit tillräckligt bra. Det försöket vi gjorde nu i mars så fick jag en ägglossningsspruta pga att min ägglossning skulle komma mitt i påsken annars, och därmed fick jag ta lutinus två gånger om dagen fram till gravtest. Ringde i måndags och berättade att testet var negativt men sen har jag inte hört nåt. Sköterskan sa bara att jag skulle ringa nästa gång det är ägglossning så gör vi ett nytt försök. Hade ju gärna pratat med läkaren innan för att veta om vi ska göra nåt annorlunda den här gången. Jag vet inte ens vad aöternativen är. Är mest tom just nu faktiskt...

Ok 4 totalt. Är du skeptisk inför ivf? Jag förstår att det är tungt just nu men det är många som inte blir gravida via insemination eller blir det efter fler försök. Vi har bestämt oss för max 6 inseminationer innan IVF.

Jag är inte skeptiskt inför det i sig. Jag hade gärna gjort det direkt egentligen. Men jag är helt livrädd för alla sprutor och äggplock och insättning och allt vad det innebär. Vet på riktigt inte om jag fixar det. Hur känner du inför det?

Vi gjorde IVF, gjorde ingen insemination innan var rädd att bli besviken. Ville öka chansen till barn. Hade dock sån ångest inför sprutor och äggplock, som yngre svimmade jag efter sprutor. Första kvällarna var tuffa men med en målbild klar kom jag över det, min man tog sprutorna på mig och jag tittade aldrig på dem. Är inte ett dugg rädd för sprutor idag, dessutom tas det mycket provet när man är gravid, så tyvärr måste man vänja sig. Äggplocket var inte heller så hemskt som jag föreställde mig, var bedövad och fick morfinpuffar om jag kände något. Idag är vi föräldrar till en tvååring, jag trotsade mina rädslor och det gick vägen. Förstår dina rädslor, men har nog börjat resonera som så att rädslorna inte får hindra eller stoppa mig att leva mitt liv och uppnå det jag vill. Lycka till!

Då var det dags för insemination idag igen. Totalt vårat femte försök, men vårat andra på den här kliniken. Ägglossningstestet visade glad gubbe imorse. Är så spänd och nervös. Lika mycket varje gång. Pendlar mellan hopp och förtvivlan. Kan detta vara gången det funkar? Man vet ju inte. Vågar nästan inte hoppas....

En fråga- varför insemineras du så tidigt? Är det inte dagen efter positivt som är den bästa tidpunkten? Det tar ju tid tills ägget släpper? Eller kör du med ultraljud?

Hur går det för alla? Det är så lugnt här i gruppen. Nu har det ju varit helgdagar osv så det är kanske därför...

Nyfiken bara hur det går