• 999

    Avsaknad av spermier

    igår fick min man och jag besked på hans spermaprov, på vårt första utredningssamtal. Visade sig att det hittats 0 spermier i hans sädesvätska! Känns som att vi har hamnat i en mardröm som vi inte lyckas vakna upp ur... 
    Nu vill jag höra om det finns fler som fått det beskedet och vad som hände sen? Hur gick det? 

    Min man fick lämna blodprov igår för att se om orsaken är pga. kromosomfel eller hormoner samt så kände läkaren på hans pung och konstaterade att den är något mindre än "normalt". 

    Kan ni som varit eller är med om detta dela med er? Jag behöver känna att vi inte är ensamma i hela världen om detta! Även om jag såklart inte önskar någon denna mardröm! 

  • Svar på tråden Avsaknad av spermier
  • Nervernautanpå
    askyfullofstars skrev 2018-05-01 21:06:05 följande:

    Vi är i valet av donator. Nästa månad gör vi första försöket. Är så nervös, tränar för att stressa ned men det funkar inte. Inhandlat alla mediciner (hormonstimulerande) och ordnat en gyn.

    Har någon av er som valt donator tagit hänsyn till CMV-status på donatorn? Hur går det själv?


    Vi valde inte donator själv utan det gjorde vår läkare.

    Förstår att det är nervöst och spänt. Jag pendlar hela tiden i humör, ena dagen är jag glad och hoppfull och nästa gråter jag okontrollerat eller säger dumma saker. Emellanåt känns det som att jag är psykiskt sjuk även fast jag vet att så inte är fallet, det är så mycket tankar som snurrar hela tiden. Sånt här tär på en mer än man tror. Min sambo är fantastisk. Det är jobbigt för honom också men han stöttar mig hela tiden.

    Vi gjorde vårt senaste försök för nån vecka sen. Försöker att inte tänka så mycket men det är svårt. Försöker hålla mig sysselsatt istället.....
  • askyfullofstars
    Nervernautanpå skrev 2018-05-01 22:24:01 följande:

    Vi valde inte donator själv utan det gjorde vår läkare.

    Förstår att det är nervöst och spänt. Jag pendlar hela tiden i humör, ena dagen är jag glad och hoppfull och nästa gråter jag okontrollerat eller säger dumma saker. Emellanåt känns det som att jag är psykiskt sjuk även fast jag vet att så inte är fallet, det är så mycket tankar som snurrar hela tiden. Sånt här tär på en mer än man tror. Min sambo är fantastisk. Det är jobbigt för honom också men han stöttar mig hela tiden.

    Vi gjorde vårt senaste försök för nån vecka sen. Försöker att inte tänka så mycket men det är svårt. Försöker hålla mig sysselsatt istället.....


    Jag förstår dig verkligen. Man börjar tro att man blivit knäpp. Jag är inte samma person som innan detta hände. På gott och ont... Min man stöttar mig med. Känns som det är jag med problemet för jag grubblar ihjäl mig och då har vi inte ens börjat.

    Jag håller verkligen tummarna för dig. När testar ni?
  • Nervernautanpå
    askyfullofstars skrev 2018-05-01 22:49:25 följande:

    Jag förstår dig verkligen. Man börjar tro att man blivit knäpp. Jag är inte samma person som innan detta hände. På gott och ont... Min man stöttar mig med. Känns som det är jag med problemet för jag grubblar ihjäl mig och då har vi inte ens börjat.

    Jag håller verkligen tummarna för dig. När testar ni?


    Tar man sig igenom detta så lär man klara vad som helst. Man blir väl starkare av prövningar antar jag. Har inte ens kollat på lappen om vilket datum vi skulle testa. Men tror det var den 12e.
  • askyfullofstars
    Nervernautanpå skrev 2018-05-01 23:29:31 följande:

    Tar man sig igenom detta så lär man klara vad som helst. Man blir väl starkare av prövningar antar jag. Har inte ens kollat på lappen om vilket datum vi skulle testa. Men tror det var den 12e.


    Kärleken sätts verkligen på prov. Men man får bestämma sig att man ska klara det. Någongång är det ens tur! Finns andra vägar att testa dessutom...
  • Nervernautanpå
    askyfullofstars skrev 2018-05-02 12:58:50 följande:

    Kärleken sätts verkligen på prov. Men man får bestämma sig att man ska klara det. Någongång är det ens tur! Finns andra vägar att testa dessutom...


    Man kan ju inte ge upp någonsin. Tycker det är svårt när man går och väntar inför gravtest för man känner verkligen allting. Jag är den typ av person som inte brukar känna efter så mycket. Jag kör på jämt även om jag mår lite sådär eller inte. Men nu känner jag allt, har jag ont i magen? Mår jag lite illa idag? Huvudvärk? Trött? Osv osv och allt kan man koppla till eventuell graviditet... men det går också att koppla till helt vanligt mående inför mens osv.
  • mooonwalker
    Nervernautanpå skrev 2018-05-01 23:29:31 följande:
    Tar man sig igenom detta så lär man klara vad som helst. Man blir väl starkare av prövningar antar jag. Har inte ens kollat på lappen om vilket datum vi skulle testa. Men tror det var den 12e.
    Hej!

    Jag vet inte hur mycket du har läst i tråden, men jag har varit aktiv tidigare. Min man har noll spermier i utlösningen, men vid en öppen testikelbiopsi hittade man några få orörliga spermier som dock ej kunde frysas. Efter massa fel från sjukhusets sida fick vi tillslut göra en micro-tese där vi hade turen att hitta flera levande spermier. Samtidigt som micro-tesen fick jag göra äggutplock där jag blev överstimulerade och man plockade ut över 30 ägg. Ett embryo återfördes, men fäste inte. Tyvärr klarade sig bara ett embryo till frysen. Detta fick jag tillbaka nyligen, så jag har testdag 10/5, två dagar före dig.

    Jag förstår att du har gjort en insemination. Har du fått några gravid-symtom än? Jag håller tummarna för att det fungerar! Glad
  • Nervernautanpå
    mooonwalker skrev 2018-05-02 16:51:33 följande:

    Hej!

    Jag vet inte hur mycket du har läst i tråden, men jag har varit aktiv tidigare. Min man har noll spermier i utlösningen, men vid en öppen testikelbiopsi hittade man några få orörliga spermier som dock ej kunde frysas. Efter massa fel från sjukhusets sida fick vi tillslut göra en micro-tese där vi hade turen att hitta flera levande spermier. Samtidigt som micro-tesen fick jag göra äggutplock där jag blev överstimulerade och man plockade ut över 30 ägg. Ett embryo återfördes, men fäste inte. Tyvärr klarade sig bara ett embryo till frysen. Detta fick jag tillbaka nyligen, så jag har testdag 10/5, två dagar före dig.

    Jag förstår att du har gjort en insemination. Har du fått några gravid-symtom än? Jag håller tummarna för att det fungerar! 


    Vilken lycka för er att ni fann spermier ändå. Vi har fått veta att det är noll chans för oss tyvärr. Min sambo har även blivit kollad innan vi träffades och det finns inga. Så vi går vidare med donation.

    Gravidsymtom vet jag inte, kan ju lika gärna vara symtom som man får innan mens. Får för mig ibland att jag känner nåt men av tidigare erfarenhet då det visat sig att jag haft fel så vågar jag inte hoppas.

    Den senaste inseminationen så gick det så himla snabbt så jag kände det nästan som att hon nog missade själva delen med att föra in spermierna, men hon försäkrade mig om att hon gjort det, haha. Gången innan tog det sån himla tid för läkaren jag hade då att genomföra det. Vet inte om jag var mer spänd då och det kanske hade med det att göra.

    Håller tummarna för att det lyckas för oss båda nu. Hur länge har ni försökt?
  • mooonwalker
    Nervernautanpå skrev 2018-05-02 17:46:48 följande:
    Vilken lycka för er att ni fann spermier ändå. Vi har fått veta att det är noll chans för oss tyvärr. Min sambo har även blivit kollad innan vi träffades och det finns inga. Så vi går vidare med donation.

    Gravidsymtom vet jag inte, kan ju lika gärna vara symtom som man får innan mens. Får för mig ibland att jag känner nåt men av tidigare erfarenhet då det visat sig att jag haft fel så vågar jag inte hoppas.

    Den senaste inseminationen så gick det så himla snabbt så jag kände det nästan som att hon nog missade själva delen med att föra in spermierna, men hon försäkrade mig om att hon gjort det, haha. Gången innan tog det sån himla tid för läkaren jag hade då att genomföra det. Vet inte om jag var mer spänd då och det kanske hade med det att göra.

    Håller tummarna för att det lyckas för oss båda nu. Hur länge har ni försökt?
    Jag hade mens-liknande smärta för någon dag sedan, men nu känner jag ingenting. Avskyr verkligen att gå och vänta på att testa! Det här är värre än att vänta på själva ingreppet!

    Jag tror att vi började försöka aktivt i början av 2015, men dess för innan hade vi haft oskyddat samlag i säkert ett år. Försökte ni själva först eller sökte ni hjälp direkt med tanke på att din sambo redan hade blivit kollad?

    Sprutar de in spermierna genom livmodertappen upp i livmodern? För i så fall går det ju till på samma sätt som vid ET eller FET. Den här insättningen gick väldigt fort, men förra gången var jobbigare. Fast då hade jag ju gjort äggutplocket kort innan och tagit massa hormoner... 
  • askyfullofstars
    mooonwalker skrev 2018-05-02 16:51:33 följande:

    Hej!

    Jag vet inte hur mycket du har läst i tråden, men jag har varit aktiv tidigare. Min man har noll spermier i utlösningen, men vid en öppen testikelbiopsi hittade man några få orörliga spermier som dock ej kunde frysas. Efter massa fel från sjukhusets sida fick vi tillslut göra en micro-tese där vi hade turen att hitta flera levande spermier. Samtidigt som micro-tesen fick jag göra äggutplock där jag blev överstimulerade och man plockade ut över 30 ägg. Ett embryo återfördes, men fäste inte. Tyvärr klarade sig bara ett embryo till frysen. Detta fick jag tillbaka nyligen, så jag har testdag 10/5, två dagar före dig.

    Jag förstår att du har gjort en insemination. Har du fått några gravid-symtom än? Jag håller tummarna för att det fungerar! 


    Åh positiva nyheter!! :) hur många ägg befruktsdes? 30 ägg är ju jättemånga, gick du på det långa protokollet?
  • Ontopic

    Vi väntar på att få komma till Linköping 9/5 för att träffa läkare och kurator. Sen vet jag inte hur,ä eller när något händer därefter.. Vi har kontakt med klinik o Danmark också men valt att vänta in.

Svar på tråden Avsaknad av spermier