• 999
    Äldre 4 Jun 18:21
    539093 visningar
    2466 svar
    2466
    539093

    Avsaknad av spermier

    igår fick min man och jag besked på hans spermaprov, på vårt första utredningssamtal. Visade sig att det hittats 0 spermier i hans sädesvätska! Känns som att vi har hamnat i en mardröm som vi inte lyckas vakna upp ur... 
    Nu vill jag höra om det finns fler som fått det beskedet och vad som hände sen? Hur gick det? 

    Min man fick lämna blodprov igår för att se om orsaken är pga. kromosomfel eller hormoner samt så kände läkaren på hans pung och konstaterade att den är något mindre än "normalt". 

    Kan ni som varit eller är med om detta dela med er? Jag behöver känna att vi inte är ensamma i hela världen om detta! Även om jag såklart inte önskar någon denna mardröm! 

  • Svar på tråden Avsaknad av spermier
  • Anonym (Sara9­0)
    Äldre 30 Aug 07:33
    MariaC skrev 2018-08-27 19:39:12 följande:

    Hej på er,

    Vi förlorade ju vår son Vide i plötslig spädbarnsdöd i magen, i v 32. Han föddes stilla 2 juni. Livet är så fruktansvärt jobbigt. Men vi vill försöka få syskon till Vide. Vi fick en blasto till frysen och min mens kom igång snabbt efter förlossningen.

    21 augusti var vi på kliniken och satte in blaston, är på rd 6 idag. Td 3 sept. Vi hoppas så att det ska ta sig. Håll tummarna för oss alla här inne!!!


    Fy!!! Det ska ingen människa behöva gå igenom! Stor kram och beundransvärt hur ni kämpar vidare!
  • Äldre 30 Aug 11:34
    Anonym (Sara90) skrev 2018-08-30 07:29:42 följande:

    Hej. Inte skrivit sedan i februari, fick då missfall. Hann göra 7 inseminationer med donator. Nu kör vi på ivf i Norge med donator. Äggplock i måndags o imorgon ska vi sätta tillbaka.

    Lycka till alla som kämpar!!


    Välkommen tillbaka! Hur gick äggplocket? Fått veta resultatet ? :) stort lycka till!!!
  • Anonym (Sara9­0)
    Äldre 30 Aug 15:21
    askyfullofstars skrev 2018-08-30 11:34:45 följande:

    Välkommen tillbaka! Hur gick äggplocket? Fått veta resultatet ? :) stort lycka till!!!


    Tack! Hur gär det för dig nu, vad gör ni? Försökt läsa tråden men så mkt text!

    15 ägg fick vi ut , varav 10 befruktades. Idag var det 6 som fortfarande delade sig. Har haft rätt ont Sedan äggplocket så idag var jag på utraljud och de ser att jag är överstimulerad! Förstorade äggstockar och vätska i buken, så inget återförande imorgon, de kommer frysas! Vänta två menscyklar innan man kan sätta tillbaka ett ägg..
  • Äldre 30 Aug 15:43
    Anonym (Sara90) skrev 2018-08-30 15:21:40 följande:

    Tack! Hur gär det för dig nu, vad gör ni? Försökt läsa tråden men så mkt text!

    15 ägg fick vi ut , varav 10 befruktades. Idag var det 6 som fortfarande delade sig. Har haft rätt ont Sedan äggplocket så idag var jag på utraljud och de ser att jag är överstimulerad! Förstorade äggstockar och vätska i buken, så inget återförande imorgon, de kommer frysas! Vänta två menscyklar innan man kan sätta tillbaka ett ägg..


    Fick ni 6 st till frysen? åh! Tråkigt att ni inte får sätta tillbaka ett ägg men hälsan går ju först... Vad fick du för dos?

    Jag har inseminerats i lördags. Testdag 8/9. Första försöket! Kände du av några symtom den gången du blev gravid?
  • Anonym (Sara9­0)
    Äldre 30 Aug 17:49
    askyfullofstars skrev 2018-08-30 15:43:38 följande:

    Fick ni 6 st till frysen? åh! Tråkigt att ni inte får sätta tillbaka ett ägg men hälsan går ju först... Vad fick du för dos?

    Jag har inseminerats i lördags. Testdag 8/9. Första försöket! Kände du av några symtom den gången du blev gravid?


    De ska vänta tills dag 5 innan de fryser sa de, så oklart hur många som fryses nu! Får reda på måndag. Tog 150 enheter gonal f! Va för mkt för mig uppenbarligen!

    Åh så spännnde!!! Hoppas! Nej, den gången jag var gravid hade jag inga symtom alls! Det var det som var skillnaden minns jag! Lycka till och uppdatera hue det går!
  • Äldre 31 Aug 12:23

    Så det blev ingen graviditet den här gången heller. Efter sju insemineringar är det nu dags för ivf. Jag har verkligen velat slippa det men det verkar inte finnas något annat alternativ. Jag är livrädd för sprutorna, äggplock, insättning.... ja allt. Men vilket alternativ har jag? Att vara rädd är tydligen helt ologiskt och överallt får jag höra att "om det här är så jobbigt så vänta bara tills du blir gravid" eller "fixar du inte det här så kommer du inte fixa att föda barn" osv. Så..... jag vet inte. Känner mig som sämsta kvinnan i världen. Jag kan inte bli gravid och jag är inte tillräckligt modig.

    Men jag ska fixa det. Jag och min sambo skulle bli jättebra föräldrar, det vet jag. Det är bara några hinder på vägen som jag behöver övervinna. Har redan övervunnit massor av mina rädslor. När vi påbörjade vår resa klarade jag knappt av blodproven.

    Önskar att jag kunde känna mer hopp iaf. Just nu känns allt väldigt hopplöst....

  • Äldre 31 Aug 12:37
    Nervernautanpå skrev 2018-08-31 12:23:26 följande:

    Så det blev ingen graviditet den här gången heller. Efter sju insemineringar är det nu dags för ivf. Jag har verkligen velat slippa det men det verkar inte finnas något annat alternativ. Jag är livrädd för sprutorna, äggplock, insättning.... ja allt. Men vilket alternativ har jag? Att vara rädd är tydligen helt ologiskt och överallt får jag höra att "om det här är så jobbigt så vänta bara tills du blir gravid" eller "fixar du inte det här så kommer du inte fixa att föda barn" osv. Så..... jag vet inte. Känner mig som sämsta kvinnan i världen. Jag kan inte bli gravid och jag är inte tillräckligt modig.

    Men jag ska fixa det. Jag och min sambo skulle bli jättebra föräldrar, det vet jag. Det är bara några hinder på vägen som jag behöver övervinna. Har redan övervunnit massor av mina rädslor. När vi påbörjade vår resa klarade jag knappt av blodproven.

    Önskar att jag kunde känna mer hopp iaf. Just nu känns allt väldigt hopplöst....


    Förstår din oro! Det är mycket nya grejer med IVF, och sprutor är inte det lättaste, jag menar, hur logiskt är det att ta dem på sig själv??

    Jag kan lugna dig med att vi fick jätte bra bemötande och gick på möten kring sprutor, där de visade och man fick prova med dem. Första var lite läskig, men sedan lugnade det ner sig allt mer när man insåg att inget farligt händer. :)

    Sedan planeras allt i steg för steg, så man får ta lite i taget så inte hjärnan exploderar av all info på en gång. Det är skönt med fokus på det närmsta som sker hela tiden. :)

    Sen är de alltid jätte bra på att fråga om man undrar något, så fråga på när ni väl får träffa dem inför IVF!

    För mig kändes det bra att dagligen få göra något som påverkar ens situation. Väntan är nästan mer jobbig, men det är ju smaksak såklart.

    Se till att ni hinner förbereda er och läsa på om saker som känns oklara, annars har du ju i denna tråden - massor med erfarenheter..!

    Det kommer gå fin fint, skickar en stor kram!
  • Äldre 31 Aug 16:09
    Nervernautanpå skrev 2018-08-31 12:23:26 följande:

    Så det blev ingen graviditet den här gången heller. Efter sju insemineringar är det nu dags för ivf. Jag har verkligen velat slippa det men det verkar inte finnas något annat alternativ. Jag är livrädd för sprutorna, äggplock, insättning.... ja allt. Men vilket alternativ har jag? Att vara rädd är tydligen helt ologiskt och överallt får jag höra att "om det här är så jobbigt så vänta bara tills du blir gravid" eller "fixar du inte det här så kommer du inte fixa att föda barn" osv. Så..... jag vet inte. Känner mig som sämsta kvinnan i världen. Jag kan inte bli gravid och jag är inte tillräckligt modig.

    Men jag ska fixa det. Jag och min sambo skulle bli jättebra föräldrar, det vet jag. Det är bara några hinder på vägen som jag behöver övervinna. Har redan övervunnit massor av mina rädslor. När vi påbörjade vår resa klarade jag knappt av blodproven.

    Önskar att jag kunde känna mer hopp iaf. Just nu känns allt väldigt hopplöst....


    Jag beklagar, jag hoppas verkligen att IVF funkar för er! Jag förstår precis känslan av att värdelöshet som kommer när man får mens. Men jag är säker på att det kommer bli vår tur någon gång!

    Jag har ju ett stort försprång eftersom jag har givit andra människor sprutor, satt infarter och tagit prover under flera år, så för mig var inte steget att göra det på mig själv så stort. Men jag förstår inte hur någon kan säga till dig att om du inte klarar det så klarar du inte av att föda barn, vilket skitsnack! Det kommer säkert kännas jobbigt i början med sprutorna, men det kommer gå bättre och bättre för varje gång! Jag önskar att jag kunde hjälpa dig.

    En tjej på mitt jobb sa en så himla dum grej här om dagen. Vi hade en patient på mitt jobb för några månader sedan som hade varit ofrivilligt barnlös i 11 år. Hon blev gravid förra året, men bebisen dog i magen runt vecka 22 tror jag. Nu var hon gravid igen i vecka 23, men hennes livmordertapp hade börjat öppna sig och vi var rädda att hon skulle föda i förtid. När vi pratade om den här patienten på mitt jobb säger en av mina kollegor "om det var jag hade jag nog funderat på om jag verkligen borde skaffa barn". Jag blev sååå arg! Hon borde inte ens få jobba med gravida kvinnor! Så himla respektlöst! Men det är ingen som vet om min situation, så jag ville inte säga något utan bara satt där tyst...
  • Äldre 1 Sep 07:24
    Nervernautanpå skrev 2018-08-31 12:23:26 följande:

    Så det blev ingen graviditet den här gången heller. Efter sju insemineringar är det nu dags för ivf. Jag har verkligen velat slippa det men det verkar inte finnas något annat alternativ. Jag är livrädd för sprutorna, äggplock, insättning.... ja allt. Men vilket alternativ har jag? Att vara rädd är tydligen helt ologiskt och överallt får jag höra att "om det här är så jobbigt så vänta bara tills du blir gravid" eller "fixar du inte det här så kommer du inte fixa att föda barn" osv. Så..... jag vet inte. Känner mig som sämsta kvinnan i världen. Jag kan inte bli gravid och jag är inte tillräckligt modig.

    Men jag ska fixa det. Jag och min sambo skulle bli jättebra föräldrar, det vet jag. Det är bara några hinder på vägen som jag behöver övervinna. Har redan övervunnit massor av mina rädslor. När vi påbörjade vår resa klarade jag knappt av blodproven.

    Önskar att jag kunde känna mer hopp iaf. Just nu känns allt väldigt hopplöst....


    Så himla tråkigt att läsa att insemineringen inte tog.. Du ska inte lyssna på de runtom som inte förstår dina känslor. Det är inte helt lätt att inte vara rädd för det som tillhör ivf så som sprutor och äggplock. Vi har precis gjort vårt sista inseminationsförsök försök nu och jag känner som du. Bra att du tänker positivt framåt! Klart man klarar det! Kram till dig!
  • Äldre 2 Sep 12:01
    Nervernautanpå skrev 2018-08-31 12:23:26 följande:

    Så det blev ingen graviditet den här gången heller. Efter sju insemineringar är det nu dags för ivf. Jag har verkligen velat slippa det men det verkar inte finnas något annat alternativ. Jag är livrädd för sprutorna, äggplock, insättning.... ja allt. Men vilket alternativ har jag? Att vara rädd är tydligen helt ologiskt och överallt får jag höra att "om det här är så jobbigt så vänta bara tills du blir gravid" eller "fixar du inte det här så kommer du inte fixa att föda barn" osv. Så..... jag vet inte. Känner mig som sämsta kvinnan i världen. Jag kan inte bli gravid och jag är inte tillräckligt modig.

    Men jag ska fixa det. Jag och min sambo skulle bli jättebra föräldrar, det vet jag. Det är bara några hinder på vägen som jag behöver övervinna. Har redan övervunnit massor av mina rädslor. När vi påbörjade vår resa klarade jag knappt av blodproven.

    Önskar att jag kunde känna mer hopp iaf. Just nu känns allt väldigt hopplöst....


    Va tråkigt. Har ni fått något svar på varför det inte fungerar? Har ni bytt donator? Du ska inte lyssna på andra idioter som inte befinner sig i den här sitsen.

    Stort lycka till!!
Svar på tråden Avsaknad av spermier