Nervernautanpå skrev 2018-08-31 12:23:26 följande:
Så det blev ingen graviditet den här gången heller. Efter sju insemineringar är det nu dags för ivf. Jag har verkligen velat slippa det men det verkar inte finnas något annat alternativ. Jag är livrädd för sprutorna, äggplock, insättning.... ja allt. Men vilket alternativ har jag? Att vara rädd är tydligen helt ologiskt och överallt får jag höra att "om det här är så jobbigt så vänta bara tills du blir gravid" eller "fixar du inte det här så kommer du inte fixa att föda barn" osv. Så..... jag vet inte. Känner mig som sämsta kvinnan i världen. Jag kan inte bli gravid och jag är inte tillräckligt modig.
Men jag ska fixa det. Jag och min sambo skulle bli jättebra föräldrar, det vet jag. Det är bara några hinder på vägen som jag behöver övervinna. Har redan övervunnit massor av mina rädslor. När vi påbörjade vår resa klarade jag knappt av blodproven.
Önskar att jag kunde känna mer hopp iaf. Just nu känns allt väldigt hopplöst....
Förstår din oro! Det är mycket nya grejer med IVF, och sprutor är inte det lättaste, jag menar, hur logiskt är det att ta dem på sig själv??
Jag kan lugna dig med att vi fick jätte bra bemötande och gick på möten kring sprutor, där de visade och man fick prova med dem. Första var lite läskig, men sedan lugnade det ner sig allt mer när man insåg att inget farligt händer. :)
Sedan planeras allt i steg för steg, så man får ta lite i taget så inte hjärnan exploderar av all info på en gång. Det är skönt med fokus på det närmsta som sker hela tiden. :)
Sen är de alltid jätte bra på att fråga om man undrar något, så fråga på när ni väl får träffa dem inför IVF!
För mig kändes det bra att dagligen få göra något som påverkar ens situation. Väntan är nästan mer jobbig, men det är ju smaksak såklart.
Se till att ni hinner förbereda er och läsa på om saker som känns oklara, annars har du ju i denna tråden - massor med erfarenheter..!
Det kommer gå fin fint, skickar en stor kram!