Avsaknad av spermier

Ja man är inte för hoppfull med tanke på den där sprutan.. Alla verkar må lite knasigt på den. Det är många symtom du har ju, hoppas det inte är mensen som spökar utan att det är symtom pga graviditet. Precis det här var vårt 2:a försök. Men eftersom jag inte fick glad gubbe på stickan och att ägget hade släppt vid insemination så tror jag det var lite för sent försatt lyckas. Men vi för se! Gick ditt försök bra annars?

Hade det släppt nyligen? Mitt höll på att släppa vid insemination men att de har släppt eller ska släppa är tydligen lika bra det! :)

Hej på er, nu har jag läst igenom hela tråden och jag hoppades enda tills igår att jag inte skulle ha någon anledning att skriva här. Tyvärr har jag det ändå.

Igår gjorde vi nämligen pesa/tesa på min man och fick senare veta att de inte hittade några spermier. Precis som många andra i den här tråden hade han en aning högt fsh-värde och lite mindre testiklar, annars var det inget annat tydde på detta. Trots att det till viss del var väntat så känner vi både en sån enorm besvikelse. Varför drabbades just vi? Varför kunde vi åtminstone inte haft lite tur och hittat något? Vi är helt inställda på donation nu och ska försöka flytta till Örebro från Sahlgrenska. Men även fast vi känner att det är den vägen vi vill gå och att det förmodligen kommer bli bra så är det en enorm sorg. Känns så ohyggligt orättvist och jag önskar bara att allt är en stor mardröm.

Beklagar beskedet. Välkommen in i gruppen. Konstigt nog accepterar man sin mardröm till slut... Står ni i kö i Sverige?

Usch jag vet hur du känner.. Jag beklagar att ni hamnat i samma jävla mardrömssits. Hade inte önskat min värsta fiende det här. Alla tankar man får och hur orättvist livet känns. Hur känns donations alternativet?

Jag tror hon sa att det nyligen hade släppt. Hon pratade något om att någon vätska fanns kvar? Och att det var bra tid att inseminera. Jag tyckte själv att det kändes som om ägglossningen skedde på söndagen, men vi inseminerades på onsdagen. Din tajming måste ju varit perfekt!!

Tack! Ja livet känns inte rättvist alltså, vi har flera kompisar som har lyckats på första försöket liksom, på vanligt sätt. Men livet behöver ju inte vara perfekt för det. Ja vi står i kö i Sverige, blev satta i kön på första mötet på Sahlgrenska för att läkaren tyckte det kunde vara smart eftersom kön var så lång, schysst tyckte vi. Men kön är ju fortfarande för lång.. Vi tänker att vi ska kolla med Örebro hur lång kön är där först. Om den är för lång kanske vi kollar privat. Har jag förstått det rätt att de privata klinikernas spermabank är från Danmark? Eller kan det vara olika?

Donation känns bättre än adoption eftersom vi båda vill ha barnet så litet som möjligt och att inte få barn alls är inte ett alternativ för oss. Även fast det känns tungt så är generna inte allt ju. Man formas ju av sin förälder och min man kommer älska barnet mer än nån annan. Hur tänker och känner ni med donationen? Hur har tankarna gått?

När ägget släpper/har släppt kan man se vätska av ägglossningen som ett tecken på att det har skett. Så det bör vara det hon sa. :) Tajmingen var nog bra men det värsta är väl att det inte är en garanti för något :(

Tack! Ja livet känns inte rättvist alltså, vi har flera kompisar som har lyckats på första försöket liksom, på vanligt sätt. Men livet behöver ju inte vara perfekt för det. Ja vi står i kö i Sverige, blev satta i kön på första mötet på Sahlgrenska för att läkaren tyckte det kunde vara smart eftersom kön var så lång, schysst tyckte vi. Men kön är ju fortfarande för lång.. Vi tänker att vi ska kolla med Örebro hur lång kön är där först. Om den är för lång kanske vi kollar privat. Har jag förstått det rätt att de privata klinikernas spermabank är från Danmark? Eller kan det vara olika?

Donation känns bättre än adoption eftersom vi båda vill ha barnet så litet som möjligt och att inte få barn alls är inte ett alternativ för oss. Även fast det känns tungt så är generna inte allt ju. Man formas ju av sin förälder och min man kommer älska barnet mer än nån annan. Hur tänker och känner ni med donationen? Hur har tankarna gått?