• 999
    Äldre 4 Jun 18:21
    539101 visningar
    2466 svar
    2466
    539101

    Avsaknad av spermier

    igår fick min man och jag besked på hans spermaprov, på vårt första utredningssamtal. Visade sig att det hittats 0 spermier i hans sädesvätska! Känns som att vi har hamnat i en mardröm som vi inte lyckas vakna upp ur... 
    Nu vill jag höra om det finns fler som fått det beskedet och vad som hände sen? Hur gick det? 

    Min man fick lämna blodprov igår för att se om orsaken är pga. kromosomfel eller hormoner samt så kände läkaren på hans pung och konstaterade att den är något mindre än "normalt". 

    Kan ni som varit eller är med om detta dela med er? Jag behöver känna att vi inte är ensamma i hela världen om detta! Även om jag såklart inte önskar någon denna mardröm! 

  • Svar på tråden Avsaknad av spermier
  • Äldre 11 Sep 11:45
    Toritori skrev 2018-09-10 22:00:38 följande:

    Hej!

     

    Det var längesedan jag skrev ordentligt. Jag är inte så aktiv på nätet men följer den här tråden och mitt hjärta är och kommer alltid att vara med oss som kämpar. Jag har erfarenhet av insemination med donatorsperma både i Danmark och i Sverige och jag vet hur förvirrande det kan vara med alla val och hur konsekvensen av de val man gör kan kännas överväldigande. 

     

    Min sambo har alltså diagnostiseras med oförklarlig azoospermi efter 0 spermier på två spermaprov samt en micro-tese (utan att finna några spermier) på Karolinska. Då vi som så många andra kände oss bekymrade över lång kötid, bestämde vi oss för att testa Danmark först - i vårt fall Storkkliniken. Min känslor för Stork är blandade om jag ska vara ärlig. För att göra en väldigt lång historia kort var vi där två gånger utan att ens få göra en insemination, och tredje gången tajmades inseminationen fel. Även om personalen är urgulliga upplevde jag tydligt att det är en business i Danmark. Själva behandlingen är dyr då danska kronan är urstark och varje liten extra tjänst (som ultraljud till exempel) betalar man extra för. Då man betalar per gång är det kanske inte heller lika viktigt för dem att det lyckas direkt. Jag upplevde det också stressigt att skynda sig till Danmark när ägglossningstestet visade positivt. Men det där är säkert svårare eller enklare beroende på var i Sverige man bor. Jag förstår såklart att många har haft väldigt fina upplevelser där, men för oss var Danmark inte så lyckat. Jag kan skriva en mer detaljerad historia om någon är intresserad. 

     

    Samtidigt som vi försökte i Danmark och jag jobbade mycket tickade kötiden på i Sverige, och ungefär 10 månader efter vårt första negativa svar på spermaprovet efter vår fertilitetsutredning var det vår tur att träffa kurator och läkare i Stockholm. Jag trodde också, som jag har läst att fler oroar sig över här på tråden, att samtalet skulle fungera som en utvärdering av oss. Men det var ett såååå fint samtal och något som först kändes jobbigt förvandlades till ett privilegium. Att tillsammans med sin sambo få träffa en professionell kurator där man kan vara ärlig med sina känslor samt ställa de frågor vi ville ställa var väldigt positivt för oss. Personalen på Karolinska är helt fantastiska och det var en trygghet att få träffa läkare och experter inom området. Visst, man har inte samma kontroll på donatorn som i Danmark - I Danmark kan du egentligen få så mycket information om donatorn som du önskar, medan du i Sverige ska lägga all din tillit till läkarens matchning - något min sambo tyckte var skönt, och som jag med mitt kontrollbehov tyckte var jobbigare. Men matchningen genomgår också flera steg och ska bli godkänd av en hel ?jury? med läkare och kuratorer. De granskar också donatorer extremt noga i Sverige när det kommer till genetiska, fysiska och psykologiska sjukdomar. Har du blivit kallad till samtal betyder det att du är framme i kön, och tiden från samtal till första behandling är kort. Det enda som jag finner ruskigt negativt med Sverige är att de inte har öppet helger. Min första ägglossning efter att det var vår tur kom på en Lördag. Då finns det inget att göra. Min andra ägglossning kom på deras semester. Då fanns det inget att göra. 

     

    Ang IVF eller insemination så är det svårt. Går man via landstinget har man egentligen inget val. Så länge man har hyfsat bra värden som kvinna gör man några inseminationen först, och lyckas inte det kan man byta ut den sista inseminationen mot ett IVF.

    Jag har sett att flera jämför en insemination med ett vanligt samlag vilket inte är helt korrekt. Vid en insemination ?tvättas? spermierna och bara de allra piggaste krigarna används vid inseminationen. Alltså betydligt färre än i en vanlig ?sats?, men samtidigt betydligt bättre aspiranter. Dessa förs sedan in direkt i livmodern med en kateter. Så hela processen med att spermierna ska ta sig upp till livmodern och hitta rätt har man redan fått hjälp med. Det positiva med IVF är ju, förutom större chans procentuellt, att om man har riktigt tur så kan flera ägg befruktas och man kan göra flera försök på samma äggplock eller spara embryon i frysen för framtida syskonförsök. 

     

    En annan sak som jag har märkt är att kötid inte bara är negativt. Jag upplever att väntetiden både har gett oss tid att sörja att det inte blev så som vi tänkt från början, och fått oss att mogna i våra beslut. Ett annat tips är att ligga på, hänvisa till vårdgarantin och ringa ofta och fråga om ert ärende och påminna. 

     

    Vårt första riktiga inseminationsörsök i Stockholm (som inte blev på en Lördag eller helgdag) blev trots allt en lyckoträff. Vi har äntligen fått se det efterlängtade plusset på stickan och jag närmare mig sakta den mer säkra perioden av graviditeten. Jag hoppas att det kan sända lite hopp :) Jag håller på oss alla. Kram! 


    Känner verkligen igen mig i din historia. Vi jar gjort en i princip identisk resa som ni. Vi åkte också till storkkliniken och ja... min upplevelse är nog samma som din där. Vi gjorde tre inseminationer där och har nu gjort vår fjärde i Sverige. Tyvärr har vi haft otur och nästa försök får bli ivf. Tack för din berättelse i alla fall.
  • Äldre 12 Sep 06:54

    Nu har vi fått tid för en Micro-tese, går mycket snabbare än förväntat nu!


    Har ni berättat för era familjer och vänner  om detta med att de inte finns sperimer eller har ni hållit det för er själva? Vi har inte riktigt berättat än..


    Det låter kanske hemskt men  om vi går vidare med spermadonator och familjen vet om det är jag är det en liten del inom mig som är orolig över att sambons familj inte skulle älska barnet lika mycket. Har ju aldrig pratat om sådana här frågor med dem så vet inte hur de ställer sig varken till adoption eller donation. De pratar mest om att "när ni får barn då kommer.."


     

  • Äldre 12 Sep 12:44
    Snoddis skrev 2018-09-12 06:54:45 följande:

    Nu har vi fått tid för en Micro-tese, går mycket snabbare än förväntat nu!


    Har ni berättat för era familjer och vänner  om detta med att de inte finns sperimer eller har ni hållit det för er själva? Vi har inte riktigt berättat än..


    Det låter kanske hemskt men  om vi går vidare med spermadonator och familjen vet om det är jag är det en liten del inom mig som är orolig över att sambons familj inte skulle älska barnet lika mycket. Har ju aldrig pratat om sådana här frågor med dem så vet inte hur de ställer sig varken till adoption eller donation. De pratar mest om att "när ni får barn då kommer.."


     


    Hej!


     


    Jag förstår dina tankar och din oro. Beslutet blir mer eller mindre tufft beroende på vilken typ av öppenhet som råder i diskussioner och samtalsämnen i övrigt och vilket klimat som råder i familjen. Men även om klimatet är toppen kan det var känsligt att prata om det. För det är känsligt. Jag tror att största anledningen varför det blir känsligt att prata om är för att vi är inpräntade med gamla normer om hur det ska var. Det kan också vara befriande att bryta den normen och vara rak och ärlig. Och det är också viktigt! För i det stora hela är det ju något att vara stolt över. Det är modigt och häftigt att bli föräldrar. På alla sätt och vis. 


     


    Vi valde att berätta ganska omgående. Det var inte bara för att vi kände ett behov av det själva, utan för att vi märkte att vi blev irriterade på kommentarer som du beskriver tex: ?när ni ska ha barn?, eller ?det där kommer ni att förstå när ni får barn? osv. Och det kändes samtidigt orättvist när vi blev irriterade eftersom att vi inte hade gett våra nära och kära chansen att säga rätt saker och behandla oss på ett bra sätt. Om de inte vet vad vi går igenom eller vad som pågår är det svårt för dem att finnas där.


     


    MEN det som faktiskt har varit det häftigaste med att berätta och släppa in våra nära och kära tidigt i processen är att vår situation skiljer sig från andras. Våra familjer är liksom med i ?tillverkningen? av barnet, något som de tycker är väldigt spännande. Som min svärfar uttryckte sig: ?När det här barnet kommer blir det något alldeles extra, Vi har ju varit med hela vägen? :) Så jag upplever det nästan tvärt om mot vad du beskriver att du är rädd för - att barnet kommer att bli ännu mer uppskattat än om det hade kommit till hux flux. Dessutom är mina svärföräldrar så glada över att jag och min sambo håller ihop trots allt - vår kärlek har blivit starkare och för dem finns det inget finare än att jag gör den här resan tillsammans med deras son. Att han får chansen att bli pappa trots att det har varit en besvärlig väg dit. Sedan finns barn-aspekten också. Vi tänker om att vi är öppna och avslappnade med vår situation och får det att kännas så naturligt som möjligt så kommer barnet också känna att det är naturligt. 


     


    Vad häftigt med micro-tesen! Kul att det är på gång och att det flyter på. Jag håller alla tummarna för er. Kram! 

  • Äldre 12 Sep 12:53
    Nervernautanpå skrev 2018-09-11 11:45:50 följande:
    Känner verkligen igen mig i din historia. Vi jar gjort en i princip identisk resa som ni. Vi åkte också till storkkliniken och ja... min upplevelse är nog samma som din där. Vi gjorde tre inseminationer där och har nu gjort vår fjärde i Sverige. Tyvärr har vi haft otur och nästa försök får bli ivf. Tack för din berättelse i alla fall.
    Ja, jag kan tänka mig att vi är flera här som förstår varandra på ett sätt som ingen annan gör. Det är något som är fint i det jobbiga :) Jag vet att det kan kännas som att allt går emot. På ett sätt måste det kännas skönt att inseminationförsöken är 'över' och att ni får gå vidare till ett nytt steg? Man önskar ju att man hade haft facit såhär i efterhand så att man inte skulle ha slösat så mycket pengar och stress på Danmark. Men samtidigt kanske det var en nödvändig del av processen mentalt och nä, man vet ju aldrig vad som funkar. Det är små marginaler som ska klaffa och det är inte enkelt, men det kommer att bli er tur. Det tar bara tid. Läkarna är så skickliga idag och IVF går ju att kontrollera bättre. Jag håller tummarna för er IVF. Så spännande! 
  • Äldre 12 Sep 13:34
    Snoddis skrev 2018-09-12 06:54:45 följande:

    Nu har vi fått tid för en Micro-tese, går mycket snabbare än förväntat nu!

    Har ni berättat för era familjer och vänner  om detta med att de inte finns sperimer eller har ni hållit det för er själva? Vi har inte riktigt berättat än..

    Det låter kanske hemskt men  om vi går vidare med spermadonator och familjen vet om det är jag är det en liten del inom mig som är orolig över att sambons familj inte skulle älska barnet lika mycket. Har ju aldrig pratat om sådana här frågor med dem så vet inte hur de ställer sig varken till adoption eller donation. De pratar mest om att "när ni får barn då kommer.."

     


    Toritori skrev 2018-09-12 12:44:35 följande:

    Hej!

     

    Jag förstår dina tankar och din oro. Beslutet blir mer eller mindre tufft beroende på vilken typ av öppenhet som råder i diskussioner och samtalsämnen i övrigt och vilket klimat som råder i familjen. Men även om klimatet är toppen kan det var känsligt att prata om det. För det är känsligt. Jag tror att största anledningen varför det blir känsligt att prata om är för att vi är inpräntade med gamla normer om hur det ska var. Det kan också vara befriande att bryta den normen och vara rak och ärlig. Och det är också viktigt! För i det stora hela är det ju något att vara stolt över. Det är modigt och häftigt att bli föräldrar. På alla sätt och vis. 

     

    Vi valde att berätta ganska omgående. Det var inte bara för att vi kände ett behov av det själva, utan för att vi märkte att vi blev irriterade på kommentarer som du beskriver tex: ?när ni ska ha barn?, eller ?det där kommer ni att förstå när ni får barn? osv. Och det kändes samtidigt orättvist när vi blev irriterade eftersom att vi inte hade gett våra nära och kära chansen att säga rätt saker och behandla oss på ett bra sätt. Om de inte vet vad vi går igenom eller vad som pågår är det svårt för dem att finnas där.

     

    MEN det som faktiskt har varit det häftigaste med att berätta och släppa in våra nära och kära tidigt i processen är att vår situation skiljer sig från andras. Våra familjer är liksom med i ?tillverkningen? av barnet, något som de tycker är väldigt spännande. Som min svärfar uttryckte sig: ?När det här barnet kommer blir det något alldeles extra, Vi har ju varit med hela vägen? :) Så jag upplever det nästan tvärt om mot vad du beskriver att du är rädd för - att barnet kommer att bli ännu mer uppskattat än om det hade kommit till hux flux. Dessutom är mina svärföräldrar så glada över att jag och min sambo håller ihop trots allt - vår kärlek har blivit starkare och för dem finns det inget finare än att jag gör den här resan tillsammans med deras son. Att han får chansen att bli pappa trots att det har varit en besvärlig väg dit. Sedan finns barn-aspekten också. Vi tänker om att vi är öppna och avslappnade med vår situation och får det att kännas så naturligt som möjligt så kommer barnet också känna att det är naturligt. 

     

    Vad häftigt med micro-tesen! Kul att det är på gång och att det flyter på. Jag håller alla tummarna för er. Kram! 


    Jag tänker precis som ovanstående! Vi har också varit ärliga. Enligt vissa kanske FÖR ärliga. Men jag har berättat för arbetskamrater, familj och vänner och jag känner att det blir lättare för mig. Har svårt att lägga masken på och låtsas som om att allt är okej när det verkligen inte är eller har varit sedan vi fick besked. Sambons familj finns som stöd. Tror att de är mer oroliga för att jag ska lämna deras son pga att han saknar spermier. Så de finner det fint att han kan bli pappa ändå..
  • Äldre 12 Sep 15:56

    Jag har precis kommit hem från bland det värsta mötet någonsin.

    Det börjar med att läkaren frågar varför vi är där. Vi svarar att det är vårt sista landstingsförsök och att vi vill då diskutera det. Min man får förklara och motivera varför han ska få göra en ny microtese istället för att använda de frysta spermierna. När han är klar så säger hon att någon ny microtese kommer det med 99 % säkerhet inte bli. Och så förklarar hon varför. Sen berättar hon att vi inte har några frysta spermier. Vi har fått fel information. Hon kan se att en annan läkare har skrivit i vår journal att det ska finnas spermier, men det gör det  inte. Hon säger att hon har dubbelkollat.

    Tillråda på allt hon berättar säger hon att hon tror att det är fel på mina ägg också eftersom inte alla var mogna vid äggutplocket. ALLA andra läkare har sagt att mina ägg ser jättefina ut. Jag tror inte jag har hört tals om någon kvinna som bara får ut mogna ägg, alla får väl något omoget? Med Gonal-F var 26 av 34 ägg mogna och med Menopur 10 av 20 (vilket i för sig var sämre, men då fick jag ju mindre hormoner). 

    Så nu har vi alltså väntat 2,5 månader på att få veta att vi varken kommer få göra en microtese eller att det finns några fler spermier. Läkaren skrev en remiss idag till en kurator för att göra bedömningen inför donator, men det är minst en månads väntetid på det, sen beroende på min cykel så är det ytterligare minst 1-2 månaders väntetid på att få göra IVF med donatorspermier... Hon kommer visserligen ta upp vårt fall på nästa team-konferens för eventuellt ny micro-tese, men hon kunde typ garantera att det blir nej. Dessutom har de precis haft sin konferens, så nästa är inte förrän om knappt en månad. Och om vi nu mot all förmodan får ja till en ny microtese så är det minst 4 månaders väntetid från godkännandet. 

  • Äldre 13 Sep 05:36
    mooonwalker skrev 2018-09-12 15:56:04 följande:

    Jag har precis kommit hem från bland det värsta mötet någonsin.

    Det börjar med att läkaren frågar varför vi är där. Vi svarar att det är vårt sista landstingsförsök och att vi vill då diskutera det. Min man får förklara och motivera varför han ska få göra en ny microtese istället för att använda de frysta spermierna. När han är klar så säger hon att någon ny microtese kommer det med 99 % säkerhet inte bli. Och så förklarar hon varför. Sen berättar hon att vi inte har några frysta spermier. Vi har fått fel information. Hon kan se att en annan läkare har skrivit i vår journal att det ska finnas spermier, men det gör det  inte. Hon säger att hon har dubbelkollat.

    Tillråda på allt hon berättar säger hon att hon tror att det är fel på mina ägg också eftersom inte alla var mogna vid äggutplocket. ALLA andra läkare har sagt att mina ägg ser jättefina ut. Jag tror inte jag har hört tals om någon kvinna som bara får ut mogna ägg, alla får väl något omoget? Med Gonal-F var 26 av 34 ägg mogna och med Menopur 10 av 20 (vilket i för sig var sämre, men då fick jag ju mindre hormoner). 

    Så nu har vi alltså väntat 2,5 månader på att få veta att vi varken kommer få göra en microtese eller att det finns några fler spermier. Läkaren skrev en remiss idag till en kurator för att göra bedömningen inför donator, men det är minst en månads väntetid på det, sen beroende på min cykel så är det ytterligare minst 1-2 månaders väntetid på att få göra IVF med donatorspermier... Hon kommer visserligen ta upp vårt fall på nästa team-konferens för eventuellt ny micro-tese, men hon kunde typ garantera att det blir nej. Dessutom har de precis haft sin konferens, så nästa är inte förrän om knappt en månad. Och om vi nu mot all förmodan får ja till en ny microtese så är det minst 4 månaders väntetid från godkännandet. 


    Men va f*n, så kan dom inte hålla på! Förstår dom inte hur viktigt det här är för en?!

    FY.. Jag förstår att ni är är arga, besvikna, irriterade - ja allt möjligt! Dom ska väl för attan ha koll på vad som finns och inte..?!

    Och nu! Äggen? Hade hon något att syfta det på, eller var det bara hennes tycke?! Hon får väl inte uttrycka sig om hon inte har tillräckliga underlag? Äggen är ju mogna eller inte, tycker inte det låter konstigt med dina.

    Nä, arg blir man! Hoppas nu tiden känns snabbare, än vad den kanske blir och att ni snart får komma ihåg igen!
  • Äldre 13 Sep 17:24
    mooonwalker skrev 2018-09-12 15:56:04 följande:

    Jag har precis kommit hem från bland det värsta mötet någonsin.

    Det börjar med att läkaren frågar varför vi är där. Vi svarar att det är vårt sista landstingsförsök och att vi vill då diskutera det. Min man får förklara och motivera varför han ska få göra en ny microtese istället för att använda de frysta spermierna. När han är klar så säger hon att någon ny microtese kommer det med 99 % säkerhet inte bli. Och så förklarar hon varför. Sen berättar hon att vi inte har några frysta spermier. Vi har fått fel information. Hon kan se att en annan läkare har skrivit i vår journal att det ska finnas spermier, men det gör det  inte. Hon säger att hon har dubbelkollat.

    Tillråda på allt hon berättar säger hon att hon tror att det är fel på mina ägg också eftersom inte alla var mogna vid äggutplocket. ALLA andra läkare har sagt att mina ägg ser jättefina ut. Jag tror inte jag har hört tals om någon kvinna som bara får ut mogna ägg, alla får väl något omoget? Med Gonal-F var 26 av 34 ägg mogna och med Menopur 10 av 20 (vilket i för sig var sämre, men då fick jag ju mindre hormoner). 

    Så nu har vi alltså väntat 2,5 månader på att få veta att vi varken kommer få göra en microtese eller att det finns några fler spermier. Läkaren skrev en remiss idag till en kurator för att göra bedömningen inför donator, men det är minst en månads väntetid på det, sen beroende på min cykel så är det ytterligare minst 1-2 månaders väntetid på att få göra IVF med donatorspermier... Hon kommer visserligen ta upp vårt fall på nästa team-konferens för eventuellt ny micro-tese, men hon kunde typ garantera att det blir nej. Dessutom har de precis haft sin konferens, så nästa är inte förrän om knappt en månad. Och om vi nu mot all förmodan får ja till en ny microtese så är det minst 4 månaders väntetid från godkännandet. 


    Men alltså va...?! Hur kan det ha blivit så? Och att ni inte får göra ett till försök med micro-tese.. Alltså fan rent ut sagt förstår om ni är irriterade och ledsna över den här informationen ni fick. Var det en helt ny läkare ni fick träffa? Känns ju hel skumt att denne säger att det är fel på dina ägg när andra har sagt motsatsen. Nä hela grejen känns så konstig..

    Väntan som också är det värsta i allt det här.. Fasen! Hoppas de kommer med mer positiva besked efter konferensen!!
  • Äldre 13 Sep 21:47
    Kallamakka skrev 2018-09-13 05:36:30 följande:
    Men va f*n, så kan dom inte hålla på! Förstår dom inte hur viktigt det här är för en?!

    FY.. Jag förstår att ni är är arga, besvikna, irriterade - ja allt möjligt! Dom ska väl för attan ha koll på vad som finns och inte..?!

    Och nu! Äggen? Hade hon något att syfta det på, eller var det bara hennes tycke?! Hon får väl inte uttrycka sig om hon inte har tillräckliga underlag? Äggen är ju mogna eller inte, tycker inte det låter konstigt med dina.

    Nä, arg blir man! Hoppas nu tiden känns snabbare, än vad den kanske blir och att ni snart får komma ihåg igen!
    Ja, från att gå dit och tro att vi antingen ska få göra en ny microtese eller använda frysta spermier till att allt bara tas ifrån en... Det kändes som om hela vår värld vändes upp och ned. Lite som när vi fick första beskedet om azoospermin. 

    Jag kan läsa min journal online och där kan jag ju se hur den förre läkaren har skrivit att överblivna spermier refryses. 
    Ontopic skrev 2018-09-13 17:24:46 följande:
    Men alltså va...?! Hur kan det ha blivit så? Och att ni inte får göra ett till försök med micro-tese.. Alltså fan rent ut sagt förstår om ni är irriterade och ledsna över den här informationen ni fick. Var det en helt ny läkare ni fick träffa? Känns ju hel skumt att denne säger att det är fel på dina ägg när andra har sagt motsatsen. Nä hela grejen känns så konstig..

    Väntan som också är det värsta i allt det här.. Fasen! Hoppas de kommer med mer positiva besked efter konferensen!!
    Jag har träffat den här läkaren en eller kanske två gånger tidigare inför mina äggplock. Jag har gjort många vaginala ultraljud för att mäta äggblåsorna och då har jag träffat henne, men hon har aldrig varit insatt i vår behandling eller planering. Men hon kändes så himla kall och oförstående. Hon visade inga känslor alls när jag grät. 

    Det känns dock som om vi har smält beskedet något mer idag. Vi diskuterar både Danmark och Carlanderska, men har inte bestämt något än. Jag har dock redan mailat Storkkliniken för att börja någonstans.
  • Äldre 14 Sep 05:46
    mooonwalker skrev 2018-09-13 21:47:12 följande:

    Ja, från att gå dit och tro att vi antingen ska få göra en ny microtese eller använda frysta spermier till att allt bara tas ifrån en... Det kändes som om hela vår värld vändes upp och ned. Lite som när vi fick första beskedet om azoospermin. 

    Jag kan läsa min journal online och där kan jag ju se hur den förre läkaren har skrivit att överblivna spermier refryses. Jag har träffat den här läkaren en eller kanske två gånger tidigare inför mina äggplock. Jag har gjort många vaginala ultraljud för att mäta äggblåsorna och då har jag träffat henne, men hon har aldrig varit insatt i vår behandling eller planering. Men hon kändes så himla kall och oförstående. Hon visade inga känslor alls när jag grät. 

    Det känns dock som om vi har smält beskedet något mer idag. Vi diskuterar både Danmark och Carlanderska, men har inte bestämt något än. Jag har dock redan mailat Storkkliniken för att börja någonstans.


    Men det låter ju så märkligt att den andra läkaren har noterat i journalen och gett info om att spermier har frysts. Och att de nu inte finns några i frysen? Har de tappat bort dom eller vart har de tagit vägen?

    Det borde inte få jobba läkare med ett kallt hjärta på en avdelning som behandlar den här problematiken. Man behöver möta personer med goda hjärtan.. Skönt att höra att ni tänker framåt och ser möjligheter! Kämpa :)
Svar på tråden Avsaknad av spermier