Avsaknad av spermier

Fy, nu känns allt extra tungt. Har precis fått reda på att två av mina bästa kompisar är gravida. De är så klart jätteglada och tycker att det ska bli så roligt att vara mammalediga ihop. En satt och beklagade sig över att hon får göra RUL så sent... Det är bara en av de som vet om vad jag och min man går igenom och hon pratade inte så mycket, men gud vilken jobbig kväll det var igår, försöka sitta och vara glad, när jag egentligen bara vill lägga mig i sängen och gråta...

Jag och min man har sagt att vi verkligen ska försöka vara positiva den här gången, men det känns vårt. Jag har ju aldrig varit gravid tidigare, så jag vet inte hur min kropp känns om det skulle fungera. Men den här gången spelar min kropp mig inget spratt iaf. Jag vet inte hur många gånger jag varit "skengravid" och det känns som brösten ömmar, men den här gången känner jag ingenting...

Jag har ju berättat för några och jag tycker oftast att det är jobbigare att umgås med dem än med personer jag inte har berättat det för. De vill alltid fråga hur det går, säkert för att vara snälla, men det känns mest som om folk är nyfikna. Och jag tycker att det är mer smärtsamt att prata om det...

Jag har testdag 19 februari. 

Hur mår du? Vilken vecka är du i nu? Kände du någon skillnad mellan den gången du inte blev gravid och de andra två gångerna?

Nej, jag borde säkert varit tydligare med att säga att jag själv väljer när och om jag vill prata med det. Men jag har sagt flera gånger att "det där är inget jag vill prata om" och folk kan ändå fråga. Eller ofta frågar "hur må du?", men verkligen betonar det, förstår du vad jag menar? 

Testdagen är ruvardag 15. Min mens var lite sen förra månaden, så min mens-app tror att mensen kommer 20 februari, men om min cykel återgår till det normala borde mensen komma 16-17 februari. Så jobbigt att vänta, jag vill ju bara veta om det har fungerat eller inte! 

Har du eller ska du göra KUB?

Vi fick äntligen brevet idag om det blev några embryon till frysen, men det blev det såklart inte... 

Har ju egentligen testdag på tisdag, men blev så ledsen över brevet att jag var tvungen att tjuvtesta direkt. Negativt såklart. Jag är på ruvardag 10 idag, så det kanske är för tidigt, men jag tycker att det borde blivit positivt om jag var gravid. Visst har jag läst om några solskenshistorier där kvinnor som testat negativt dag 10-12 plussar senare, men varför skulle det hända oss? Det känns som om vi bara har maximal otur hela tiden, så jag förväntar mig inget annat. Kommer jag någonsin få se två streck på de där jävla testen... ?

Nu har vi förbrukat alla våra landstingsförsök. Frågan är om vi ska ta med oss våra frysta spermier och fortsätta försöka själva privat eller om vi bara ska ge upp och använda donerade spermier...?

De var 3 dagar gamla.

Vi vet inte hur vi ska gå vidare. Min man tycker donation, men jag vill egentligen inte det. Jag tycker att det känns obehagligt att inte veta vems spermier det är, hur personen ser ut betyder mycket för mig. 

Vi har gjort tre stycken äggutplock, vilket har lett till tre färskförsök och ett frysförsök. Så totalt fyra återföringar.

Vi har tre strån av min mans sperma kvar i frysen. Vi skulle kunna köpa en behandlingsserie privat med tre IVF-försök. Det skulle kosta 69.000 kr. Eller så kan vi köpa ett paket med 4 inseminationsförsök med donerade spermier för 45.000 kr. Sen tillkommer det vissa avgifter med båda alternativen. Vi har båda bestämt att vi struntar i Danmark, vi orkar inte med resvägen.