• Anonym (adopt­era)
    Äldre 5 Jun 13:55
    50148 visningar
    105 svar
    105
    50148

    Älskar man inte adopterade barn som sina egna?

    Jag och min man har försökt att skaffa barn under några år och det har inte fungerat. Det är "inget fel" hos någon av oss men jag kan inte bli gravid. Nu funderar vi iaf på att adoptera. Vi har inte berättat för bekanta och vänner (bara för de närmaste) att vi är ofrivilligt barnlösa utan de flesta tror nog att vi inte vill än eftersom jag pluggade under de senaste åren. En del har frågat varför vi inte har barn och att det snart blir för sent (jag är 35 år). Vi har sagt att ifall vi inte kan få egna så vill vi gärna adoptera och då har ALLA sagt att det inte är samma sak, att man inte kommer att älska ett adopterat barn som ett biologiskt, att man alltid kommer att längta efter ett biologiskt.

    Ingen av dessa personer har adopterade barn, alla har biologiska. Men alla ler nedlåtande, skakar på huvudet och säger: Det är inte samma sak. 

    Finns det någon som har adopterat barn och kan berätta hur det känns? Om ni endast har adopterade barn, längtar ni efter biologiska eller "räcker det" med de adopterade? Om ni har fått biologiska sen, har detta påverkat er relation och kärlek till de adopterade barnen? 

  • Svar på tråden Älskar man inte adopterade barn som sina egna?
  • Anonym (Korea­pappa)
    Äldre 11 May 20:18
    #21

    Jag är pappa till två barn från Sydkorea sedan 2007 resp. 2012. Älskar mina killar över allt annat. En av killarna har adhd och är trots sina problem världens bästa kille.

    Men, för mi tog det lite tid innan jag vande mig och börja älska mina killar. Det är ju en helt nytt barn som kommer in i familjen. Tog kanske någon vecka. Beskyddarinstinkten kom direkt. Biologin löser det mesta. Det är ingen skillnad mellan adoptivbarn och biologiska barn. Man älskar de lika mycket. Kanske än mer för att de ofta är så efterlängtade.

  • Anonym (Biomo­r)
    Äldre 11 May 20:32
    #22
    Anonym (Koreapappa) skrev 2016-05-11 20:18:40 följande:

    Jag är pappa till två barn från Sydkorea sedan 2007 resp. 2012. Älskar mina killar över allt annat. En av killarna har adhd och är trots sina problem världens bästa kille.

    Men, för mi tog det lite tid innan jag vande mig och börja älska mina killar. Det är ju en helt nytt barn som kommer in i familjen. Tog kanske någon vecka. Beskyddarinstinkten kom direkt. Biologin löser det mesta. Det är ingen skillnad mellan adoptivbarn och biologiska barn. Man älskar de lika mycket. Kanske än mer för att de ofta är så efterlängtade.


    All respekt till dig men du kan inte säga att man älskar dem mer om du inte har biologiska barn.
  • Anonym (Nn)
    Äldre 11 May 20:45
    #23

    Min moster och hennes man adopterade då hon var oförklarligt oförmögen att bli gravid. Tre månader efter att de fått hem dottern, blev hon lika oförklarligt gravid med biologisk dotter. Vi kusiner såg vilken oerhörd skillnad hon och hennes man gjorde på barnen. Idag är båda barnen vuxna och har jättebra kontakt med varandra, men adopterade dottern träffar knappt föräldrarna då hon är bitter över hur hon särbehandlades. Jag var där en gång när mamman och dottern rök ihop, och mamman skrek att hon minsann hade älskat henne som om hon varit hennes egen, och dottern skrek att hon ju var hennes egen. Hon var ingen annans!

    Och vi kusiner har som sagt märkt att de bemöttes olika. Betyder det att de älskar sina barn olika? Tror bara att de kan svara på det. Men det var olika bemötande i alla fall.

  • Anonym (Korea­pappa)
    Äldre 11 May 20:46
    #24

    [quote=76616117][quote-nick]Anonym (Biomor) skrev 2016-05-11 20:32:12 följande:[/quote-nick]

    All respekt till dig men du kan inte säga att man älskar dem mer om du inte har biologiska barn.

    [/

    Nä, det var mer filosoferande från min sida.

    Min uppfattning är att jag tror att man älskar både adoptivbarn och biologiska barn lika mycket i grunden. Sedan finns det så klart mycket annat som spelar in hos föräldrar som kan påverka. Vi har alla biologiskt och socialt bagage att bära på och hantera vilket påverkar hur vi anser det ena eller det andra om tex biologiska ellet adoptivbarn.

  • Äldre 11 May 20:47
    #25

    Jag har två biologiska barn, tvillingar. För mig tog det lång tid innan den himlastormande kärleken kom. Precis som för koreapappa så kom beskyddarinstinkten direkt men det var mer likt känslan för ett par otroligt söta och hjälplösa kattungar. Jag var inte redo att offra mitt liv för dem. Det tog nästan 8 månader innan jag hade den styrkan i min kärlek. De föddes med kejsarsnitt och låg i kuvös de första veckorna. Det spelade kanske roll, kanske inte. 

    Angående att känna sig lika älskad som sina syskon så kan jag som fjärde barnet i en syskonskara av fem säga att det är inte alltid en jämnlik fördelning av kärlek bland biologiska syskon heller.  

  • Påven Johann­a
    Äldre 12 May 07:46
    #26

    Jag skulle säga att adopterade barn är lika älskade som biologiska i alla de fall där anknytningen gått som den ska. Det kan se ut på alla sätt - de kan vara mer älskade än biologiska barn om anknytningen till det biologiska barnet inte varit framgångsrik och de kan vara mindre älskade också, där samma sak som i biobarnets fall hänt. Men i många fall, skulle tro de flesta fall, fungerar det på samma sätt med adopterade barn som med biologiska - de är högt älskade och oersättliga. 

    Sedan kan förstås adopterade barn ändå ha en rad tvivel och svårigheter under uppväxten, men det finns det otaliga biologiska barn som har också.


    Anonym (Biomor) skrev 2016-05-11 20:32:12 följande:
    All respekt till dig men du kan inte säga att man älskar dem mer om du inte har biologiska barn.
    Har du adopterade barn? Annars kan du rimligen inte säga något om hur älskade de är heller. Och om du har adopterade barn skulle du ändå inte kunna vittna om något annat än hur det förhåller sig mellan just dig och dina barn. 
  • Anonym (Mamma till tre)
    Äldre 12 May 08:01
    #27

    Jag har 2 adopterade barn och ett magbarn.

    Dom adopterade kom först, vi fick vänta i 11 månader innan vi fick hämta våra barn.

    Den kärleken som var när vi fick dom går knappt å beskriva, var inte ens i närheten när vårat magbarn föddes.

    Men dom hade växt i våra hjärtan under så lång tid så vi älskade dom från sekund 1

    Älskar alla 3 barnen lika mycket nu.

    Hade svårare att knyta an till barnet som kom från magen det tog mycket längre tid.

    Varför vet jag inte, men det blev så.

    Men svaret på frågan, kan man älska adopterade barn lika mycket ? -svar Ja! Kanske även mer man har ju längtat och kämpat så för att få sitt barn.

    Och väntan är oftast längre så man hinner förbereda sig massor innan barnet kommer.

    Ser att det är en hyfsat gammal tråd, hoppas ts har kommit fram ett beslut och kanske även är påväg å starta sin största resa någonsin.

  • sextio­talist
    Äldre 12 May 08:08
    #28

    Jag har några vänner som adopterat och de älskar sina barn. De har även beskrivit väntan på barnet som en lång graviditet, även om den inte var fysisk, så var den mental.
    Det underbara är att, även om de kommer från helt andra världsdelar, så är de ändå lika sina föräldrar, det är gester, det är så mycket som visar att de är så nära sina föräldrar som de skulle vara om de var biologiska.

    Att föräldrar särbehandlar sina barn är inte ovanligt, även om det är biologiska helsyskon, men jag misstänker är man adopterad, så blir det ännu jobbigare.

  • Äldre 12 May 08:11
    #29

    Har ett biologiskt och ett adopterat syskon och vi har alla tre alltid varit lika älskade av våra föräldrar.

  • Påven Johann­a
    Äldre 12 May 16:48
    #31
    +2
    Anonym (Biomor) skrev 2016-05-12 14:57:52 följande:
    Nej jag har inte adopterade barn, vad har det med min kommentar att göra?

    Egentligen bryr jag mig inte om vad du tycker, du är allmänt känd för att vara otrevlig ändå.
    Det har allt att göra med din kommentar eftersom du lika lite kan veta vad det innebär att älska ett adoptivbarn som du menar att de som har adoptivbarn vet om kärleken till biologiska barn. 
Svar på tråden Älskar man inte adopterade barn som sina egna?