• Anonym (adopt­era)
    Äldre 5 Jun 13:55
    50136 visningar
    105 svar
    105
    50136

    Älskar man inte adopterade barn som sina egna?

    Jag och min man har försökt att skaffa barn under några år och det har inte fungerat. Det är "inget fel" hos någon av oss men jag kan inte bli gravid. Nu funderar vi iaf på att adoptera. Vi har inte berättat för bekanta och vänner (bara för de närmaste) att vi är ofrivilligt barnlösa utan de flesta tror nog att vi inte vill än eftersom jag pluggade under de senaste åren. En del har frågat varför vi inte har barn och att det snart blir för sent (jag är 35 år). Vi har sagt att ifall vi inte kan få egna så vill vi gärna adoptera och då har ALLA sagt att det inte är samma sak, att man inte kommer att älska ett adopterat barn som ett biologiskt, att man alltid kommer att längta efter ett biologiskt.

    Ingen av dessa personer har adopterade barn, alla har biologiska. Men alla ler nedlåtande, skakar på huvudet och säger: Det är inte samma sak. 

    Finns det någon som har adopterat barn och kan berätta hur det känns? Om ni endast har adopterade barn, längtar ni efter biologiska eller "räcker det" med de adopterade? Om ni har fått biologiska sen, har detta påverkat er relation och kärlek till de adopterade barnen? 

  • Svar på tråden Älskar man inte adopterade barn som sina egna?
  • Anonym (adopt­erad 2)
    Äldre 16 May 08:27
    #79
    PGA skrev 2016-05-15 23:27:28 följande:
    Självklart är det större med riktiga barn. De som säger annat lurar bara sig själva.
    PGA skrev 2016-05-15 23:29:55 följande:
    Det är inte ditt barn. Du bara låtsas som det.

    Jag fick tid att läsa dina andra inlägg. 

    Självklart är adopterade riktiga barn och självklart är adoptivföräldrar riktiga föräldrar och barnen är deras barn.

    Du förstår säkert inte själv men du behöver hjälp med att bearbeta ditt trauma.

    Hoppas du kan ta dig samman och försöka få den hjälpen!
  • Äldre 16 May 08:39
    #80

    Intressant att det är så många som anser att det finns "sanningar" i detta ämne. Vissa adoptivföräldrar, förmodligen de flesta, älskar sina adopterade barn som sina egna. De har förmodligen sörjt färdigt det faktum att de av någon anledning inte kan få biologiska barn.

    Sen finns det givetvis individer som kanske trott att de skulle älska barnet som ett eget men inte klarar av det. Det finns de som har biologiska barn också och gör skillnad på det ena och det andra sättet. Jag personligen skulle ha svårt att ta till mig ett barn som inte kommit ur min egen livmoder, och definitivt om det var ett barn som är äldre än ett par månader och som börjat präglas på andra vuxna.  


    If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.
  • Äldre 16 May 08:50
    #81
    Anonym (L) skrev 2015-06-05 14:18:11 följande:

    Jag har en vän som är adopterad och hens syskon är biologiskt. Där har det alltid varit min vän som varit "mest älskad", så pass stor skillnad i behandling av syskonen att utomstående har märkt av det. 


    Läste en artikel för länge sedan som handlade om vilket barn en förälder älskade mest. Man intervjuade varje förälder för sig och respektive barn för sig. Saken är den att det ofta var tvärtom vad barnen trodde. Föräldrar som tydligt älskade ett barn före ett annat hade ofta väldigt dåligt samvete för det och höll därför ständigt på att överkompensera för det i handling och ord.

    Det behöver ju absolut inte vara fallet här, men det är intressant tycker jag hur verkligen kan te sig inifrån och utifrån.
  • Anonym (lollo­)
    Äldre 16 May 09:04
    #83
    Anonym (adopterad) skrev 2016-05-15 23:05:04 följande:

    Jag har inte heller sagt att särbehandling inte sker i icke-blandande familjer. Jag menar på att det sker av andra orsaker och får andra konsekvenser i familjer med både adopterade och icke-adopterade barn. 

    Otroligt tröttsamt att ständigt höra "Men det händer ju även icke-adopterade..." så fort man tar upp adoptionsrelaterad problematik. Ingen har påstått att det inte finns liknande problem i alla typer av familjekonstellationer. 


    Lyssna inte på de andra som bara avfärdar dig. Jag vet inte varför dina föräldrar särbehandlat er. Det vet nog inte du heller med fullständig säkerhet. Men att helt avfärda det som adoptionsberoende är förminska din upplevelse. Det är ändå du som vet bäst omständigheterna i din familj.

    Jag kollade lite forskning kring anknytning i adoptionsfamiljer tidigare. Och det ÄR vanligare med anknytningsproblematik när det kommer till adoptioner. Och det ÄR vanligare med dåliga relationer mellan barnet och föräldrarna. Särskilt när det handlar om lite äldre barn. Dessa har oftast med sig en hel del i bagaget (separationer, trauman och dylikt) vilket försvårar bildandet av stabila relationer. Det är nödvändigtvis ingens fel (om man bortser från att anknytningsproblem egentligen ALLTID är föräldrarnas ansvar och att det egentligen ALLTID är deras fel om någonting går snett, oavsett omständigheter). Bara det att förutsättningarna är sämre än för biologiska barn (eller barn som adopteras som nyfödda).
  • Anonym (Ja!)
    Äldre 16 May 12:16
    #87
    PGA skrev 2016-05-15 23:27:28 följande:

    Självklart är det större med riktiga barn. De som säger annat lurar bara sig själva.


    Hur ser ett oriktigt barn ut?
    Min a-son är definitivt på riktigt! 

    Att föda ett barn och att adoptera ett barn är två riktigt stora upplevelser. Inte en chans att jag skulle kunna gradera de upplevelserna mot varandra.

    Beklagar att du verkar ha haft en jobbig uppväxt som förklarar med din adoption. Hoppas du kan få hjälp att reda ut, så att du kan gå vidare. 
  • Äldre 16 May 14:54
    #78
    +1

    Jag blir glad av att läsa de senaste svaren. Tappade lite hoppet om mänskligheten där en stund.
    Blir uppriktigt förvånad över de som tror sig ha tolkningsföreträde av andras känslor.
    Hur graderar man kärlek?
    Det finns mängder med biologiska föräldrar som har svårt att älska sina barn, hur skulle det vara annorlunda med adopterade barn? Det finns ännu fler föräldrar som älskar sina barn över allt annat, oavsett om de har biologiska band eller inte.

  • Anonym (lollo­)
    Äldre 16 May 19:47
    #77
    +1

    Jag tycker att det är märkligt att adoptivföräldrar ofta måste påpeka att de minsann älskar sitt adoptivbarn mer än de(t) biologiska. Aldrig att man hör tvärtom.

    Tror inte ett smack på att det är lättare att älska adoptivbarn. Förmodligen är det bara mindre tabu att erkänna att man älskar dem mer.

  • Ego Lovers
    Äldre 16 May 20:08
    #78
    PGA skrev 2016-05-15 23:35:31 följande:
    Jag är ju hennes man. Så nej hon låtsas inte men barn är biologisk avkomma.

    Om jag och min fru varit nära biologiskt hade vi varit syskon. Lär dig skillnad på äpplen och päron.
    Hahaha......
    Så din fru älskar inte dig för man kan inte älska nån man inte har biologiska band till menar du? För det är det Påven Johanna försöker få dig att förstå. Man kan visst älska människor fast man inte har blodsband till dom.
  • Äldre 18 Jan 12:29
    #79

    Klart man gör?hälsningar adoptivamma!

  • Äldre 18 Jan 12:31
    #80

    Klart man gör?hälsningar adoptivmamma

Svar på tråden Älskar man inte adopterade barn som sina egna?