Ni män som lämnat, vilken orsak har ni haft?

[quote=76268437][quote-nick]Hampus80 skrev 2016-01-25 19:26:06 följande:[/quote-nick]Tjäna!

Är i samma sitts utan sex allt man gör blir/är fel.

Sover inte tillsammans ens :(

Hon är ju sjukskriven för depression men det har hon varit länge nu och jag jobbar sliter smörar ja allt men ändå är allt skit.

Är osäker om hon klarar sig vid separation, och så tänker man ju på barnen.

Har gått och tänkt länge nu!

/Hampus[/

Lika här, barnen jag tänker på.

Hon har gått hemma ett år snart, jag jobbar ca 50 timmar i veckan. Jag hämtar å lämnar barnen, hittar på aktiviteter med barnen på helgerna, hon gör det aldrig.

Å sen får man tillbaka, bara jag som städar, tvättar å lagar mat. "Slav" i hemmet!!! Det är INTE bara hon som gör det, men absolut till största delen. Städar gör hon aldrig, hon hinner inte säger hon?? Barna e borta 40 timmar i veckan, vette fan va hon gör med tiden.

Ja man undrar ju vad gör de med tiden barnen är ju inte hemma på dagarna och jag lämnar på morgonen.

Min fru sover bort det mesta av dagarna.

Tror det är lika här, om hon inte knullar brevbärarn eller nått.

Herregud! Varför nöjer ni er med såna kvinnor? Lämna!

Sa bi ju. Barnen.

Oj, vilka oväntade svar. För egen del så är sex ungefär lika relevant som att inte kunna gå på bio när man skaffar barn. Det som (enligt mig) verkligen sätter press på relationen så är det att få ihop vardagen med läxor, hämtning/lämning, inte få sova på nätterna, aktiviter och samtidigt kombinera detta med 100-150% av jobb och ta hand om markservice som disk, tvätt, fikalådor, städning mm.

Tiden räcker inte till helt enkelt och relativt ofta så prioriterar jag och min fru inte samma saker. När man dessutom är föräldraledig som jag är så blir det lätt att man fastnar i alla dessa sysslor i hemmet och saknar mål och visioner för framtiden att samla kraft inför.

Jag funderar på att lämna men det hänger NÄSTAN bara på sexet. Just nu funkar allt bra i övrigt men sex är viktigt för mig och ett sätt att dela kärlek så nu när frekvensen är nån gång/månad pga att jag tar initiativ (men hon är alltid söd och tacksam efteråt, fattar det inte) så känns det som jag behöver en kk och det vill hon inte. Jag lunkar på i nån sorts vänskapsrelation som ju har alla praktiska fördelar men dyker det upp nån jag kan bli kär i så kommer jag inte bromsa den processen... tycker synd om barnen men de kommer att klara sig bra.

Separerade och träffade ny för ca 2 år sedan.
Sexet var inte dåligt med exet, men förhållandet hade blivit bara rutiner. Praktiskt och visst tyckte jag om min sambo men hade ett par år tidigare upptäckt hur mycket jag kunde känna och älska..
Sedan kom min nuvarande fru in i livet av en slump och det sade klick nästan direkt.. Otroligt stark kärlek och ett galet sexliv ovanpå det ;)

I mitt fall utvecklade sig förhållandet så att jag blev lite av en barnvakt, min dotters mamma behövde mycket umgänge med sina kompisar och lite med mig och barnet. Motsvarar ungefär vad jag tror många kvinnor upplever, de finner att deras män inte lämnar tonårslivet när de skaffar familj och barn. Vi separerade på mitt initiativ och mot hennes vilja men jag kände det som att jag fått två döttrar, en  liten och en tonårsdotter, när jag hoppats på en partner och ett barn.

Under mina dagar som playboy lämnade jag för att jag blev uttråkad och inte ville äta blodpudding varje dag så att säga.

Efter att ha lekt av mig har jag nu gängat mig med en kvinna som jag älskar mktmktmkt. Sen vad hon tycker om mig, ja...