Hej,
Ja som rubriken lyder önskar jag få svar ifrån endast de som har genomgått båda sätten (vaginal födsel samt planerat kejsarsnitt).
Vilket av sätten har ni föredragit och varför? Vilket har givit er minst komplikationer?
Jag har två barn, första med akut snitt och det andra vaginalt.
Efter snittet mådde jag dåligt och hade ont länge efteråt. Kände mig groggy och det var obehagligt att vara tvungen att ta starka smärtstillande när jag mest ville njuta av första tiden med bebisen.
Efter den vaginala förlossningen var jag väldigt mycket piggare - det var skönt att känna sig klar i huvudet! Men jag fick en komplikation, jag fick problem med att ändtarmen buktade utåt första tiden och är väl inte helt återställd. Enligt barnmorskan är det bara kosmetiskt. Tycker dock att det är tråkigt att jag blivit så ful därnere...
Trots detta hade jag valt vaginalt igen PM jag tvingats välja. Det var en häftig upplevelse jag inte velat vara utan!
Oj förlåt TS nu ser jag att du bara ville ha svar från DRM som genomgått planerat snitt! Då har man ju garanterat en mer positiv erfarenhet än jag.
Med mitt första barn hade jag planerat snitt. Allt gick som det skulle och även om jag hade en del smärtor efteråt (av operationssåret) så var det ändå en positiv upplevelse.
Med mitt andra och tredje barn blev jag igångsatt och födde vaginalt. Trots att förlossningarna i sig var påfrestande så är det ändå det häftigaste jag har gjort i mitt liv. Jag hade inga smärtor efteråt och det var skönt att kunna vara på benen direkt.
Skulle jag få ett fjärde barn (fast det tror jag inte) så önskar jag att jag skulle få föda vaginalt.
Jag har genomgått ett planerat snitt (eftersom förlossningen inte ville starta) och just då kom snittet som en enorm lättnad. Jag hade inga komplikationer efter snittet, hade inte speciellt ont och återhämtade mig snabbt.
Andra barnet kom däremot vaginalt, och just där och då så önskade jag nog att jag hade försökt få ett snitt igen. Speciellt när bebisen hade navelsträngen runt halsen och alla rusade iväg med min bebis och jag låg kvar med en läkarstudent som var mest ointresserad och obekväm med situationen (han vaknade bara till när det var dags att sy). Fick inga komplikationer efter den vaginala förlossningen heller, allt gick bra och en fördel var att jag fick åka hem snabbare än om jag skulle ha fått om jag genomgått ett kejsarsnitt.
Om jag skulle få ett till barn skulle jag utan tvekan vilja ha en vaginal förlossning.
Okej så alla ni skulle alltså föda vaginalt om ni gjorde om det.
Suziz; kan du nämna fler fördelar med den vaginala förlossningen eller vad är anledningen till att du skulle föda vaginalt igen? Låter för mig jätteläskigt att barnet kom ut med navelsträngen runt halsen.
Första föddes med planerat snitt p.g.a. sätesläge och tillväxthämning. Allt gick helt komplikationsfritt och jag mådde så bra efteråt att t.o.m. personalen på bb var överraskade över hur rörlig jag var. Det som var jobbigast var att ligga på uppvaket utan babyn och att bedövningen höll i sig jättelänge i högra benet.
Den vaginala förlossningen är jsg egentligen också helt nöjd med, trots att jag hade värkar i 30h och inte hade sovit på två dygn så dottern äntligen föddes. Smärtan var överkomlig men jag var helt slut, så 2h innan hon föddes fick jag en PCB så jag fick vila lite. Krystfasen var enda som jag är lite "missnöjd" med, barnmorskan stressade jättemycket trots att det tog bara 12 minuter och 3 krystvärkar så jag sprack en del och fick sy några stygn här och där...jag tror själv att jag hade klarat mig med färre stygn om jag hade fått ta det lite lugnare.
Jag är lika nöjd med båda sättena, men mådde kanske lite bättre efter snittet främst för att jag förlorade mera blod under vanliga förlossningen så jag var ganska vinglig efteråt. Men blir det ett tredje barn så tror jag nog det blir en vanlig förlossning iaf...
Ärligt talat förvånad över att ni alla vill föda vaginalt igen.
Jag är rädd för de komplikationer som kan uppstå vid vaginal förlossning. Det är inte alls främst för smärtan. Jag är främst orolig för att barnet exempelvis ska fastna och få syrebrist o bli hjärnskadad som en följd utav det o för att få inkontinensbesvär efteråt, problem med att hålla tätt.
Knipövningar vet jag på förhand att det kommer jag inte orka hålla på med och i vilket fall som helst så tror jag inte att det fungerar.
Ärligt talat förvånad över att ni alla vill föda vaginalt igen.
Jag är rädd för de komplikationer som kan uppstå vid vaginal förlossning. Det är inte alls främst för smärtan. Jag är främst orolig för att barnet exempelvis ska fastna och få syrebrist o bli hjärnskadad som en följd utav det o för att få inkontinensbesvär efteråt, problem med att hålla tätt.
Knipövningar vet jag på förhand att det kommer jag inte orka hålla på med och i vilket fall som helst så tror jag inte att det fungerar.