Ni som valt bort att skaffa barn, ångrar ni ert beslut?

Fast det där med att man blir gammal och ingen hälsar på en på äldreboendet är ju en dålig motivering. Ponera att jag får ett barn som väljer att flytta till Kina, då har jag ändå ingen som hälsar på mig. Nej, man skaffar inte barn för att man är rädd för att bli ensam.

Nej, det borde man inte göra. Men jag tycker absolut det är fantastiskt att få äran och möjligheten att bilda familj, älska och bli älskad och när jag blir gammal och ensam är jag förhoppningsvis okej med det. Gammal och vis.

Jag tänkte inte gammal och ensam på äldreboende var motivering men många av dem och barnlösa ångrar i just det skedet sina beslut om att inte skaffa barn.

Väljer man bort barn är man nog jävligt medveten om det val man gör och vad som ligger bakom.

Är 31 och ångrar mig inte ett dugg. Jag tycker inte om barn alls.

Jag tror inte man ska fundera så mycket över vad människor på äldreboenden säger, det är så olika.
Jag har träffat många äldre med barn som varit jättedeppig över att barnen hälsar på för lite (ibland har det varit sant och ibland mer gnälligt bara), jag har träffat de utan barn som varit hur lyckliga och glada som helst, jag har träffat de utan barn som varit deppiga över det.
Sen är det knappast jätteroligt att vara så gammal att man är på äldreboende, man mår ofta rätt dåligt då och många äldre blir lätt deprimerande. Att vissa då ångrar att de inte skaffade barn kommer nog ganska naturligt då, när man är deppig så brukar man deppa över första bästa sak. Jag är rätt övertygad om att dom flesta jag har träffat som har deppat över det hade deppat över något annat om de hade haft barn.

Hellre sitta ensam utan barn när man är gammal,än ha barn,som inte visar intresse.

Det finns mycket jag ångrar i livet. Ett av dem är att jag inte skaffat barn. Jag är runt 40, så jag hoppas att det finns tid, men är tveksam.

Jag ångrar mig

Jag har aldrig tyckt om barn.

Finns inget med barn som jag tycker om eller vill vara i närheten av.

Är nu 39 men har aldrig känt längtan eller lust/ behov av att skaffa barn. Än har dessa känslor inte ändrats det minsta även om jag gillar barn. Har dock som sagt ingen längtan efter egna.

Jag ville aldrig ha barn. Det passade inte mig helt enkelt. Aldrig gillat barn.

Nu är jag barnfri, 52 år, och ångrar mig så sjukt mycket!!! Nu kan jag inte för mitt liv förstå varför jag valde bort barn. Det är en stor sorg :( jag har börjat gå i terapi för att försöka bearbeta det, men just nu känns det som att jag har förstört mitt liv! Tror aldrig jag kommer över det...