• akleija

    Har vi någon chans?

    Hej!

    Jag och min make fick för ett år sedan veta att vi har mycket svårt att få egna barn. Vi funderar nu på äggdonation eller adoption. Vad jag förstår är dock kraven på adoptivföräldrar nästan övermänskliga? Vi har mycket som är bra men några saker som kan ligga oss i fatet.

    Det som är bra: Vi är 31 och 35 år gamla, har högskoleutbildning, fasta jobb och mycket god ekonomi med stort sparkapital. Normalt BMI. Trygga familjeförhållanden för övrigt. Gifta (dock ej i kyrkan) sedan 2 år.

    Det som kan vara mindre bra:
    1. Min make har en kronisk sjukdom (inflammatorisk tarmsjukdom) av lindring art. Han tar 2 tabletter om dagen och är med detta fullt frisk. De årliga kontrollerna har hittills gått som på räls.
    2. För ca 5 år sedan var min make sjukskriven helt/delvis under ett par månader pga utmattning. Han mår nu bra men i och med utmattningsprocessen omvärderade han sin syn på livet en aning: Vi är inte här för att jobba utan för att leva! Därför väljer han medvetet att inte jobba heltid utan jobbar 75 %. Även jag har valt att jobba deltid i perioder för av samma livsbejakande skäl. Vår fritid ägnar vi åt nära och kära, varandra, vår hund och våra intressen. Då vi har välbetalda jobb har vi trots detta väldigt god ekonomi. Har dock förstått att denna typ av ställningstagande tyvärr kan ses som suspekt  utlandet...

    Förstår att det alltid är en individuell bedömning från socialsekreterare/adoptionslandet men vore tacksam om någon som har lite koll kan ge någon fingervisning! Är vi liksom att se som chanslösa?
    Vill inte dra igång något om det inte är lönt...

  • Svar på tråden Har vi någon chans?
  • HOBBE49

    Nej det är verkligen inte övermänskliga krav! Det räcker med att vara normala människor i en stabil situation fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Det finns förstås krav på hälsa men en kronisk sjukdom behöver inte vara ett hinder så länge man medicinerar och mår bra. Psykisk ohälsa är förstås ingen fördel men har man varit frisk i fem år och dessutom kan visa på en positiv utkomst är det ju bra. Så länge ekonomin fingerar är det väl bara positivt att jobba mindre. Dock kan det vara så att vissa sjukdomar gör att ni inte kan välja alla länder. Kontakta adoptionsorganisationerna och rådfråga dem. Och ställ er i kö!

  • annika11

    Säger som hobbe prata med organisationerna och ställ er i kö.
    Att ni inte jobbar heltid spelar nog ingen roll ni har ju ändå god ekonomi. Ni får ju mer tid till barnen vilket nog är mer positivt.
    Angående din mans sjukdom se till att få ett bra intyg från hans läkare. 
    Jag har en sjukdom som inte påverkar livet i stort och vi fick adoptera 2 fina barn.
    Lycka till.

Svar på tråden Har vi någon chans?