Hej alla fina där ute.
Ngn som har erfarenhet av att vara inlagd på psyk? Lutar åt det om jag inte mår bättre på måndag. Så fruktansvärt rädd.
Vad händer där? Vad gör man?
Vad får man göra och inte?
Erfarenhet av psyk i Stockholm?
Min mamma har varit inlagd. Dörrarna var låsta, men hon kunde när som helst be personalen att låsa upp så hon kunde gå ut. Om du inte är tvångsinlagd får de inte hindra dig från att gå och du kan skriva ut dig själv när du vill (sålänge de inte beslutar om tvångsinläggning vill säga)
Min mamma hade sin mobil och ipad med sig. Men personalen uppmuntrade till att titta på TV i sällskapsrummet och prata med de andra inlagda framför att sitta vid iPaden. Det såg ut som vilken avdelning som helst. Det fanns ett gemensamt sällskapsrum med en soffa, några stolar och en TV.
Mediciner delas ut vid behov och då de ska tas. Har det inte beslutats om tvångsåtgärder kan du vägra medicin, men för din hälsas skull är det inget jag skulle rekommendera. De är ju utskrivna av en anledning.
Det är mer förvaring än behandling. Du får medicin men inte någon psykologkontakt eller liknande.
hon läste ur journalen och sa "men du, är det inte bättre att du kommer och lägger in dig nu istället.."
Såhär är det i Göteborg östra sjukhuset. Du kommer hamna på en låst avdelning du kommer alltså inte komma ut om du inte skriver ut dig. Du kommer träffa en läkare 1 rond per dag prata medicin hälsa mm. Du kommer vara bland personer som är svårt sjuka , skapa inga relationer håll dig på vakt. Sen kommer du gå där fram å tillbaka varje dag utan att komma ut. Om du har tur kan du få gå på promenad efter 3 dagar på ca 20 min med personal.
Skriv ner nr till dom du vill ha kontakt med så du kan sätta upp dom på din telefon lista. Dom kommer ta din mobil.
Samt du får kläder där och får bara ha med dig 2 ombytten. Inga sladdar eller rakhyvlar kommer du få ta med dig in. Inga öppna cigg paket om du röker allt måste vara i förpackning. Du kommer få duscha utan duschslang eftersom man kan skada sig med det. Fråga mig om du har några frågor.har suttit där många gr. Kram
Om det är första gången hon blir inlagd eller kommer in i systemet så är det möjligt att hon får prata med en psykolog för att utvärdera den mentala hälsan och vad roten till problemet ligger. Det är inte säkert, men inte omöjligt iaf :)
Såhär är det i Göteborg östra sjukhuset. Du kommer hamna på en låst avdelning du kommer alltså inte komma ut om du inte skriver ut dig. Du kommer träffa en läkare 1 rond per dag prata medicin hälsa mm. Du kommer vara bland personer som är svårt sjuka , skapa inga relationer håll dig på vakt. Sen kommer du gå där fram å tillbaka varje dag utan att komma ut. Om du har tur kan du få gå på promenad efter 3 dagar på ca 20 min med personal.
Skriv ner nr till dom du vill ha kontakt med så du kan sätta upp dom på din telefon lista. Dom kommer ta din mobil.
Samt du får kläder där och får bara ha med dig 2 ombytten. Inga sladdar eller rakhyvlar kommer du få ta med dig in. Inga öppna cigg paket om du röker allt måste vara i förpackning. Du kommer få duscha utan duschslang eftersom man kan skada sig med det. Fråga mig om du har några frågor.har suttit där många gr. Kram
Hon är schizofren och har varit inlagd flera gånger. Hon pratar med en psykolog, men det är på öppenvården. Vad jag menade är att de inte har terapi då man är inlagd.
Oj, vilka dåliga erfarenheter många verkat ha!
Jag blev inlagd på akutpsyk i Västerås för ungefär 8 år sedan efter ett självmordsförsök. Det var verkligen början på räddningen för mig. Fick eget rum vid ankomst och hade det under hela min vistelse. Sköterskor som lyssnade, läkarmöte var 3:e dag där vi diskuterade framtida hjälp och medicinering.
Frukost, fika, lunch, fika, mellis, fika, kvällsmat och kvällsmacka. Fanns även småfika att tillgå vilken tid på dygnet som helst. Jag hade inte ätit ordentligt på 6 månader så bara det att få in rutiner att äta igen var stor hjälp för mig. Tryggheten jag fann i att inte Kunna skada mig själv och att 24/7 kunna spy ur sig det värsta på någon som lyssnade var fantastiskt mot slutet. I början höll jag mig för mig själv och det var också otroligt skönt, att få andas ut på ett tryggt ställe efter att ha blivit förföljd under flera år. Fick inte ha mobil och det var jobbigt första dagarna men såhär i efterhand var det en förutsättning för att jag skulle kunna koncentrera mig på mig själv. Fanns dock en telefon man fick ringa till anhöriga på, anhöriga fick även hälsa på varje dag i 2 timmar om man ville. Det var självklart en låst avdelning och allt var inlåst, det måste det ju vara med tanke på varför många är där, inklusive jag själv.
Jag satt på en avdelning tillsammans med andra med drogproblem, eftersom jag hade alkohol & tablettmissbruk. Jag låg inne under vintern, har inga minnen av att vi var ute, men många minnen från dedär åren är ganska grumliga pga. tung medicinering. Men jag vet med säkerhet att jag trivdes där, dels pga dagboken jag förde under tiden där inne, men jag sa det även till mina föräldrar när dom hälsade på.
Mår man så dåligt att man går runt och är rädd och orolig hela tiden är en inläggning - enl. mina erfarenheter rätt väg att gå också för att få hjälp med missbruk osv. Hanterar man livet någorlunda på egen hand finns det ju dock andra vägar. :)
Hoppas du kommer till rätta med det som just nu inte är bra i ditt liv.