• Äldre 28 Feb 15:05
    26460 visningar
    26 svar
    26
    26460

    Pojkvän vill lämna nyfödd dotter på familjehem

    Jag är 20 år gammal, vart oplanerat gravid med min dotter som jag nu är 32 veckor gravid med. Ni får kränka mig hur mycket ni vill, jag har redan hört massor så det ni skriver skadar inte mina känslor. Nekade direkt till abort när jag fick reda på graviditeten, det vart dramatiska konflikter mellan min pojkvän och hans familj. Pratade adoption, relationen mellan oss vart lite bättre. Sedan pratade vi familjehem och saker vart ännu bättre. Vi lever i ett lyckligt förhållande, än så länge, men jag ljuger för min pojkvän rätt upp i ansiktet på honom. Jag vill inte lämna bort mitt barn, i fjärde månaden såg jag familjehem som en möjlighet men kärleken för min dotter växer och blomstrar och tanken av att någon tar min dotter ifrån mig...det får mig att tänka det mest hemska tankarna. jag har alltid varit en olycklig människa sedan barnsben och min dotter är den enda som gör mig lycklig, den enda jag kan leva för. Tar någon henne så dör jag och det vill jag inte göra, men jag skulle inte klara av mer sorg än den sorgen som jag redan varit med om. jag kan ge mitt barn ett fint liv...idag har jag kontakt med BVC för första gången och är rädd för vad de ska säga. kl 16 är mötet, med min pojkvän. jag känner att jag bara vill fly, fly ner till ett ställe i Växjö eller någon annanstans där lägenheter är som billigast och bo där. Få min fina dotter att växa upp där. Jag känner mig tvungen att gå igenom allt det här för min pojkväns skull, jag vågar inte gå längre fram än det jag gjort än så länge. jag vågar bara inte säga det här till min pojkvän och berättar jag det så vet jag hur han kommer reagera. Han kommer lämna mig. Och jag älskar honom så mycket, jag vill inte förlora det vackra vi har men vill inte förlora det vackra vi skapat heller. JAG VILL HA MIN DOTTER ANNARS TAR JAG LIVET AV MIG.

  • Svar på tråden Pojkvän vill lämna nyfödd dotter på familjehem
  • nernu
    Äldre 1 Mar 07:43
    #11
    +1

    Det är jättesvårt att adoptera bort sitt barn i Sverige. Det kan man inte bara bestämma sig för. Och man kan inte bara "lämna sitt barn på familjehem" heller.

    Jag förstår att du älskar din pojkvän men nu är du mamma. Det är inte du som kommer i första hand längre det är ditt barn.

  • Birgit­ta02
    Äldre 1 Mar 12:00
    #12

    Vid en abort så är det många som varje år tänker på sitt aborterade barn. Nu skulle han/hon fyllt 5 år, 6 år, 10 år, 15 år osv osv. Hur tror du att du kommer känna när du vet att ditt barn finns nånstans? Och du inte ens vet att barnet har det bra?

    Behåll barnet. Vill inte killen vara med så är det hans problem. Och HUR är han funtad som kan tänka sig att lämna bort ditt (och sitt eget!) barn :(

  • DizzyD­66
    Äldre 1 Mar 12:16
    #13
    +1
    cappuccino96 skrev 2017-02-28 15:05:21 följande:

    Jag är 20 år gammal, vart oplanerat gravid med min dotter som jag nu är 32 veckor gravid med. Ni får kränka mig hur mycket ni vill, jag har redan hört massor så det ni skriver skadar inte mina känslor. Nekade direkt till abort när jag fick reda på graviditeten, det vart dramatiska konflikter mellan min pojkvän och hans familj. Pratade adoption, relationen mellan oss vart lite bättre. Sedan pratade vi familjehem och saker vart ännu bättre. Vi lever i ett lyckligt förhållande, än så länge, men jag ljuger för min pojkvän rätt upp i ansiktet på honom. Jag vill inte lämna bort mitt barn, i fjärde månaden såg jag familjehem som en möjlighet men kärleken för min dotter växer och blomstrar och tanken av att någon tar min dotter ifrån mig...det får mig att tänka det mest hemska tankarna. jag har alltid varit en olycklig människa sedan barnsben och min dotter är den enda som gör mig lycklig, den enda jag kan leva för. Tar någon henne så dör jag och det vill jag inte göra, men jag skulle inte klara av mer sorg än den sorgen som jag redan varit med om. jag kan ge mitt barn ett fint liv...idag har jag kontakt med BVC för första gången och är rädd för vad de ska säga. kl 16 är mötet, med min pojkvän. jag känner att jag bara vill fly, fly ner till ett ställe i Växjö eller någon annanstans där lägenheter är som billigast och bo där. Få min fina dotter att växa upp där. Jag känner mig tvungen att gå igenom allt det här för min pojkväns skull, jag vågar inte gå längre fram än det jag gjort än så länge. jag vågar bara inte säga det här till min pojkvän och berättar jag det så vet jag hur han kommer reagera. Han kommer lämna mig. Och jag älskar honom så mycket, jag vill inte förlora det vackra vi har men vill inte förlora det vackra vi skapat heller. JAG VILL HA MIN DOTTER ANNARS TAR JAG LIVET AV MIG.


    Alltså, nu hamnar ju inte alla ofödda barn efter födelsen på familjehem i Sverige, enbart för någon sperminator inte vill bli pappa. 

    Du kan väl bestämma själv över ditt och barnens liv, eller hur?
  • Äldre 1 Mar 18:29
    #14
    +1

    Tänk såhär med, du slutar ALDRIG älska ditt barn, någonsin . Men honom du kan sluta älska honom när som helst. Dagen han inte betyder ett skit för dig kommer de växa ett sådant hat mot honom för han fick dig och lämna din prinsessa. Låt inte någon annan förstöra ditt liv.

  • Anonym (??)
    Äldre 1 Mar 20:16
    #15

    Kan du bara förtydliga ts, varför var ni på BVC och vad har de med allt detta att din pojkvän inte vill ta hand om ert barn att göra? Jag förstår inte riktigt sammanhanget?

  • Äldre 2 Mar 08:47
    #16
    -1
    cappuccino96 skrev 2017-02-28 15:05:21 följande:

    Jag är 20 år gammal, vart oplanerat gravid med min dotter som jag nu är 32 veckor gravid med. Ni får kränka mig hur mycket ni vill, jag har redan hört massor så det ni skriver skadar inte mina känslor. Nekade direkt till abort när jag fick reda på graviditeten, det vart dramatiska konflikter mellan min pojkvän och hans familj. Pratade adoption, relationen mellan oss vart lite bättre. Sedan pratade vi familjehem och saker vart ännu bättre. Vi lever i ett lyckligt förhållande, än så länge, men jag ljuger för min pojkvän rätt upp i ansiktet på honom. Jag vill inte lämna bort mitt barn, i fjärde månaden såg jag familjehem som en möjlighet men kärleken för min dotter växer och blomstrar och tanken av att någon tar min dotter ifrån mig...det får mig att tänka det mest hemska tankarna. jag har alltid varit en olycklig människa sedan barnsben och min dotter är den enda som gör mig lycklig, den enda jag kan leva för. Tar någon henne så dör jag och det vill jag inte göra, men jag skulle inte klara av mer sorg än den sorgen som jag redan varit med om. jag kan ge mitt barn ett fint liv...idag har jag kontakt med BVC för första gången och är rädd för vad de ska säga. kl 16 är mötet, med min pojkvän. jag känner att jag bara vill fly, fly ner till ett ställe i Växjö eller någon annanstans där lägenheter är som billigast och bo där. Få min fina dotter att växa upp där. Jag känner mig tvungen att gå igenom allt det här för min pojkväns skull, jag vågar inte gå längre fram än det jag gjort än så länge. jag vågar bara inte säga det här till min pojkvän och berättar jag det så vet jag hur han kommer reagera. Han kommer lämna mig. Och jag älskar honom så mycket, jag vill inte förlora det vackra vi har men vill inte förlora det vackra vi skapat heller. JAG VILL HA MIN DOTTER ANNARS TAR JAG LIVET AV MIG.


    Blanda för guds skull inte in ett familjehem där ngn barnlös drabbas när du plötsligt säger att du vill behålla ditt barn. Vänta tills du fött ditt barn för då händer det grejer med känslolivet.
  • Anonym (??)
    Äldre 2 Mar 10:30
    #17

    För tydlighetens skull; familjehem brukar inte vara barnlösa (det är i regel ett krav att de har egna barn). Det är inte samma sak som adoptivfamilj. Därmed inte sagt att man bara kan lämna ifrån sig barn till familjehem hursomhelst.


    monkees skrev 2017-03-02 08:47:46 följande:

    Blanda för guds skull inte in ett familjehem där ngn barnlös drabbas när du plötsligt säger att du vill behålla ditt barn. Vänta tills du fött ditt barn för då händer det grejer med känslolivet.


  • Anonym (Norrs­ken)
    Äldre 25 Mar 16:30
    #18
    +1

    De kan inte "ta ditt barn" om du inte vill det. Men er relation kommer ju uppenbarligen få problem.
    Varför flyttar du inte upp till Kiruna eller någon av gruvbyarna, där kan du få en lägenhet på en vecka, och du har hela föräldraledigheten att etablera dig. Dottern får plats på ett dagis och du kan jobba eller studera.

  • Äldre 10 Oct 08:29
    #19

    VA? Finns det verkligen sådana som säger adoptera bort i dagens Sverige?
    Finns det någon i din närhet som kan hjälpa dig och stötta dig för det kommer bli en konflikt. Var beredd på det.

    Du behöver inte alls göra någonting. Men skulle verkligen börja fixa inför barnets ankomst. Du kommer få nog så mycket konflikter sedan utav denna pojkvän m familj. Det ligger i ditt intresse då det inte alltid är en dans på rosor första tiden.

    Finns det någon i din närhet som kan hjälpa dig och stötta dig för det kommer bli en konflikt. Var beredd på det.

  • Äldre 28 Feb 00:02
    #20

    Flytta inte till Växjö. Jag flyttade därifrån för att de är så otryggt att bo på "de billiga" ställerna.

  • Anonym (Ensam mamma)
    Äldre 28 Feb 00:18
    #21
    Birgitta02 skrev 2017-02-28 15:22:23 följande:

    Du ska inte välja bort ditt barn! Men troligen får du välja bort din kille. Men det finns faktiskt en chans att även han blir förälskad i sin dotter när det väl är fött. Så fram till förlossningen ska du inte ta några som helst beslut. Och om du ändå tar ett, för dig negativt, beslut så är det inte skrivet i sten. Du kan ångra dig när barnet är fött.

    Jag hade aldrig i livet valt min pojkvän före mitt lilla barn. Aldrig. Och jag tror inte du kommer göra det heller. Den otroliga känslan när man ser sitt barn första gången går före allt. Det är en fantastisk känsla.

    Du ska behålla ditt barn. Sen får väl killen hänga på. Eller inte. Det bestämmer han själv. Men han kommer, vare sig han vill eller inte, ha ett biologiskt barn som han måste förhålla sig till.

    Hoppas du kommer fram till ett beslut du kan leva med och att du mår bra av det.

    Kram!


    Inte för att låta negativ men alla ändrar sig inte när barnet är fött. Min kille gjorde inte det , han stack när jag var gravid , tjatade om abort osv men jag behöll barnet och nu är jag ensamstående. Jag är jätteglad att jag har min dotter och att jag inte gjorde abort men pappan finns knappt med i bilden alls.

    Så jag tycker absolut inte att Ts ska låta killen övertala henne till något , men man kan inte bara räkna med att pappan alltid ändrar sig när barnet är fött tyvärr även om man tycker att han borde det.

    Jag är iallafall glad att jag valde min dotter framför mitt ex.. och jag tror att TS kommer känna så också men hon kanske får räkna med att hon ev. kommer vara ensamstående .
  • Anonym (Ensam mamma)
    Äldre 28 Feb 00:24
    #22
    DizzyD66 skrev 2017-03-01 12:16:59 följande:

    Alltså, nu hamnar ju inte alla ofödda barn efter födelsen på familjehem i Sverige, enbart för någon sperminator inte vill bli pappa. 

    Du kan väl bestämma själv över ditt och barnens liv, eller hur?


    Nej precis , herregud han har absolut ingenting att säga till om faktiskt. Men däremot kan TS bli ensam med barnet såklart men det är många som är det och det är nog värt det.
  • Anonym (Hmm)
    Äldre 28 Feb 08:56
    #23

    1 år sen. Undrar hur det gick för ts?

  • Anonym (-)
    Äldre 15 Mar 14:28
    #24

    En frisk förälder, i dagens Sverige, lämnar inte bort sitt barn.

  • Anonym (Sara)
    Äldre 20 Mar 20:26
    #25
    +1

    Du är 20 år, myndig och inhem kan ta ditt barn ifrån dig. Du är snart mamma och ditt barn vill ha jist dig som mamma! Om pappan inte vill vara pappa så låt honom gå. Men låt inte en pojkslyngel bestämma vad du ska göra. Ditt barn är ditt och du kommer att ta väl hand om det låter det som.

    För 40 år sedan var det vanligt att man fick sitt första barn vid 20. Numera anser folk att man är ett barn vid 20. Men det där är så olika. Man kan vara mogen och ansvarstagande vid 20 års ålder. Lycka till! Du kommer fixa det!

    Låt oss veta hur det går.

  • Sun 26 May 2019 00:33
    #26

    Kanske sent ute men jag har alltid brunnit för mödrar tjejer som får barn och vill va mödrar. Hoppas du aldrig lämnar bort ditt barn! Det är gott att se sådan kärlek från din sida. Män som doppar i grytan får fan i mig vara beredda på att at ansvar annars kan de vänta tills de mognat upp. Han får ta och växa upp lite snabbar än vad tänkte sig. Förut var detta inget ovanligt. 

Svar på tråden Pojkvän vill lämna nyfödd dotter på familjehem