• Tom Araya

    Skolan - vad händer?

    Alltså, vad händer med dagens svenska skola och förskola? Vilka psykologiska teorier, etik, moral och värderingar jobbar man efter för att utveckla och utbilda morgondagens vuxengeneration? Hur motiverar man dem?

    Jag hör så mycket sjuka saker från bekanta som jobbar inom förskola och skola att man bli mörkrädd.

    Exempel:
    Att man ska sluta benämna personer, både barn och personal med könsbestämda pronomen. Syftet är antagligen att komma ifrån stereotypa könsroller. Men hur är det tänkt att resultatet ska se ut? Detta med att det finns två kön och de ser olika ut, det kommer barnen oundvikligen att lära sig förr eller senare. Är det då inte enklare att köra på det från början och istället fokusera på att det är de gamla, stereotypa och förlegade könsrollerna man ska komma ifrån, inte att pojkar och flickor faktiskt är två olika kön som existerar i verkligheten?!
    Blir det inte svårare att referera till könsroller om man undviker könsbestämning?
    Hur lär man barn att pojkar och flickor har samma värde om man låtsas som att de två olika könen inte finns?

    Ett annat exempel är att barnpsykologer nu för in tanken om att allt som handlar om tävling och tävlande är dåligt. Jag kan förstå tanken om att dämpa hetsen och att förstärka känslan av lika värde. Men man får ju inte glömma att skola och hela barndomen är att lära inför livet man ska leva, varav en stor del som vuxna och hur ser verklighetens liv ut? Jo, mängder av tillfällen och situationer som består av kamp och tävling.
    Ett prov eller läxförhör i skolan
    Att idrotta
    Att söka och få ett jobb
    Att spela dataspel
    Att lära sig nya saker och utvecklas
    Att bilda familj
    Att skaffa barn
    Att prestera i tester, prov, träning, på jobbet e.t.c.
    ...
    allt är en slags kamp och/eller tävling, att man måste prestera för att lyckas och uppnå ett resultat.
    Det handlar inte nödvändigtvis om att vara bäst, ibland duger bra nog eller att man gjort sitt bästa, ibland är kampen mot sig själv, att prestera bättre än förra gången, att kunna konkurrera med andra om något man vill nå, eller bara att uppnå en nivå som är fastställd som ett godkänt resultat e.t.c.
    Ska vi lära barn att de får vad de vill livet igenom utan egen kamp och prestation eller oavsett grad av prestation? Vilket samhälle leder det till?
    Om man nu anser att exempelvis fyraåringar inte ska tävla, men äldre barn kan tävla, från vilken ålder eller mognadsnivå är det då lämpligt och varför kan ingen svara på det som nu blivit lärda att bannlysa tävlande på förskolan? Borde inte den kunskapen ingå i den utbildning man ger barnpedagoger och lärare?
    Kan man inte istället utveckla sättet man genomför aktiviteter och lekar med tävlingsinslag, om det är så att just den formen som vi ser i seriös idrott anses olämplig för gemene barn i låg ålder.

    Experter har redan varnat för att vi idag överbeskyddar våra barn i vår del av världen, att de inte tidigare får uppleva och erfara hur livet och verkligheten ser ut och bättre förbereds för vuxenlivet där de inte kan undvika allt.

    Det finns säkert många fler exempel på märkliga teorier som införts eller är på väg att införas i skolan, du är välkommen att ta upp fler eller kommentera dessa.

  • Svar på tråden Skolan - vad händer?
  • AndreaBD

    Men... det är ju totalt överdrivet, det du har hört.  Vi kan säga hen - det är ju också praktiskt i situationer där man inte vet om det är han eller hon. Och självklart ska det vara tolerans mot folk som avviker på något sätt. Även mot transpersoner. Eller såna som anser sig vara icke-binära. Har även haft en elev med oklart kön. Men det är ju något som hör hemma i tonåren, inte tidigare. De stöter ju på sånt. Generellt är det ju så att skolan måste vara förberedd för frågor som barn och ungdomar kan ha. Och kanske även ta upp sånt som de träffar på.

    Tävling? Så lite som möjligt egentligen. Om du skulle jämföra med andra länder, då tror jag att svenska skolan har ganska lite tävling. Numera hänger ju inte elevens betyg ihop heller, dvs. inga relativa betyg. Generellt är ju Sverige överhuvudtaget ett land där man inte gillar tävlande. Poängen är ju att man inte lyckas för att man är bättre än någon annan. Utan man lyckas för att man är bra på något. Det finns tillräckligt många som inte lyckas i skolan - vill du att vi får ännu fler? Varför skulle prov eller läxförhör vara tävling? De jämförs ju inte med varandra. Och inget annat i din lista förutom dataspel är väl tävling?

  • AndreaBD
    Tom Araya skrev 2017-05-23 02:24:09 följande:

    Ytterligare en detalj jag kom att tänka på som en nära bekant, anställd på kommunal förskola berättat...

    Vid sk utvecklingssamtal med barnens föräldrar ska personalen bar ta upp positiva saker. För negativa saker ska man boka in ett separat möte... suck!
    Det kan man ju räkna ut på ena handens lillfinger att ytterst få sådana möten kommer att bokas och ändå kommer tusentals negativa detaljer förbli onämnda. Varför denna bortprioritering av de negativa delarna som en del av barnets utveckling?


    Om de verkligen gör så så är det väldigt tokigt. Det har varit en trend, att det började bli lite väl positivt så att föräldrarna inte alltid fick ett realistiskt intryck. Men att man BARA ska prata positivt, så extremt har jag faktiskt inte varit med om. Huvudsaken är väl att det inte blir för negativt. 
  • AndreaBD
    Tom Araya skrev 2017-05-29 19:54:57 följande:
    Nej, jag menar att man gör barnen en otjänst genom att sopa tävlingsmoment under mattan, som att barnen måste skyddas från konkurrens och som att det inte finns. När dessa barn möts av verklighetens krav och konkurrens riskerar de att krossas av dem.
    Det här handlar om attityd, att inte kämpa för att bli bättre och utvecklas utan att man ska vara nöjd ändå.
    Ingen säger att man ska vara nöjd ändå. Men en elevs betyg är just hens betyg. Vad andra har för betyg har inte med saken att göra. Det leder nämligen till en massa negativa saker om elever börjar jämföra mycket. Det är ofta då som de duktiga nöjer sig med mindre. Varför kämpa för A om man kanske redan är bäst med B! 

    Och de eleverna som har svårt för sig uppmuntras då inte med att se sina egna framsteg, utan får se att dem flesta andra är bättre? Tycker du att det verkar bra?
  • AndreaBD
    Tom Araya skrev 2021-11-23 16:45:09 följande:
    Jag tror vi måste bort från den utopiska tanken att vi med framgång kan stöpa alla i samma form.
    Men vi har ju jobbat med motsatsen i alla år! Och gör det fortfarande. Det individualeras så himla mycket numera. Så jag förstår inte var du har fått det ifrån....
  • AndreaBD
    Anonym (fast...) skrev 2021-12-01 12:08:16 följande:
    Fast att försöka stöpa alla i samma form är ju precis det du eftersträvar genom att lägga fokus på tävling och sånt som du lyfter fram i tråden? 
    Precis vad jag tänkte! 
  • sextiotalist

    Du fokusera på tävling och hänvisar till arbetslivet. Det är inte min erfarenhet. De enda gångerna det är "tävling" är när det lämnas anbud, men då är det företaget som lämnar in anbudet, mycket sällan på person. Sedan är det allt annat än tävling och vara bäst som gäller. Utan det är ett samarbete mellan alla projektmedlemmar, varav man har olika roller i projektet, där alla roller är lika viktiga (vi debiteras med samma slant många gånger). 


    Personligen är jag ingen tävlingsmänniska alls, men ändå lyckats skaffa mig en kompetensprofil som vår beställare är beredd att betala för

  • LadyJane
    AndreaBD skrev 2021-12-01 14:53:40 följande:
    Om de verkligen gör så så är det väldigt tokigt. Det har varit en trend, att det började bli lite väl positivt så att föräldrarna inte alltid fick ett realistiskt intryck. Men att man BARA ska prata positivt, så extremt har jag faktiskt inte varit med om. Huvudsaken är väl att det inte blir för negativt. 
    Betänk att Tom pratar om att det är hörsägner och att det kommer från en bekant. Man ska inte försöka göra ett undantag, baserat på hörsägner, till en generell sanning som Tom gör.

    Jag antar att om man pratar om utvecklingssamtalen med en bekant är man snar att lägga fram de positiva sidorna men mindre benägen att ta upp områden som har utvecklingspotential.
  • oOOo  oOOo
    sextiotalist skrev 2021-12-01 16:33:25 följande:

    Du fokusera på tävling och hänvisar till arbetslivet. Det är inte min erfarenhet. De enda gångerna det är "tävling" är när det lämnas anbud, men då är det företaget som lämnar in anbudet, mycket sällan på person. Sedan är det allt annat än tävling och vara bäst som gäller. Utan det är ett samarbete mellan alla projektmedlemmar, varav man har olika roller i projektet, där alla roller är lika viktiga (vi debiteras med samma slant många gånger). 


    Personligen är jag ingen tävlingsmänniska alls, men ändå lyckats skaffa mig en kompetensprofil som vår beställare är beredd att betala för


    Kanske det är ditt synsätt som gör att vissa hamnar efter i löneligan, de fattar inte alternativt vägrar inse tävlingsmomentet.
  • KillBill
    Tom Araya skrev 2021-12-01 11:28:38 följande:
    Här kan du följa vår serie om Skolplattformen i Stockholm stad. Skolplattformen är ett gigantiskt misslyckande för det offentliga. Det är en skandal som avslöjar att regeringens officiella ambition om att Sverige ska ?vara bäst i världen på digitalisering? är tunn, innehållslös och ogenomtänkt. Stockholm stad har kastat ofantliga summor skattepengar på ett misslyckat, dåligt projekt för digitalisering av skolan. När föräldrarna gör uppror och genom egna insatser försöker göra Skolplattformen användbar slår Utbildningsnämnden bakut. De vägrar erkänna att dessa föräldrar är bättre på att erbjuda denna specifika samhällsservice än de själva är.

    Skolplattformen - Piratpartiet
    Vi får hoppas att stockholmarna röstar bort partier som styr i Stockholm (M, KD, C, L och MP) som med näbbar och klor försvarar Skolplattformen och motarbetar det billiga och fungerande föräldrainitiativet Öppna skolplattformen.
    Tino Sanandaji: SD är ett gäng skånsk trash med låg IQ!
Svar på tråden Skolan - vad händer?