Var det tvillingar?

Nej man hade inte kunnat se om det var tvillingar eftersom det ena embryot i så fall redan hade kommit ut. Därför hjälper inte ultraljud för att se om det verkligen var så. Man kan bara spekulera.

Det var väl KUB ni hade i v13? RUL är inte förrän v 18+

Ja det kan ha varit tvillingar. Hände min vän. Hon blev gravid med IVF och dör satte dom in två ägg för att maximera chansen att lyckas och båda fäste och hon blev gravid. I v 7 förlorade hon den ena i MF. Den andra klarade sig bra och föddes fullgången.

Okej, jag tänkte om det kanske hade funnits några slags rester kvar som man hade kunnat se. Men jag har läst mer om det och vågat kolla på bilder och det såg precis likadant ut som på bilderna som ska föreställa moderkakan med ett embryo i.

Så är det nog, trodde att båda kallas för RUL då vi har två ultraljud i vårt landsting och man får välja om man vill göra KUB. Även om man inte vill göra KUB får vi ändå två ultraljud. Ett runt v 12 och ett runt v 20.

Jo men då stämmer det! Om båda är på rutin så är det ju RUL :)

Tack för ditt svar! Jag har nu förstått att det måste varit tvillingar från början. Som jag svarade över har jag läst på mer och vågat kolla på bilder och förstått att det var moderkakan som kommit ut.

Det är nog något som alltid kommer saknas inom mig som andra som fått missfall. Men jag är otroligt tacksam över min fina son och att han var helt frisk vilket den andra antagligen inte var eftersom kroppen stötte bort det..

Sen att jag nu känner att jag vet vad som hände är det nog lättare att gå vidare från det.

Vet du hur din vän känner kring det? Om hon har tankar kring att det skulle varit två eller har dem släppt det?

Hur menar du att det var moderkakan? Det finns ju ingen moderkaka i v 6-7. Om det blir missfall på en tvilling så tidigt så är det ju hela hinnsäcken (med foster/gulesäck) som kommer ut!

Det är vad det står om man googlar på missfall v 7..

Jag läste även någonstans att kroppen kan ta hand om tidigare missfall inifrån, att det inte behöver komma ut någon "klump". Det fick mig att tänka på min första graviditet.. Det hände ungefär samma sak bara att det inte kom ut någon klump, inget jag tänkte på då iaf. Kan ju hänt att det isf kom ut i toaletten tillsammans med blod att jag missade det. Vi fick ett tidigt ultraljud några dagar efteråt som visade ett tickande hjärta och jag hade färgade (bruna den gången) flytningar 1-2 veckor till efteråt, minns inte exakt. Sen gick allt bra och vi fick vår friska fullgångna dotter.

Vad jag förstått ska detta vara ganska vanligt, ungefär var femte graviditet börjar tydligen med en tvillinggraviditet. Jag har inga säkra källor och jag är absolut ingen expert på vad som händer i kroppen eller vad det exakt är för delar..

Vi har gjort IVF och blivit gravid två ggr, har haft blödningar vid båda graviditeterna, men just andra så fick jag väldigt ont i magen vid v 6 tror jag och började blöda lite, sedan rätt mycket en kväll, gav helt upp då, men fick göra VUL två dagar senare som visade på ett hjärta som slog... fick vid båda graviditeterna två ägg insatta, så man undrar såklart... släppte dock tankarna rätt snabbt och gladde mig åt den som var kvar i magen och kom ut frisk och kry :)

Nu är hennes barn 19år så hon har kommit över det men hon tänker ibland på hur det hade varit att ha två. Men är såklart glad över det barn hon fick som föddes fullt frisk.

Tack för att du delar med dig!

Då verkar det vara liknande som i mitt fall. Med min första hade jag mer som mensvärk vilket jag trodde var normalt för "det skulle ju kännas så när livmodern växer" som man läst om. Men nu misstänker jag att även den började som en tvillinggraviditet. Man undrar ju och jag känner att det är skönt att åtminstone vara rätt säker på att min andra graviditet började som två.. Nu tycker jag det mest känns häftigt att det gjorde det och otroligt tacksam över att kroppen koncentrerade sig på en och att jag faktiskt ändå var gravid när vi trodde att vi hade förlorat vår kommande bebis.

JTack för att du delar med dig! Å vad skönt att det ändå gick bra med den ena! :)

Då verkar det vara ungefär som jag haft det bara att mina varit "naturliga" graviditeter. Med min andra är jag nu säker på att det var en tvillinggraviditet från början men börjar misstänka att min första kanske också var det.. Då hade jag ont som mensvärk vid både blödningarna och annars också och trodde att det skulle kännas så då jag hade läst om att det känns som mensvärk när livmodern växer.. Vi trodde dock att det var ett missfall men fick ett ultraljud några dagar efteråt som visade ett tickande hjärta så vi blev ju jätteglada och tänkte inte mer på det.

Med andra graviditeten hade jag mer ont, annars var blödningarna lika som första gången, hade ljusrosa flytningar en vecka innan färska blodet kom (med första var det bruna flytningar) och strax därefter även en klump. Någon klump kan jag inte minnas med första men har läst att kroppen kan ta hand om det invändigt med tidiga missfall.. Eller kan jag ha missat det om det kom ut i toaletten tillsammans med blod..

Men iaf, med andra bekräftade ju 1177 att det var ett missfall och när jag fortsatte känna graviditetssymptom hade inte gyn resurser till att ge oss ett tidigt ultraljud för en bekräftelse, även om de hade velat det sa dem. Därför har det känts ganska jobbigt när vi fick vänta enda till v 13 för en bekräftelse på graviditeten. Även om jag då kände mig rätt säker på att jag fortfarande var gravid blev allt så jobbigt hur man skulle känna när vi faktiskt trodde att det var kört. Vi sörjde missfallet som kanske inte var ett missfall.. Eller skulle vi våga vara glada för att vi kanske var gravida? Å om jag inte var gravid varför hade jag då alla symptom så som illamående, yrsel, ömt tandkött, flåsig, svullen mage osv. Allt blev så himla rörigt av att 1177 sa bestämt att det var ett missfall fast jag ändå var gravid sen. Därför känns det väldigt skönt nu att veta att det var det men att det otroligt nog fanns en till liten en som jag är otroligt tacksam över. Å tacksam över att kroppen ändå koncentrerade sig på en som idag är fullt frisk och för mig världens finaste son. :)