Som singelförälder blir jag aldrig inbjuden av gifta med barn

När min mamma blev änka, så var det vissa par som betedde sig så. Efter ha varit ständigt inbjudna en vårhelg på en tillställning som ett par i mammas och pappas vänkrets ordnade (alltså inte ens en parmiddag, utan mer en mingelfest) så slutade de bjuda mamma.

Det var knappast så att mamma skulle anses som ett hot och många ringde till mamma efteråt och hade saknat henne (det var så hon fick reda på att tillställningen varit som vanligt).

Mamma och pappa hade inga sådana problem, de hade flertal parmiddagar där även singlar var välkomna, på den tiden var det inte alls lika vanligt.

En fd väninna till mig, hon gjorde klart för mig att jag inte var välkommen till hennes fest, för att jag inte längre var tillsammans med exet, hon bjöd nämligen bara par.

 

Ja det är såklart kvinnan som bestämmer i mina fall då det är de som är mina vänner. Men det känns ju sjukt att de ens skulle ha den tanken. Men så kanske det är. 

Är singelförälder sen en tid tillbaka. Nu är det tredje vintern som jag försökt få ihop en skidsemester med andra familjer och deras barn: Det är omöjligt. Uppenbarligen vill inte gifta par med barn umgås med singelföräldrar med barn.

Mina vänner som är gifta frågar bara andra gifta - med barn. Trots att jag frågat förr är det ingen som tänker på att fråga mig och mina barn. 

 

Ni som väljer att inte göra detta, vad är anledningen? Jag kan verkligen inte förstå det. Vi ska åka skidor och dricka te i stugan på kvällen. Måste det finnas två av varje kön i stugan? Vi ska väl inte ha sex ihop liksom. 

Detta ser likadant ut när gäller nyårsfirande, middagar hemma osv. Jag blir ALDRIG tillfrågad. Samma sak där. Varför inte? Varför är folk så jävla snåla på att bjuda in oss singelföräldrar? Blir det jobbigt med en mamma för mycket vid matbordet? 

Måste par umgås med par???

Jag fattar verkligen ingenting. 

Lustigt, jag hade just tänkt starta denna tråd. Jag är ensam mamma och känner mig isolerad. Det tillkommer att de som är singlar utan barn OCH de som har en partner kan göra andra saker än vad jag kan ? gå ut på krogen t ex. Jag saknar inte krogen i sig, men det är trist att alltid säga nej till allt socialt då det kräver att man antingen är barnlös eller har en partner som tar hand om barnen. Barnvakt med ett par timmars varsel kan jag inte fixa. 

Så singelvännerna försvinner pga att de gör "singelgrejer" som inte funkar med barn och de med barn och partner håller sig till andra par.

Skulle gärna träffa någon ensam mamma att umgås med.

Känner igen det där... Par som jag och mitt ex umgåtts med hör aldrig av sig efter skilsmässan mer... Dom umgås inte med honom heller så det är inte så att dom valt sida... Dom valde förövrigt min då exet var otrogen..

Vi träffades första året men alltid på mitt initiativ och tillslut lessnar man ju....kändes bara som att jag tvingad e mig på hela tiden

Lustigt, jag hade just tänkt starta denna tråd. Jag är ensam mamma och känner mig isolerad. Det tillkommer att de som är singlar utan barn OCH de som har en partner kan göra andra saker än vad jag kan ? gå ut på krogen t ex. Jag saknar inte krogen i sig, men det är trist att alltid säga nej till allt socialt då det kräver att man antingen är barnlös eller har en partner som tar hand om barnen. Barnvakt med ett par timmars varsel kan jag inte fixa. 

Så singelvännerna försvinner pga att de gör "singelgrejer" som inte funkar med barn och de med barn och partner håller sig till andra par.

Skulle gärna träffa någon ensam mamma att umgås med.

Jag skulle inte resa med en singelförälder av flera skäl.

Främst är det för min man skull (om det är en singelmamma). Jag och mamman skulle säkert vilja sitta och prata, eller laga mat ihop etc och min man är inte intresserad av att vara "barnvakt" åt andras barn på sin semester. Är man två föräldrar kan båda föräldrarna hjälpas åt och frigöra tid för sånt som mammorna/papporna tycker är kul.

Jag har singelkompisar som jag älskar och gärna träffar, men då ensam med dem och våra barn eller ensamma utan barn hemma hos oss. 

Det handlar inte om att jag tror att de ska stöta på min man, utan just för att är man ensamstående måste någon ta hand om barnen när man gör andra saker på resan, som att dra "sitt strå till stacken". Vem tar då hand om barnen?

Fast där håller jag inte med. Det är ju lika roligt att sitta och prata tre stycken som fyra. Tre stycken är väl roligare än två dessutom? Det blir ju mer diskussioner. Och varför ska mannen känna sig utanför? Man är väl inte som små lågstadietjejer som sitter och viskar och tasslar. Nej jag tror mer på att det är kvinnorna som inte vill, inte männen.