• Äldre 13 Jan 23:10
    20810 visningar
    52 svar
    52
    20810

    Min son mår inte bra

    Har en 13 årig son som inte mår bra. Det började i feb 2017. Rektorn på skolan hjälpte till med att få en akuttid till bup. Han har sen dess fått antidepressiva mediciner. Han hsr fått specialanpassad skolgång. Han klarar inte gå in i sin klass. Han fick F i alla ämnen utom matte, där fick han E. Skolan säger att dom inte får honom till att jobba. Jag strider med skola och bup flera ggr i veckan. Han fick ett par tider till en psykolog men hon klarar inte få honom att öppna sig. Vi väntar nu på en ny. Men allt tar sådan tid..... blir snart galen. Nåt är de som inte är bra med sonen. Ingen vet vad de är. Det pratas om utredning men det händer inget. Han fixar inte att ta motgångar. Det är nåt han inte kan hantera. Han får panikångest om nåt går emot honom.

    Han har hamnat i fel umgänge. Vi får samtal från rektor ofta att det varit något. Ibland är polis inblandat också. Jag vet inte vad jag ska göra. Det verkar vara kaos i hans huvud. Han sticker ifrån skolan när han inte mår bra. Jag försöker vara konsekvent , tog mobil och dator ifrån honom i helgen pga detta. Han förstår ju att han gjort fel. Ber alltid om ursäkt men det händer hela tiden saker runt honom.

    Suck..... ville nog bara skriva av mig lite. Jag kan skriva hur mycket som helst om detta. Det har varit ett jätte jobbigt år. Jag fick vara hemma för vab i 4 mån pga att han försökte ta sitt liv. Han har fortfarande mörka tankar men inte på samma vis som i början. Jag tänker ofta , vad har jag gjort för fel i hans uppfostran ? Han har alltid varit en mycket snäll , blyg försiktig kille. Duktig i skolan . Men detta kom som en blixt ifrån klar himmel.

  • Svar på tråden Min son mår inte bra
  • Äldre 13 Jan 23:29
    #1

    Du har inte gjort något fel i hans uppfostran! Sluta med de tankarna!
    Jag har en dotter som är 17 år. Hon har gått hos BUP i två år och allt blir bara värre och värre. Hon fick diagnosen svår depression, men mår trots medicin sämre nu än innan. Självmordsförsök och inläggning på psyket. Du är inte ensam!

  • Äldre 13 Jan 23:35
    #2

    Ta en semester ihop med honom 1-2 veckor på annan ort och bara umgås mycket tillsammans...
    Då finns chansen att han öppnar sig men pressa inte honom utan låt han prata när han känner sig mogen

  • Äldre 14 Jan 00:32
    #3
    Pappa41 skrev 2018-01-13 23:35:31 följande:

    Ta en semester ihop med honom 1-2 veckor på annan ort och bara umgås mycket tillsammans...
    Då finns chansen att han öppnar sig men pressa inte honom utan låt han prata när han känner sig mogen


    Du har aldrig haft med psykisk ohälsa att göra, va? Semester på två veckor och sedan är allt bra?
  • Anonym (Eh?)
    Äldre 14 Jan 00:47
    #4

    Så du straffar din son när han gör saker för att hantera att han mår dåligt? Ta bort det enda som hjälper han må bättre? Mobilen datorn etc.

    Och på vilket sätt blir du en trygghet för honom då?

    Du motiverar han bara att fly hemifrån ännu mer.

    Du ska behandla han som en vuxen är det du ska göra. Om din man mådde dåligt och flydde iväg hade du tagit hans dator och tv då? Trodde väl inte det, för hur hade han känt om dig då?

    Behandla han som en vuxen. Ge han det han behöver. Ge han sina saker ge han integritet och space. Fråga han hur du kan stötta han bäst. Laga mat åt han kanske? Hjälpa han på något sätt med läkare? Eller få han att resa bort ta ledigt från allt ett tag? Ni kanske kan resa ihop ?

    Börja visa empati för honom, (som för en partner eller vän som behöver dig) annars kommer han undvika dig och kan utsätta sig för fara.

  • Anonym (Eh?)
    Äldre 14 Jan 00:51
    #5

    Så du straffar din son när han gör saker för att hantera att han mår dåligt? Ta bort det enda som hjälper han må bättre? Mobilen datorn etc.

    Och på vilket sätt blir du en trygghet för honom då?

    Du motiverar han bara att fly hemifrån ännu mer.

    Du ska behandla han som en vuxen är det du ska göra. Om din man mådde dåligt och flydde iväg hade du tagit hans dator och tv då? Trodde väl inte det, för hur hade han känt om dig då?

    Behandla han som en vuxen. Ge han det han behöver. Ge han sina saker ge han integritet och space. Fråga han hur du kan stötta han bäst. Laga mat åt han kanske? Hjälpa han på något sätt med läkare? Eller få han att resa bort ta ledigt från allt ett tag? Ni kanske kan resa ihop ?

    Börja visa empati för honom, (som för en partner eller vän som behöver dig) annars kommer han undvika dig och kan utsätta sig för fara.


    FruNyfiken skrev 2018-01-13 23:29:21 följande:

    Du har inte gjort något fel i hans uppfostran! Sluta med de tankarna!

    Jag har en dotter som är 17 år. Hon har gått hos BUP i två år och allt blir bara värre och värre. Hon fick diagnosen svår depression, men mår trots medicin sämre nu än innan. Självmordsförsök och inläggning på psyket. Du är inte ensam!


    När ens eget barn blir psykiskt sjuk hur kan man förneka att man påverkat och format sitt barn till den de är idag?

    ...

    Om du vill hjälpa ditt barn är det dags att svälja stoltheten och gå fram till din dotter / son som vill dö och säga att du har inte varit den förälder de behövde. Säga att du skötte det dåligt och att de fått lida och betala för att du inte hade förmågan att uppfostra / vara en bra förälder. Säga förlåt.

    Eller är det mer värt å fortsätta sitta och tänka att det är barnets fel att de mår dåligt och låta de ta livet av sig hellre än att du visar dig svag?
  • Äldre 14 Jan 01:02
    #7
    FruNyfiken skrev 2018-01-14 00:32:27 följande:
    Du har aldrig haft med psykisk ohälsa att göra, va? Semester på två veckor och sedan är allt bra?
    Oj
    Snällt av dig att analysera mig
  • Anonym (men)
    Äldre 14 Jan 01:07
    #8
    FruNyfiken skrev 2018-01-14 00:32:27 följande:
    Du har aldrig haft med psykisk ohälsa att göra, va? Semester på två veckor och sedan är allt bra?
    Men det kan vara en bra ingångsport kanske? 
    Varför inte börja göra något helt annat. Att byta miljö är nog det jag också skulle tänkt på i och med dåligt umgånge och skit. 

    Bort från hemmet och området, se annat. Jag skulle inte ens nöja mig med 1-2 veckor skulle försöka sticka iväg längre, ordna jobb och skola någon helt annanstans låta barnet få se och träffa nytt. 
  • Äldre 14 Jan 01:07
    #9
    Pappa41 skrev 2018-01-14 01:02:54 följande:
    Oj
    Snällt av dig att analysera mig
    Göm dig under en sten istället för att spy din galla på föräldrar som kämpar!
  • Äldre 14 Jan 01:08
    #10
    FruNyfiken skrev 2018-01-14 00:32:27 följande:
    Du har aldrig haft med psykisk ohälsa att göra, va? Semester på två veckor och sedan är allt bra?
    Har jag sagt att allt är bra sen? men ibland är man stressad i livet och springer på utan att stanna upp och lyssna samtala med varandra...
    Han är 13 år behöver inte vara helt körd man kanske behöver ge honom tid och lyssna när han är beredd att prata

    Men ditt sätt att hoppa på folk får jag en känsla att du själv inte mår så bra
  • Äldre 14 Jan 01:12
    #11
    Pappa41 skrev 2018-01-14 01:08:05 följande:
    Har jag sagt att allt är bra sen? men ibland är man stressad i livet och springer på utan att stanna upp och lyssna samtala med varandra...
    Han är 13 år behöver inte vara helt körd man kanske behöver ge honom tid och lyssna när han är beredd att prata

    Men ditt sätt att hoppa på folk får jag en känsla att du själv inte mår så bra
    Glömde du att vara anonym?
    Nej, jag mår inte speciellt bra. Hur kan jag göra det med ett barn som mår dåligt och som vill dö? Är du på riktigt? Hur kan du sitta och spy galla över oss föräldrar som har barn som mår psykiskt dåligt? Och säga att det handlar om uppfostran???
Svar på tråden Min son mår inte bra