Betala av bolån på 7-10 år? Realistiskt?

Varför så bråttom med att betala av det? Varför inte 15 eller 20 år?

Jag har aldrig gillat lån och vill helst vara helt skuldfri mot bank, men har heller inte tagit tag i saken tidigare pga diverse orsaker (mest lathet). Men har mer och mer kommit in på detta och känner att det börjar bli dags. Och är vi skuldfri så kommer vårat hus vara i stort sett gratis på sommarhalvåret. Och kosta max 2000-2500kr på vintern när det är som kallast.  Detta ser jag som en riktigt stor morot. Även om vi sparar alla pengar och har som buffert, så kan det ändå gå väldigt fort om oturen är framme och man t ex blir av med ett eller två jobb samtidigt som räntan skenar iväg. Den sitsen vill jag även undvika.

Samt att om 8 år är vi 39 och 41 år, om vi då inte har några lån så kan vi planera in och spara en stor summa för att kunna köpa en lägenhet/bostad utomlands inför pension. Samt att ha +20k utöver alla utgifter per månad när lånet är borta ger ju en enorm frihet ändå.

Jag försöker även sätta mig in i fonder/aktier och lägga en del av sparkapitalet där för att ev boosta avbetalningstiden. Då jag inte kommer amortera mer än 2600kr/månad som vi gör nu, utan allt över det kommer gå till sparande, så har vi ändå en snabb buffertökning om något skulle hända som måste åtgärdas. Men då jag klarar av att bygga/åtgärda det mesta själv på huset samt bilen så blir det sällan stora utgifter där.

Säkert möjligt. En annan tanke är att lägga mer pengar på familjen medans barnen är hemma, alt gå ner i arbetstid och få mer tid med barnen.

Sant, arbetstiden kommer vi inte kunna ändra på i dagsläget pga dom inte kan erbjuda lägre än 100% på något av våra jobb. Däremot om lånen är betalda så kommer sambon kunna byta jobb till ett där det går att ha lägre %.

Och det vi gör med barnen kostar nästintill ingenting, jag är hellre med och leker med dom än att köpa saker/resor som ändå bara ger en kick precis för stunden. Barnen blir inte lidande av denna budget :) Tvärtom skulle jag säga, när dom blir äldre och verkligen kan njuta av t ex utlandssemestrar så kommer vi inte ha några problem med att åka pga priser osv. 

Och 5000kr klarar man sig väldigt långt med då vi knappt har behov av kläder/saker pga många barn i släkten där vi får mycket nytt/oanvänt som är urväxt av äldre barn. Vi vuxna köper lite då och då men som sagt, den posten skulle vi lätt kunna halvera utan problem men väljer att ha den så och istället för vi över ev överskott därifrån vid årets slut till sparandet.

Antingen lever du snålt i 10 år eller så sparar du, när du når 1 miljon så kan du ju använda avkastningen varje år till att betala av lånet.

Ang din budget räknar du inte med att tex köpa en ny eller begagnad bil på 5-10år eller andra oförutsedda kostnader?

Problemet med att leva på avkastning på 1 miljon är ju att det även kan gå åt andra hållet och jag förlorar. Men visst, det ska mycket till om man ska förlora stort där.

Har redan en nyare bil som fungerar utmärkt, och har inga problem att laga det mesta själv om något går sönder på den. Huset kan naturligtvis få ganska stora oförutsedda utgifter, som t ex ett nytt tak förra året pga hål, 100.000kr. Men har inga egentliga dyra saker på kåken som bör gå sönder inom 10år då allt "dyrt" är åtgärdat. Men här har vi även hantverkare som elektriker och rörmokare i släkten samt att vi alla är händiga och fixar det mesta själv. Så inga enorma summor där heller som vi borde behöva räkna på. Men naturligtvis, går något sönder så får vi ta från sparandet. Och är det mot 100k hållet så får det ta 1 år extra på att spara ihop till lånet helt enkelt.

Ska in och snacka med banken om lite fonder/aktier som dom kan rekommendera, kan jag kasta in några tusen i det per månad så borde det ränta på rätt fint om nu inte börsen tvärdyker, och på så sätt korta ner spartiden.

Banken kommer nog inte rekommendera dig något som ger en större avkastning då det innebär att du tar en stor risk.

Om du kan lägg in en klumpsumma på en gång, spara sedan mot konto.

Vad du än gör så snacka inte fonder/aktier och liknande med banken. Säljarens uppdrag är att tjäna pengar på dig, det är inte samma sak som att tjäna pengar åt dig!

Länk: www.rikatillsammans.se

Jag tycker ni borde lägga fokus på den tiden ni har med era barn här och nu, göra saker med dem och om tanken kommer upp att ?Oj nej vi har inte råd att åka till Astrid Lindgrens värld/ gå på zoo/ låta mellanbarnet spela fotboll/ ect för vi ska amortera massor på huset?, så är något väldigt fel... Jag förstår inte varför ni ska amortera som mest när era utgifter är som högst?

Sjölvklart kan ni amortera, inte det, men med en lite längre plan?

Jag håller med, satsa lite på barnen den tiden kommer inte igen.

Personligen kan jag tycka det är rimligt att amortera ner huslånet till ca 40-50 % av marknadsvärdet i snabb takt. Detta ger en trygghet och dessutom starka förhandlingamöjligheter avseende räntan. Efter det hade jag istället satsat på att nå min första sparade miljon i fonder.

Men, med det sagt så är jag ofta imponerad av folk som väljer sin egen väg och struntar i vad andra tycker. (Underförstått att ingen far illa)

Jag får också idéer ibland om att spara stenhårt och amortera ner hela huslånet. Sen inser jag att livet blir för tråkigt under tiden. Min  idé är att spara och engångsamortera men det går som sagt så  där. Det är för roligt med resor och en ganska dyr hobby som vi ägnar oss åt. Dessutom är huset belånat till typ 30% så det känns inte tillräckligt viktigt helt enkelt.

Men man  kan ju se olika på saker  och ting. Har man en livsstil som inte är dyr är det väl en bra idé att amortera, så länge man inte blir  besatt och tråkigt dumsnål. Är din partner med på idén?

Det jag regerade på budgeten är värdeminskning på bilen. Även  om du kan laga och underhålla den under 7-10 år kommer den behöva ersättas så småningom.

Jag vet inte hur gamla barnen är men ju äldre de blir desto dyrare kan hobbies och idrottande bli. 

Det som inte framgår är hur gammalt huset är.
Ju äldre hus desto större risk att det kommer dyrare underhåll.

Både ytterskick och invändigt. (Maskinpark men även annat som slits)

Om ni nu hade tänkt amortera 10000 extra per månad som skulle jag vilja föreslå att ni lägger en del av dem pengarna i en husbuffert. Är huset väldigt nytt så kanske ni kan lägga 2000-3000 i buffert och resten i amortering. Är huset äldre än 40 år kanske ni kan behöva lägga 4000-5000 i buffert. 

Kanske blir fukt/vattenskador i badrum? Att göra om det med helkakel lär kosta ca 100 000 om man inte kan göra jobbet själv.

Tak är också någonting som kostar en hel del. 

Jag tycker er tanke är god, men tänkt lite på kommande underhåll så att ni inte behöver låna nya pengar om det blir ett akut behov.

 

 

Jag är 40+ och har lyckats helt amortera av hela mitt bostadslån som var i samma storlek som ert, och det tog ungefär så lång tid som ni räknat ut.

Som många säger finns det många ekonomiska incitament att faktiskt inte göra det. För mig väger säkerhet och frihet mycket mer.

De absolut största fördelarna som jag ser det med att vara fri från bostadslån är:

* Extremt låga boendekostnader.
* Helt oberoende av den svenska och globala ekonomin. Höjer Riksbanken styrräntan till 500% som de gjorde på 90-talet så berör det inte min privatekonomi på ett direkt vis. (Däremot kan det beröra min arbetsgivare etc)
* Kommer inte hamna i kläm även om jag hamnar i en situation där jag måste sälja med förlust pga en bostadsmarknad i svajning.
* Frihet att kunna välja arbete som jag trivs riktigt bra med med även om det skulle ge mindre betalt.

För mig var det viktigt att ha en bra kontant buffert medan jag amorterade ner bostadslånet. Gick på flera mindre och större ekonomiska smällar som fullständigt hade knäckt ekonomin i flera kvartal om jag inte hade haft en rejäl buffert. För er som har barn känns det ännu viktigare. 

Effekten av att nu vara skuldfri är att så där 2/3 av min disponibla inkomst numera är tillgänglig att göra vad jag vill med. Jag investerar långsiktigt månadsvis i gratis indexfonder, har kontant buffert nog för att klara mig utan inkomst i två år och drömmer om att ganska snart köpa en stor bit mark för att senare bygga ett litet hus som jag vill ha det och gå i pension vid 55 för att ha möjlighet att forma det som jag vill medan jag har muskelkraft till att göra det.

För mig handlar det helt och hållet om säkerhet. Jag hade troligen haft det ekonomiskt bättre på pappret om jag valt att investera i börsen i stället för att amortera, men hade ekonomin kraschat rejält under den perioden skulle jag kunnat ha stått där med stora lån till höga räntor, förlorade investeringar på börsen och utan jobb. Det är ett hazardspel jag som trygghetsknarkare inte känner mig alls bekväm med. Tycker det har fungerar exceptionellt bra för mig ändå.

Det är så underbart enkelt att planera framtiden nu. Det finns inga direkta orosmoment alls när jag tänker på det.

Som ni ser står det jag, jag och jag snarare än vi överallt i text. Jag har egentligen hela tiden varit olika konstellationer av ett vi, men det finns inga barn i bilden. Jag är osäker på hur stor skillnad det skulle göra. Troligen skulle det bara göra mig en ännu större trygghetsknarkare. 

En sista parantes är att det känns extremt bra att veta jag inte kommer efterlämna ett trassligt dödsbo till mina kära.