Bjuden på barnfritt bröllop, har ammande 4-månaders

Tack för alla svar och framför allt tack för konstruktiva förslag. Jag förstår av bredden i svaren här att det är väldigt olika hur folk tolkar detta, vilket var ungefär vad jag misstänkte.

Det vore väl väldigt oartigt att tacka nej utan förklaring? Det är väl inte svårare än att du berättar att du inte kan komma för du kan inte lämna din baby men att din kille ju kommer. Du har ju faktiskt inga alternativ? Om du nu inte är av den sorten som vill vara motvalls och ta med babyn på bröllopet för att statuera exempel på hur det ska vara?

Exakt som du skrev så beror det på hur barnet är. Men de flesta normala föräldrar med lite vett i huvudet skulle inte låta sin bebis förstöra en sådan tillställning med massa skrik, utan då går man ut om barnet börjar skrika.

Tycker du att om man lämnat sin 4-månaders eller för den delen sitt barn under året och så får man veta av farmor eller vem det nu är som barnvaktar att bebisen är mest ledsen, orolig och inte kan komma till ro, att man är en tråkmåns då för att man åker hem och prioriterar sitt lilla barn som BEHÖVER sin mamma? Är du en sån som lämnar din 4-månaders till barnvakt över natten för att gå på krogen också, eftersom du skriver att de ändå inte vet vem som är mamman? Bara för att bebisen inte kan prata och sätta ord på eller tänka i ord att det här är min mamma, så är det inte samma sak att vara med en barnvakt. Visst, det kan gå bra i vissa fall, men i andra kommer barnet inte må bra.

Jag hade hört av mig till brudparet och frågat vad de tyckte om situationen. Säger de fortfarande nej hade jag stannat hemma med bebisen. Hade gärna sett att pappan till barnet stannat hemma med oss också då barnet är bådas ansvar. Dock förstår jag inte ens varför man förbjuder barn på bröllop.. Jag har inte ens barn.

Att man vill ha barnfritt kan ju bero på flera saker. När vi gifte oss hade vi inga barn men väldigt många i vår släkt och även en del vänner hade barn som inte var så stora, men ändå stora nog för att kunna ha barnvakt. Vi bjöd ca 70 personer men hade en begränsad budget som gjorde att vi valde bort några vuxna som från början stod på inbjudningslistan och då kändes det inte motiverat att 18 barn som var stora nog skulle få komma. Vissa av dem såg jag dessutom framför mig hur de skulle få springa vind för våg utan att föräldrarna skulle bry sig.. bl a mina brorsbarn. Andra kanske vill ha mkt alkohol på festen och då är det väl mer lämpligt med barnfri fest tex. Brudparet kanske är rädda att ev barn ska störa såpass att de inte kan njuta av sitt bröllop.

Självklart gjorde vi undantag för ammande bebisar och ingen av dessa störde på något vis vår dag och jag uppskattade att de som ammade valde att komma med och fira med oss. Tyvärr kunde min mans syster inte respektera vår inbjudan utan förmedlade genom svärmor att hon minsann inte tänkte komma om inte hennes 2-åring fick följa med. Mycket tråkigt att hon inte ringde upp min man själv och sa hur hon kände istället över att lämna bort 2-åringen. Då hade vi såklart kunnat göra ett undantag. Nu valde jag att inte strida om saken och stördes inte av hennes barn heller men som sagt sättet det gjordes på var verkligen tråkigt. Märker dock att det har ändrats där med åren för med 4:e barnet gick det bra att ha barnvakt när hen var kanske 7 månader och hon skulle på bröllop.

Vi hade själva med vårt första barn på ett bröllop när han var ca 11 månader tror jag det var. Bröllopet var drygt två timmars bilresa från oss och de ända som vi kunnat tänka mig lämna bort honom till över natten då var också bjudna på bröllopet. Det bröllopet var min mans halvsysters bröllop och barnfritt. Min man ringde sin syster då och förklarade att om vi skulle kunna komma så behövde vi få ta med honom då vi inte hade någon som han kunde lämnas bort till över natten och då fick vi ta med honom. Vi såg till att han inte störde och det gick bra, men vi hade bil och drack inte, så vi hade lämnat om det inte gått bra, av respekt för brudparet.

Till Ts så tycker jag att du antingen frågar om de kan göra ett undantag eftersom du ammar och inte kan lämna bort din lilla bebis, eller också tackar du nej men förklarar varför du tyvärr inte kan komma, så brudparet har en chans att säga till om de vill att ni hellre kommer med er lilla. Det kan mkt väl vara så att de bara inte tänkt på just ammande bebisar och därför glömt skriva i inbjudan att undantag för dessa kan göras. Uppdatera gärna hur det går:) Men om ni inte får ta med bebisen så tycker jag att pappan gott kan stanna hemma med er också som personen i inläggget ovan skrev.

Och en sak till: Tacka absolut inte nej utan förklaring! Brudparet kanske blir ledsna om de i efterhand får veta varför och att de gärna hade gjort undantag för er.

Det är ju inte så knepigt egentligen. Antingen känner man att det går att lösa det på något sätt, och där är ju svaret för er del nej vilket inte alls är konstigt med en fyramånaders.

Då är det bara att göra som de flesta i tråd föreslår, tacka artigt nej med förklaring. Schystare att göra så, då är det lätt för brudparet att säga att du naturligtvis får ta med om de känner att det är ok.

Har själv både varit på bröllop med spädbarn och hoppat över bröllop på grund av spädbarn och en gång varit på ett bröllop med spädbarn där jag önskade att jag eller de sagt nej då det ivar i en miljö som inte riktigt funkade.

Livet med barn är fullt att trixande och anpassningar. Antar att det är ditt första?

Då var brudparets vänskap med de som de bjudit inte mycket värd. Konstiga människor!

För allas bästa? Hur tänker du då? Brudparet kanske hellre vill att de kommer och firar med dem även med en liten bebis än att de stannar hemma.

Om det var personer som står mig nära så skulle jag fråga om det var okej att ta med ammande bebis. Annars skulle jag nog bara stanna hemma.

Även om bebisen ammas så är det inte säkert att det fungerar bra att ha bebisen med. Den kan skrika och störa, den kanske inte trivs i ett högljutt sällskap och blir orolig, Men det vet du ju bäst själv hur din bebis är. 

Lämna bort en sån liten skulle jag i alla fall inte göra.